Fetma eller inte?

Kajsa Kallio tog upp något väldigt slentrianmässigt ämne; fetma och bantning. Sånt gör mig väldigt ledsen och förbannad.

Hur vi än ältar det om bantning, så är det faktiskt upp var och en att banta eller inte. Och käka en hamburgare för mycket. I dagens samhälle är det så att det är antigen för lite eller för mycket. Därför sticker det mig i ögonen. Jag är fullständigt trött på det här snacket!

Något som gör mig irriterad är också att hon inte förstår att människan ska göra misstag för att lära sig. Att många gör samma misstag skiter jag i, bara folk lär sig av det.
Det är precis som när barn bränner sig på spisplattan och förstår att de gjort ett misstag.

Nej, den jämförelsen var lite grov. Men man vet ju inte innan man gjort det misstag man gjort vill säja, då stämmer jämförelsen med dig och många andra med dig inräknat mig, jag brände mig på spisplattan en gång

Vill särskilt nämna ett stycke du skrev:
"Det handlar om samhället i stort. Det klagas på att unga människor inte bryr sig, inte orkar bry sig, om politik och andra viktiga saker. Jag tycker inte alls det är konstigt för all deras energi går åt att ömsom försöka se ut som den retuscherad modellen på tidningsomslaget, ömsom till att hålla ångesten i schack för att det inte lyckas."

Det är nog för att vårt samhälle är så brett idag. Förr i tiden hade man inte så stora val, man fick äta det som fanns för dagen, då fanns det inte andra alternativ än att äta. TV-kanaler med halvkändisar som gör vad som helst fanns inte då.

Om man tittar längre bak i tiden så var Leonardo Da Vinci ett universellt geni, han kunde allt. Så är det inte idag. Idag blir man professor, efter att suttit sju år i skogen och analyserat fåglars kärleksliv till exempel!

Det jag vill säga är att idag finns det alldeles för många saker att bry sig för. Varför tror du regeringen består av mer än EN ledare? Göran Persson kan ju inte vara allt-i-allo idag. Det kunde Gustav Vasa mer vara, även om han också hade hjälp av andra. Men knappast i den utsträckning som Persson har idag.

Så, tror du att alla hinner bry sig om du ser lite tjock ut i tunnelbanan på morgonen? Ber om ursäkt för den kommentaren, samtidigt är det lika sant - bryr folk sig om hur mycket du väger? Nej, då kan du lika gärna strunta i det också! Bara du mår bra så är det okej.

Ett stycke till::
"När man väl hittar något man tycker är roligt, en hobby, ett intresse som man mår bra av, som inte framkallar andningssvårigheter och en förvrängd självbild. När kroppen får lite lugn och ro, slipper stå i fokus dygnet runt, slipper att ständigt bli granskad och bedömd, då brukar den belöna oss genom att utstråla välbefinnande och hälsa, vilket inte alltför sällan innebär att man faktiskt går ner de där kilona som man ville ha bort från början. Eller så gör man inte det, för det är inte meningen, men man mår förbaskat bra ändå."

Där undrar jag om du menar att de som bantar inte har nåt liv, ingen hobby? Det är lite väl grovt utpekande. Alla bantare sitter inte alltid och hänger på Mc Donalds och plötsligt får ångest - det kan vara vem som helst.

Däremot förstår jag att folk bantar, om dom vill få ut nåt av det, till exempel boxare för att gå i rätt viktklass. Eller nån som inte mår bra av det.

Men du och jag är rörande överens om att nöjesbantning är onödigt och - farligt. Eller?

Men jag är inte överens med din generaliserande bild av bantaren med ett stort B - det vill säga att många bantar för att idolen ser ut såhär. Många mår dåligt och behöver gå ner i vikt. Därför är det fel att säja att bantning är FEL.

Det är bra att debatten förs, i hälsoperspektiv - så att vi äter mer grönsaker och vet att dricka mjölk är bra.

Men när det spårar ur till att såna som du ältar era misstag som misslyckades att banta er till era favvo-sit- com-kändisar, då tycker jag att ni får sluta klaga och leva ett nytt liv och lära era medmänniskor att inte göra samma misstag.

Då tystnar den eviga debatten den tystnar inte, knappast, det har ältats om det sedan Hellas tid

Men vi säger såhär istället: Låt maten tysta mun!

Fotnot::
Det är väldigt viktigt att äta mycket även om man är tjock.
Men då är det ofta så att man ska byta livstil, det vill säga eentuellt börja träna eller äta annorlunda än förut. Däremot inte sagt att det är fel att vara tjock, bara man mår bra.

PS. Jag kunde inte se programmet Diskus där du diskuterade om detta, pga min hörsel. Ingen textning fanns så... Jag är beredd på att få skit för den texten. DS.

Av Tomas Lagergren 31 okt 2001 16:51