Tre kapitel ur romanen Aborten

Hennes kropp är som ett minfält...

Patrick tvekar aldrig om sitt yrkesval. Han ska, till varje pris, bli läkare och få arbeta med människor. Internatskolan övergår till studier vid Oxford, och han ställer sig aldrig frågan om det är rätt val. Han vet.

Oxfordtiden blir en lycklig tid. Skolan är inga problem och checken ifrån pappa Edward anländer alltid vid rätt tidpunkt. Varken för tidigt eller sent.

Till hemmet i London reser han bara vid sommarlovet och till jul och påsk. Det han behöver finns i Oxford. Här börjar han också upptäcka det kvinnliga könet. Hans utseende och verbala förmåga gör att han har många beundrarinnor. Själv är han blyg och det sexuella är ännu, trots Parisäventyret, delvis ett mysterium för honom.

Men så sker ett under. Han träffar en fem år äldre tjej som för in honom i den förbjudna staden. Mauréen jobbar som turistguide och bor i en mysig tvåa strax intill universitetet. Den tid de håller ihop kan Patrick mycket väl ha hyrt ut sitt rum. De nätter han sover där är lätt räknade.

Hennes kropp är som ett minfält, och Patrick rör sig försiktigt över fältet med kullar och gropar. Ibland sker en detonation - en utlösning - och då vet han att han kommit rätt. Patrick blir allt djärvare och beger sig ut i minfältet utan mindetektor och skyddsutrustning.

Trots allt jobb på minfältet missar han sällan en föreläsning. Hans mål är klart och entydigt och inte ens den ljuvligaste kvinna kan få honom att avstå ifrån morgonens järnhaltiga vatten vid hälsobrunnen. Då Mauréen försvinner till en nytt turistjobb på Mallorca har han fått en praktisk förklaring på allt det mystiska, och inser snabbt att en helt ny värld öppnat sig för honom där smörgåsbordet redan står uppdukat. Det är bara att ta för sig av alla rätterna och tar någon rätt slut så är det bara att ropa på hovmästaren.

---

Året är 1979 och grundutbildningen på fem år är klar. Nu gäller det att välja specialitet. Det är ingen tillfällighet att Patrick väljer gynekologi. Han är helt fascinerad av föreläsaren Dr. Susanne Holden. Hos henne finns allt. Rekordtidig student och Oxfords yngsta professor. Inte bara hjärnan är välutvecklad, utan vår Herre har inte heller glömt det yttre. Denna fyrtioåriga kvinna har ögon av bärnsten med inneslutna tindrande stjärnor. Hennes kolsvarta hår böljar, som tången vid storm, då hon trippar fram och den slanka kroppen är sen århundraden finslipad av ett friskt, porlande vattenfall.
Patrick är inte bara förälskad i denna kvinna, utan brinner av begär till henne. Hans ögons blickar kastar desperat ut orden: "Mina läppar väntar, mina händer och kropp är heta; se på mig, rör vid mig, älska mig!" Ingen kapten, på det mörka, ursinniga havet kan missa denna fyrs signaler.

Hans utseende är okej. Själv använder han uttrycket "fulsnygg". De som inte känner Patrick, retar honom för att han bleker sitt hår med väteperoxid. Sanningen är den, att solen i håret har hängt med alltsen födseln. Hans händer är finlemmade, nästan kvinnliga. Ett ansikte med blå ögon och en mun med tjocka, pulserande läppar, som ingen levande kvinna kan motstå, skrattar mot hela världen. Hans kalorifattiga kropp på 190 cm göms under ett par bruna, rynkiga manchesterbyxor och en tjock pullover i en färg som inte ens den mest välgödda gräsmatta kan tävla emot. Han är nu tjugofem år och redo att möta världen.

Matchen kommer att gå i tio ronder, och gong-gongen är slagen för rond fyra.

---

Då Patrick vänder sig om för att hämta ett nytt glas bål, tittar han in i ett par rådjursögon. Innan han hinner vibrera stämbanden, hör han hennes röst:
- Jag tar gärna också ett glas bål.

Hans händer darrar, när han räcker glaset till sin dröm.
Hon märker darrningen. De läppjar på bålen, och efter en stund kommer orden och meningarna krypande fram på svarta tavlan. Vid dansen känner han hennes kropp. En kropp, där elden härjar. En eld som inte går att styra och som hoppar snabbt ifrån trädtopp till trädtopp.Hans lem reagerar genast och hon trycker underlivet hårt mot den. Han skäms. Hon skrattar och finner direkt de tjocka, pulserande läpparna.

De två möter en natt som aldrig sover. En natt utan stängsel, där fåren får beta fritt. Då morgonen kommer är kropparna svettiga och utmattade. En natt där den sociala individen - professor och AT-läkare - suddas ut och ersätts av en fågels fria flykt i ett oändligt luftrum.

De två möts igen några timmar senare. Åter är det Dr. Susanne Holden som talar, gestikulerar och nattens äventyr tycks vila bortom horisonten. Patrick har svårt att koncentrera sig, då hennes febriga kropp stannat på näthinnan. Hans väcks dock bryskt:
- Kandidat Patrick Stone ser frånvarande ut. På mina lektioner krävs 100 procent koncentration och jag tolererar inte drömmerier. Sådant får ni syssla med på er fritid.

