Snushallon del 3

Kapitel två

Det var fyra veckor efter nedkomsten. Farfar och Farmor Fnoskel hade bjudit sin son och sonson på middag. Fnoskels mamma hade fått nog när hon hörde att det nu fanns fem nya vansinniga smågrisar som räknades till hennes familj och som hennes son kom hem varje dag och luktade av. Hon flyttade hem till sin mamma.

Mamman bodde av en tillfällighet just på en sån tropisk ö som hägrade i dotterns drömmar. Därmed är de båda ute ur den här historien.

Fnoskel och hans far infann sig runt middagstid, i matchande rosalila skjortor och neongröna shorts som var senaste modet på Snushallon. De hade med sig en flaska äppelsaft till värdparet och fem hekto lyxchampinjoner till Albert och smågrisarna. Hannu var där också, i Khakibyxor och en sandfärgad skjorta. Han var inte så modeinriktad så att säga.

De drack isté på verandan medan de väntade på att maten skulle bli klar. Fnoskel tyckte det var oerhört spännande och tänkte jämt och ständigt på den nära förestående resan som han och hans farfar skulle göra. De skulle lägga sig i omloppsbana runt Snushallon till en början, och om den resan gick bra så skulle de flyga vidare, ut i rymden.

Fnoskel hade inte berättat om resan och allting för någon, utom sin bästa vän Knottbjörn. De två hade känt varandra i flera år och hade samma intressen. Knottbjörn drömde också om att flyga ut i rymden, men han tänkte gå den långa vägen, som alla andra - nämligen gå på astronouthögskolan. Han var väldigt smart, så han visste att han skulle komma in. Han var så smart att han inte ens blev avundsjuk när Fnoskel berättade om alla platser han och hans farfar skulle se, när de åkte ut i rymden.

Han var också väldigt snäll, så han sa inget om de tvivel som fyllde hans hjärta. Han hoppades bara att Fnoskel skulle inse att nånting säkerligen skulle gå fel. Så när beskedet kom att regeringen hade gett klartecken så blev Knottbjörn rysligt förvånad. I själva verket var det så att regeringschefen hade undertecknat papperet när han var i ett något berusat tillstånd, han råkade förväxla äppelsaftflaskan med whiskyflaskan. De var ju trots allt så lika. Men vi är ju bara glada för det, för nu kan vår berättelse fortsätta, eller hur?

Fnoskel hade bjudit in Knottbjörn till middagen också, och han kom just in på gården ridandes på sin gnu. Han hade med sig en present till Farmor, ett litet paket av otroligt lyxigt isté-pulver från ett litet land på andra sidan Snushallon som specialiserade sig på att göra otroligt lyxiga dryckesvaror. Knottbjörns farbror bodde där, så Knottbjörn fick såna här presenter då och då, trots att han endast drack mjölk. Och ingen mesig komjölk heller, utan riktig gnumjölk.

På jorden finns också ett djur kallat gnu. De är inte lika varann. Om man ska beskriva gnuerna på Snushallon för en människa, vore "kamel" det ord som skulle dyka upp i människans huvud. De är mer eller mindre identiska förutom att gnuerna på Snushallon är gulare och har ett utvecklat sinne för humor.

Knottbjörn hälsade på alla och gav paketet med isté till farmor som blev lika glad som hon alltid blev. Husan Sigrid kom ut på verandan och viskade till farfar att middagen var serverad. De gick allesammans in i huset. Om någon är intresserad av att veta anledningen till att husan Sigrid viskade, så var det för att hon fallit handlöst för doktor Hannus förödande charm och kunde inte få fram mer än viskningar i hans närvaro. Hon hade anförtrott sig åt farfar Fnoskel och han gick med på att hon kunde viska under de tillfället då Hannu var hemma hos dem.

Inne i matsalen slog de sig ner och tog för sig av den ypperliga måltid som Sigrid lagat.

De åt gott drontkött med klyftpotatis, drack gott, äppelsaft och skrattade för att de var så lyckliga. Stämningen var uppsluppen och det var idel leende ansikten runt bordet. De skålade för det färdiga rymdskeppet utan att någon hade en aning om att ondska och sorg var på väg.

Det blev kväll, och lite senare blev det natt. Fnoskel, hans far och Knottbjörn sov över i huset. Det gjorde även Hannu, till Sigrids stora fasa och lycka, hon hade ingen vidare kontroll över sina känslor, men hon gjorde i ordning ett av gästrummen åt sin Hannu och bäddade i ordning så fint hon kunde och lade en mintkaramell på kudden. Sen skyndade hon bort genom den mörka korridoren. Strax efteråt kom Hannu, Knottbjörn, Fnoskel och hans far uppför trappan. Fnoskels farföräldrar hade redan gått och lagt sig. Alla sade god natt till varandra och gick in i sina rum.

Tystnaden lade sig som ett täcke över huset. Täcket hoppades att det skulle kunna skydda dem från vad som komma skulle, men vad kan ett täcke av tystnad göra?

I ett av rummen låg Knottbjörn och Fnoskel och viskade med varann. Fnoskel undrade om Knottbjörn skulle vilja följa med på rymdresan. Knottbjörn sa att han antagligen inte skulle få det för sin mamma, och att gnun nog inte skulle få plats ombord.

- "Jodå", viskade Fnoskel, "det skulle gå så bra så. Det finns gott om plats för både gnuer och grisar och oss två och fler ändå!"

