Krigets riktiga ansikte

Resultatet av det så kallade självförsvarskriget i Afghanistan har varit tragiskt. Bilderna av dödade barn, blodiga fattiga män och kvinnor liggande på sjukhusen, sönderbombade lerhus och förtvivlade flyende flyktingar, har visat den brutala verklighet som alla krig för med sig. De precisionstyrda och kliniska bombningar mot terrorismen har visat klart och tydligt hur precisa och kliniska de egentligen är. Eller snarare inte är.

Vi vet inte exakt den exakta siffran på antal civila offer, men vi vet att siffran är kraftigt stigande. Flera hundra. Över tusen. Ytterligare miljoner hotas av svält och sjukdomar.

Dessa hårt drabbade afghanska barn, kvinnor och gamla, faller nu offer för ett krig de inte är delaktiga i, en konflikt de inte vill vara indragna i. Detta krig skulle enligt den amerikanska statsledningen inte vara ett traditionellt krig. Det skulle blir ett annorlunda krig anpassad till den osynliga fiende man bekämpar, alltså terrorister och terroristnätverken. Det vi har sett hittills är en alldeles för traditionellt blodigt krig.

Är det verkligen på detta sätt USA kommer att vinna över terrorismen? Genom att sönderbomba ett redan så fattigt och förstört land? Genom att döda barn, kvinnor och fattiga bönder? Det är svårt att tro.

Vad är målet och vilka är medlen? Inga klara svar. Målen är bin Ladin och hans nätverk, säger administrationen. Medlen är bombningarna. Resultatet är förödelse och döda civila. Varje ny bild av ett lik på ett litet barn framgrävd från lerhusruinerna kommer att väcka ännu mer anti-amerikanska känslor i området. Varje ny bild av sönderbombade bostäder eller moskéer kommer att "skapa" nya militanta antiväst-anhängare. Varje ny bild av de svältande flyktingarna kommer att förvandla moderata muslimer till radikala. Även den europeiska opinionen har börjat undra över om dessa medel verkligen kommer att leda till de oklart uttalade målet. Kritiken ökar för varje dag. Med all rätt. Det måste finnas en gräns för ett så kallad självförsvarskrig. Den gränsen är nådd, anser jag.

bin Ladin vet exakt vad han gör. USA:s politik i området är tacksam att använda för att reta upp massorna i detta område. Det är därför han satsar på säkra kort när han tar upp det okritiska stödet till Israel, de omänskliga sanktionerna mot Irak, närvaro av amerikanska trupper i området och stödet till de korrupta regimerna i området.

Detta gör han både på grund av sin övertygelse och i populistiska syften. Han vet att just dessa punkter berör och engagerar miljoner araber och muslimer, även om majoriteten av dessa inte sympatiserar med honom. Den absoluta majoriteten delar dock denna kritik. Han häller salt på såren, som inte har orsakats enbart av, men med stor hjälp av USA:s utrikespolitik.

Och de afghanska barnen fortsätter att dö av amerikanska bomber. Livsmedelslager för änkor och handikappade fortsätter att bombas. Miljoner flyktingar hotas av svält och sjukdomar, utan någon möjlighet till hjälp av de maktlösa internationella hjälporganisationerna. USA:s användande av oproportionerligt våld håller allt tydligare att dela världen i "vi" och "de". Terroristerna håller på att lyckas.

Är detta verkligen kriget vi ville ha? Det är plågsamt att se krigets riktiga ansikte och dess oskyldiga offer.

Av Zeid Al-Bayaty 30 okt 2001 10:14