Spliffrullning i myrstacken?

Han berättar vad Sourze egentligen handlar om, vad vi hellre skriver om, hur vi ser på våra "fiender". I ett virrvarr med engelska floskler, aktiechatt, associationer om hajbett, garage, marknadsmentaliteter och annat bjäfs lotsar han oss till insikt om Sourze handhavande med Mats Olsson.

Jag har en del synpunkter på det han skriver.

Personligen har jag egentligen svårt för artiklar där man tar en annans artikel, dissekerar den och därefter besvarar, förlöjligar eller vinner poäng.

Anledningen till det är att det är enkelt. För enkelt. Det går på tio minuter om man är elitkverulant.

I det här fallet är inte jag lämnat med något annat val eftersom FJA lyckas sammanställa en hel hoper med konstigheter och detta med en trådlös formulering som till och med blev en aning för mycket för undertecknad. Inget val än att plocka fram niven.

FJA skriver så här:

"Nu till er som skriver och är aktiva på Sourze. Hur inskränkta och rädda är ni egentligen? Hur ofta tittar ni ut utanför dörren? Hur mycket engagerar ni er på riktigt i andra människor och händelser? Människor och händelser som ni inte är vana vid, utanför er egen grupp?"

Så här:

"...där total anarki och mycket tjära samt fjädrar gick åt i processen. Även idag är denna site censurerad men relativt slapp, på gott och ont."

Och så här:

"jag tycker till 99 procent att de flesta reagerade pinsamt på denna 16-årings påhopp.
Mer om det senare, Sourze beslut först."

I samma andetag vi skall ha en ohämmad debattsida, i nästa skall vi inte ta med oss våran mänsklighet in i debatten
och om vi debatterar med någon utanför vår grupp så är vi pinsamma? Det rimmar jävligt illa med "know your enemy"-filosofin som FJA hänvisar till. Jag exempelvis e-mailar gärna med MO och om du klickar på bilden i denna artikel så kanske du kan gissa var jag just håller mina fiender i relation till mina vänner.

En del blev kränkta. En del blev sårade. En del blev förbannade. Andra inte. Folk reagerade olika på MO:s påhopp. Själv blev jag begeistrad och debatterade med MO för att testa hur mycket han egentligen visste om en del ämnen. Hade han varit så väl medveten och påläst hade han varit intressant och farlig.

Nu var det inte så. Pity.

"Vad jag vet så är inte detta så jävla lagligt heller direkt men dessa skriver fortfarande."

Det handlar inte om Lag. Med Lag som förklaring så kommer du ingen vart även om jag tror att de flesta frågor kan brytas ned i Lag och Moral.

I just moralen och den debattliberalism FJA eftersträvar finns såväl förklaringen som lösningen:

Nämligen att man inte kallar folk för hora.

Man förklarar inte att dom skall dö. Man skriver inte till någon som förlorat ett ofött barn att hon har fel på generna.

Det är det inte debatt min vän.

Sedan kan man ju även ta sin insubordination över just de förhållningsreglerna till debattbordet men då bör man nog vara en aning smidigare. Det går att krydda sin saklighet och sina argument med lite provokationer, men att krydda provokationer med saklighet trodde jag var ett maskeringstrick som försvann med Ny Demokrati.

En inbyggd massmedial skelögdhet som uppenbarade sig efter Göteborg. Skelögdheten yttrar sig i ungefär följande sammanfattning: "Ja, men det är ju inte bra och kasta sten på polis eller krossa fönsterrutor, jag är emot våld men titta på demonstranternas budskap också". Den håller inte.
Under Göteborg så fumlade en massa skribenter och journalister runt med denna skelögdhet bäst konkretiserad i: "Polisen öppnade eld mot demonstranter"

Mycket skall man kalla virrpannorna som sprang omkring i Göteborg innan man kallar dom demonstranter. Våld och demonstration går nämligen inte ihop. Det är som att kombinera hjärnkirurgi med tävlingssupande.

Samma skelögdhet återfinns i FJAs syn. Debatt eller inte debatt. Brännheta och intressanta ämnen eller inte. Börjar man diskussioner med grova förolämpningar och mordhot så är det inte längre en diskussion eller en debatt.

Då har det ett annat syfte och att Sourze då reagerar som om någon hacker angrep servern är fullt normalt.