- "Är det riktigt säkert det," viskade Knottbjörn tveksamt.

- "Jaa!" viskade Fnoskel hänryckt.

- "Jag vet inte riktigt..." mumlade Knottbjörn. Han ville inte tränga sig på.

Fnoskel höll på och ramla ur sängen av upphetsning. Han visste ju att gnun fick plats! Hur många gånger hade han inte gått in i skeppet och beundrat hur vackert och rymligt det var? Han tyckte att det var det finaste han nånsin sett. Skeppet var format som ett halvklot och var 50 meter i diameter. Det hade tre ben och var silverglänsande. Inuti fanns fyra våningar. Man gick ombord på en utfällbar ramp som kunde styras med en liten fjärrkontroll. Det var en väldigt viktig liten fjärrkontroll, med den kunde man göra många saker. Exempelvis landa rymdfärjan om hon låg obemannad i omloppsbana runt den planet man var på, eller sätta på ugnen i köket så den var varm när man kom fram dit. Ifall man nu valde att promenera till köket istället för att ta en snabbhiss. Fnoskels farfar hade tänkt på det mesta faktiskt.

På nedervåningen fanns inte mycket, den var mest till för att lasta saker, och den lilla rymdkapseln var parkerad där. När man skulle ut och utforska en ny planet kunde det vara bra med ett smidigt litet transportmedel och det var vad rymdkapseln var.

Andra våningen var grisvåningen. Grisarna, Grisfnattaren, svampförrådet och alla leksaker till smågrisarna skulle finnas där. Det fanns sanitära inrättningar överallt, både för grisar och människor. Man behövde aldrig gå särskilt långt för att hitta en. Dessutom satt det kartor lite här och där på väggarna och i hissarna.

På tredje våningen låg sovrum, träningslokaler, ett litet växthus och diverse smårum, till exempel klädkammare, simbassäng och bibliotek. Där låg även kök, matförråd och allt som hade med mat att göra. illustration utifrån och tvärsnitt med alla våningar

Den mesta tiden skulle nog tillbringas på översta våningen, där kommandobryggan låg. Det var därifrån allting styrdes. För att komma till kommandobryggan kunde man förstås ta en snabbhiss, men annars kom man dit genom att gå uppför en trappa och genom en liten korridor. Eftersom skeppet var format som ett halvklot så var detta den minsta våningen, den bestod egentligen bara av ett enda rum. Det rundade taket och väggarna bestod av militärisk härdat extremt hållbart glas, så man kunde se ut. Det var lite som att vara i en sån där snökula som man skakar så snön yr runt i det lilla landskapet inuti. Det skulle nog vara lite läskigt ute i rymden med alla planeter och stjärnor och mörkret så tätt inpå. Därför hade Fnoskels Farmor sytt mysiga midnattsblåa draperier med kantarellmönster att hänga för fönstren.

På bryggan fanns alla viktiga instrument, som datorn och en instrumentpanel med knappar för de enklaste kommandona. För lite mer invecklade manövrer var det bäst att använda datorn, som var bekvämt röstmanövrerad.

Fnoskel berättade om allt det här för Knottbjörn. Knottbjörn kände att det skulle vara kolossalt jättetrevligt att få åka nånstans i det skeppet, om det så bara var till snabbköpet för att köpa dagstidningen. Till slut somnade de båda och drömde om en resa runt Snushallon i den fantastiska rymdfarkosten.

Solen sken nästa morgon. Husets inhysta vaknade av fågelkvitter i trädgården och ljuvliga dofter som kom svävande från köket uppför trappan och in i deras näsor.
Alla skyndade sig att stiga upp och gå ner till frukostbordet. Sigrid serverade nervöst frukosten med darrande händer. När hon skulle ge Hannu hans rostade bröd möttes deras ögon för ett ögonblick och Hannu föll pladask för den blyga husan. Han log lite försiktigt. Sigrid tappade mackorna. Hannu plockade upp dem och lade dem på sin tallrik.

Efter frukosten gick alla utom farmor, Hannu och Sigrid ut för att titta på skeppet. Farmor skulle dricka isté för sig själv på verandan, och Hannu skulle hjälpa Sigrid plocka undan. Farfar Fnoskel oroade sig lite över alla tallrikar som skulle tappas, men tänkte sen att det spelade ju ingen större roll en sån här underbar dag.

Ute på fältet erkände Knottbjörn att hans gnu faktiskt skulle få plats i farkosten och Fnoskel sa "Ha Ha!" Fnoskels farfar försökte komma på ett bra namn till rymdskeppet. De diskuterade olika namn och enades sedan om att kalla det för Kotlettkossan, av ingen speciell anledning förutom att det lät verkligen läckert. När de stod där och beundrade hur Kotlettkossan glänste i solskenet, såg Knottbjörn i ögonvrån hur Fnoskels mormor stod och hoppade och vinkade som en besatt på verandan.

- Hallå, sa han förvånat och pekade.

Alla tittade åt det håll han pekade. De började gå mot huset.

- "Kom fort, kom fort!" skrek Fnoskels Farmor. "Det är nåt som har hänt!"

De började springa. När de kom fram förklarade Farmor att de just sagt på TV att planetens ledare skulle säga nåt väldigt viktigt. De skyndade undrande in i huset. Hannu och Sigrid satt redan i soffan framför TV:n. På TV:n syntes Planetens Ledare sittandes vid sitt skrivbord.

Av Kee Leong 28 okt 2001 09:31