Svar till Sourze - Ana Udovic

Svar till Ana Udovic. Dagens Krönika.

Visst handlar det om att argumentera för sin idé men det rättfärdigar inte cynism, elakhet och spydighet. I en tid där vi importerar idolkult, personfixering och låga drifter från USA så är det extra viktigt att debatt förblir debatt och att politik förblir politik. Det är en saklig, malande verbal skördetröska. Det ÄR demokrati. Så länge vi låter den representeras that is.

Jag kan inte göra annat än att vidareutveckla det jag skrev tidigare: Det som avgjorde om Palme vann eller "krossade" sina motståndare var delvis pressen, som satt i partiets knä. När jag var liten så var min bäste kompis radioreportern Tomas Hempels son. Jag fick ofta komma hem till deras hus på skuggvägen 17 i Trollbäcken och jag mins ofta hur varmt han talade om Palme.

På SR:s hemsida finns ett helt arkiv med från de hundra tal intervjuer där Hempel mer eller mindre varit sekreterare åt Palme. En statsminister som får hålla sig med en särskild reporter från den statliga radion är för mig Moskva.

Ana skriver att "ingen orkar höra på deras tradiga babbel". Jag håller med om att politiken i dag är tradig men intressant. Politik intresserar mig men varken jag eller Ana kan beskriva allmänheten med det klassiska journalistiska klavertrampet "Ingen vill ha...". Det är livsfarligt att måla upp en bild att inte någon vill eller inte vill ha si eller så. Däremot ser jag endast usla bieffekter med de upplivningsförsök av politik du anger. Låt mig utveckla:

Just i USA där man låtit underhållningsindustrin växa ihop med såväl politik som rättväsende för att utveckla nya marknader så anser jag att det är viktigt att vi spjärnar emot detta och ser till att politiken inte förblir en lekstuga.

Frågan är om inte Palme i dag hade gått hem ännu mer eftersom vi håller på att befordra rygghuggeriet och hämndbegäret till livsprinciper. Skall vi ersätta demokratin med det kapitalistiska systemet som Somos föreslår i den utan omsvep mest korkade Sourzeartikel jag läst så måste politiken inte längre ha en dragningskraft utan ett marknadsvärde. Då blir det Anders Björck som skriker vet hut i Baren och Göran skvalpar runt i stian med dom andra i "Farmen". Jag kan konstruera värre Ragnaröks-scenarion om du vill.

Exemplet med kärnkraften var ett ganska milt påhopp av Palme. Hans förföljelse av Leif GW Persson för dennes tvetydiga ryktesspridning om Lennart Geijer i Geijer-härvan är allt annat än milt.

Persson berättade senare i pressen att han funderade på att begå självmord eftersom han blev utfryst av Palme.

"Med detta skulle alltså sakfrågan ha försvunnit, menar Stefan. Eh... hurdå?" skrev Ana Udovic.

Hur det försvann. Jo jag tar det en gång till:

Just med kärnkraften så hade Ulf i talandets stund en del bra argument som kunde politiskt påverka människor
men Palme som saknade argument skojade lite om Ulf och sedan spann man bort från ämnet.

Där - på grund av Palmes infantila smädande - försvann det viktiga.

Kärnkraft är fanimej inget Tobleronepaket på statskortet. Det är allvarliga prylar! Det är inte mot lagen att smäda och retas lite men det är ack så barnsligt och att politiker beter sig som barn och då framförallt skolbarn tror jag nog vi är ense om Ana. Orden är nämligen dina.

Självklart blir en torftig debatt i form av stel argumentation där ordet går fram och tillbaka som en verbal pingismatch inte heller något vettigt alternativ och det bidrar till ett ökat politikerförakt även det.

Just sossarna har en del att lära av gamle statsministern Ingvar Carlsson. Han satte alltid politiken i centrum och undvek personen detta till skillnad från exempelvis Palme eller varför inte Thage G Peterson, vars memoarer om partiet sammanfattas så här av socialdemokraten Carl Lidbom: "Han var mångårig minister och ledamot av partistyrelsen, men jag har aldrig räknat honom till de riktigt stora. Och det är rätt tråkigt med en författare som sätter sig själv och personfrågor i centrum".

Carl fortsätter; "Han är självupptagen och skrytig på ett
sätt som gör att boken känns poänglös att prata om."

Personfokus på sig själv eller på din motståndare är på alla sätt kontraproduktivt för politikern och politiken.

**********

Källförteckning

Om Lidbom: Länk: slitz.se
Om GW - Jan Guillou, Berättelser 1991.
Om Hempels verk: Länk: sr.se

Av Stefan Holmqvist - SHQ 31 okt 2001 15:33