"Samtidigt skulle jag inte heller låta skiten löpa amok och galningar förstöra hela upplägget".

Jag läser inte ekonomi längre.

Jag har inte sett filmen "The Beach" so I havent got a scooby about what your are talking of son but see if you suss this before you kip in:

Jag tror mig begripa dom ekonomiska motiven i ditt scenario om Sourze agerande alltså att MO skulle varit ett hot mot lönsamheten och att vi hellre vill ha dokusåpa. Låt mig få förtälja en gammal story från pressen om en landsortsblaska och en Stockholmsskribent:

Under sommaren så var försäljningen låg så en reporter blev tillfrågad om han kunde skicka en falsk insändare där han förklarade att han faktiskt var lite bättre än alla andra och att han nu efter hård utbildning ville bli kallad ingenjör. Svaren och ryktesspridningen lät inte vänta på sig och för första gången i svensk presshistoria så kunde man bevisa en ökad försäljning relaterad till en insändare.

Några dagar gick och insändarsidans chef undrade om han inte kunde liksom...

Ny falsk insändare. Denna gång förklarade han att han älskade att sparka på hundar och att många av världens problem kunde lösas om världsledarna kunde få sparka en hund. Ny ökad upplaga.

Provokationer är marknadsföring! Hela Sourze är genomsyrat av provokationer i rubrik och text för att locka läsare. Belinda står i entrén och tar avgift. Det vara bara det att in i biosalongen kom en som inte ville följa massans gång. Inte ville anpassa sig.

Inte ville hålla käften, och när man slutar krydda sin saklighet med provokationer, och bara servera salt och peppar, så spricker det lite.

"Här kommer en kille med relativt sjuka och relativt starka åsikter som han dessutom är relativt påläst på" "Ni va cirka 1000 skribenter mot en 16-åring och de blev tvungna att slänga ut pilten för att alla blev så frustrerade, rädda, förbannade på honom."

Jag invänder även mot att vi skall avfärda, strunta, inte bry sig bara med förklaringen att någon är 16.

Vad har ålder att göra med någonting? Reversera analogin. Är våra reaktioner då mer värdiga om vi skulle storma mot Claes Croner som är 50 och även han påstår sig vara påläst?

Det är att standardisera det nedlåtande som just genomsyrar FJAs text. När jag var 16 var jag ett vandrande monument över politisk inkorrekthet och jag blev så trött på att höra de vuxnas saklöshet, argumenttorka och bristande argumentationsflora ta sig uttryck i den sedvanliga nödventilen: "jamenduärjubara16". Du har inte varit med och så vidare.

Well MO this and MO that. Men va fan skall vi sluta vara mänskliga när någon som påstår sig vara omänsklig kritiserar oss för att vara människor?

Till mig har han - utan att jag bett om det - sänt över en psykologiutredning från en psykolog som bekräftar
att en 17,5 årig pojke har en personlighetsstörning av typen narcissism. Mats säger att han är 16. Jag vete fan vem han är egentligen.

Jag frågade honom men fick inget svar.

Kanske det är Jan Myrdal som sitter hemma online och försöker nå tillbaka till mediafokus. Kanske det är någon anställd av Sourze för att piska upp dokusåpa-stämmningen. Fuck knows.

Sedan en tid tillbaka så har jag noterat en stil i en del artiklar från yngre män.

Grabbar som FJA, Larsen och Somos publicerar det ena subjektiva tyckandet efter det andra och det hela komponerat med en stöddig inställning, nedlåtande ordalag och en sjuklig, självförhärligade "så-här-är-det-bara" inställning.

Samt att man ser andra Sourzeskribenter och läsare som en enda massa bäst konkretiserad av Somos "jag fattar inte hur folk kan vara så dumma".

Grejen är bara att man behöver ha saklig grund ibland när man är ute på 18 famnar ibland.

Det behöver ju inte eskalera till nivåer av kompetensneurotisk presationsångest men när det gäller viktiga ämnen så är det bra att ha lite på fötterna.

Just, precis och exakt den attityden använde Mats Olsson hämningslöst till excess och föll på eget grepp så jag kan delvis förstå ditt halvdiffusa försvar av honom då jag ser vissa likheter.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 29 okt 2001 14:30