Stockholm? Varför?

Kees inlägg i lägenhetsdiskussionen får mig osökt att köra fast på en, för mig, klassisk stötesten. Varför är det så förbaskat viktigt att flytta in i en storstad och, ännu mer, varför är det viktigast att bo i centrum? För mig är det inte mänskligt möjligt att förstå den hets som gäller runt lägenhetsanskaffningen då det finns annat här i livet som är viktigt.

Jag reagerar med illamående på Pias och andras berättelser om hur dom betalar hundratusentals kronor svart för en lägenhet som, för mig, i många fall aldrig skulle kunna vara något annat än tillfälligt boende. Inte katten planerar man att bo hela sitt liv i en liten tvårumslägenhet med urusla möjligheter för något annat än singelliv? Och vad ska exempelvis Pia göra om svarthandeln med lägenheter stoppas av till exempel en angiverilag? Visst antar man att en tjej som skiter fram nära en halv miljon för en hyreslägenhet inte hör till de lägsta klasserna i vårt samhälle men ändå... Kunde du verkligen inte haft bättre nytta för de pengarna? För nog är det väl ofta så att den lilla klatschiga lägenheten i centrum inte är en livslång investering och med de pengarna du spenderat, utan att egentligen köpa något, skulle du kunnat grunda vilka storslagna framtidsplaner som helst.

Sen är det då Kees strävan efter en central lägenhet. Trots att hon på ett pricksäkert och självklart sätt berättar om fördelarna med att bo i Flen så väljer hon ändå bort det till förmån för, vad jag förstår det, ett ganska mediokert boende.

Vad har storstadsbor för fritidsintresse? Vad gör ni när cafésittningarna förlorat sin charm och kroglivet inte ger något annat än baksmälla i utbyte? Bortsett från dem av er som är födda och uppväxta i den storstad ni bor i så är resten av er en salig röra med konstiga människor för en småstadsmänniska som mig. Att man är uppvuxen på en plats är ofta en mycket stark och god anledning att stanna, för det sociala nätet runt en individ på hemmaplan är snudd på oersättligt. Gamla vänner är alltid äldst och kommer antagligen vara så resten av livet. Nya vänner har av någon anledning en förmåga att komma och gå på ett skrämmande sätt och i storstad verkar ensamhet vara ett stort problem.

Jag var på ingång i Göteborg för några år sedan. Jag hade skaffat mig ett riktigt kanonjobb och pendlade nio mil enkel i väntan på en ny lägenhet i min tänkta nya hemstad. Jag hade det jobbet i fem månader. Det jag lärde mig var att boende i en storstad är för dyrt för mig, både i hård valuta och själsligt. Visserligen gick jag upp ett par tusingar i månaden i lönekuvertet, men det och mer därtill åts omedelbart upp av de, för mig, oförsvarliga kostnaderna för ett bedrövligt boende. Så jag lämnade ett jobb som jag än idag saknar emellanåt för att söka higher grounds. Så nu sitter jag en halvmil utanför lilla Uddevalla och luktar på blommorna.

Vad är det då bortsett från bostadspriserna, i kronor, som är så avskräckande att jag väljer att kalla det en oacceptabel själslig kostnad? Tja, vad skulle jag göra efter jobbet är det tänkt? Var skulle jag ha min båt och i vilket garage skulle jag stå och skruva på min motorcykel i? Hur skulle jag ha en ekonomisk möjlighet att roa mej med det jag anser vara intressant?

Jag är uppvuxen i Taubeland, "Maj på Malö" och "Handelsman Flinck" ni vet. På bästkusten med havet inom räckhåll, landsbygden en halvtimme från jobbet och nog med ytor för att göra det jag gillar allra bäst. Mina leksaker som barn var en täljkniv, en optimistjolle, en cykel och dylikt. Uppväxten formar en ju som individ och så även mig vilket resulterat i att jag är en ganska typisk glesbygdsmänniska och kommer så förbli. Att flytta till storstad för mig hade inneburit att jag var tvungen att ge upp allt som jag definierar som livskvalitet utom möjligtvis goda böcker då, men Stockholm bebos väl inte av 1,5 miljoner bokmalar?

Så min fråga till Er, en fråga från mig till Er som flyttar så långt som möjligt in i betongdjungeln, lyder ju självklart som följer:

Varför väljer man att flytta till en av de tre stora och varför är Stockholm bäst?

Av Krister Hallberg 26 okt 2001 09:59