Han möter två kalla ögon. Dessa ögon som några timmar tidigare hungrat efter hans kropp. Han förstår inte. Varför denna förvandling?

Då lektionen är slut möts de vid dörren. Han hör orden: "När möts vi?" och han hinner inte svara förrän hon är försvunnen.

Patrick vet inte riktigt hur han ska tackla Dr. Susanne Holden. Samtidigt som han känner en brinnande längtan och en kåthet, är han också rädd och osäker. Hon verkar inte vara av den sorten som vill föra långa intellektuella samtal och öppna sig. Denna kvinna är målmedveten och tar den snabbaste vägen mellan två punkter - en rak linje. Hon vet sitt värde och mål och tvekar inte att ta för sig.
När hon sen är mätt, lämnar hon resten av bytet åt gamarna.

---

Han är trött, på gränsen till utmattad. Innan han sätter nyckeln i den mattlackerade dörren stannar han upp. Det hörs svag musik inifrån lägenheten. Då han tyst öppnar dörren märker han genast en ny lukt - Opium. Denna parfym, plus musiken, gör honom direkt schack matt. På sängen ligger en naken kvinna. Hennes fasta, toppiga bröst tittar förföriskt på honom. Den svagt runda magen slutar i en bergsspringa, där sidorna är klädda i paradisdräkt. Hon ligger lite på sidan och han skymtar en fast päronformat stjärt med ungdomens spänst i.

De färdas genom ett landskap av vin och honung, där solens strålar varsamt sköljer över deras kroppar och natten har för evigt besegrats.

Deras ögon möts. Det är skymningsmörker på restaurangen i Soho. Kräft-soppan har just kommit in. Vinflaskan är redo, ett vitt förföriskt vin. Chablis. Det rostade brödet knastrar och smulor faller ner i soppan. Restaurangen är i det närmaste fullsatt, men ensamheten har slagit en ring av moln runt de två - tête-â-tête. Stearinljuset på det runda bordet fladdrar till och i ljusskenet dansar lustan, avund- och svartsjukan ringdans.

- Varför kom du?
- Vad det inte det du ville?
- Jovisst, men...!
- Frågor ger bara upphov till nya frågor och snart sitter man fast i spindelnätet utan en chans att komma loss. Varför inte njuta av tidens stund och gräva ner alla varför på soptippen. Patrick, lev i nuet!
- Jag älskar dig Susanne!
- Och jag älskar din kropp. Varför hyckla? En dag så uppenbaras ändå sanningen.
- Finns det fler män i ditt liv än jag?
- Du glömde soptippen! Livet är för kort för att kastas bort. Jag lever i nuet och tar för mig av smörgåsbordet utan att skämmas. De flesta rätterna faller både ögon och gom i smak, men äter du en rätt alltför ofta så tröttnar du snart. Det gäller att variera. När du sen kommer tillbaks, smakar rätten förträffligt igen.
- Så jag är bara en rätt på ett smörgåsbord?
- Soptippen min vän!

De äter under tystnad och hennes ansikte försvinner då och då och dyker senare åter upp i ljuslågans sken. När de åter stiger in i hans etta har vinet börjat verka, och de två smälter samman till siamesiska tvillingar.

---

En sensommarhelg beger de sig till byn Penzance i Cornwall, där de hyr en stuga nere vid havet. Ett hav som ena dagen visar ett vresigt humör, där ursinniga vågor får fradgan att kastas högt upp i luften, för att nästa dag vila. Hand i hand går de i den våta sanden, på de nakna klipporna, och ser hur naturens element får människan att närmast framstå som ett stort skämt. Trots att det är kyligt i luften är kropparna febriga och en doft av kåthet klistrar ihop de två.

Väl tillbaks i stugan tänder de en brasa i den öppna spisen och kropparna hämtar kraft. Den rökiga whiskyn skickar ut blodsvåg efter blodsvåg. Brasans sken dämpas, försvinner, och natten gör sitt intåg medan de mörka vågorna och de gråtunga molnen sakta möts.

En ettrig ringsignal väcker två drömmande individer. Fyra fötter förflyttar sig snabbt till köket för att kolla om rostbiffen i ugnen nått sina 57°C och fått sin blodrosa färg. Snart är middagsbordet dukat, och det röda vinets bouquet fyller gommens alla smaklökar. De vinröda stearinljusen är rummets enda ljus och eftermiddagen har övergått i kväll, där skymningen och mörkret gjort sitt intåg. De äter glupskt under tystnad. Rostbiffen är röd och blöder.

Efter en stund tittar de båda upp. Inga ord kommer över deras läppar. Tankarna behåller var och en för sig. Bägge vet att detta är deras sista kväll tillsammans, trots att ingen uttalat dessa ord. En karamell de båda vill suga länge på, där ord är överflödiga då ögonens blickar talar ett klart och tydligt språk.

Då natten kommer ligger de stilla sida vid sida och inväntar gryningen. Två nakna kroppar som med östersolens ansikte nu ska iklädda sig nya roller.

Av Kjell Ekborg 03 nov 2001 12:39