Minuetter - del 3

Ensam i sjöboden...

I en inre monolog fortsätter hon samtalet med sig själv. Jobbet hade alltid tagit mer tid än det skulle. Åren hade snabbt runnit iväg. Karriären hade kostat och ibland slukade den henne helt. Det hade tärt på det privata. Hennes fritid hade blivit lidande och ibland infann sig en vilsenhet innerst inne. Nu hade hon bestämt sig för att hinna med sig själv också. Sjöboden var en del i hennes nya projekt. Här skulle hon bara njuta och göra det som föll henne in. Varken mer eller mindre. Ändå kändes det som hon fortfarande bar på öppna sår, någon stans långt därinne, väl dolda.

Soppan smakade gudomligt även om hon fick äta den ur den grönmönstrade kaffekoppen. Matsked, kniv och gaffel hade hon tagit med tillsammans med konservöppnaren. Att leva i en sjöbod är primitivare än man kan föreställa sig, det insåg hon. Men den minimala köksutrustningen var en del av de nya utmaningarna. Att upptäcka de nya inre resorna.
Inget skulle vara invant och tryggt. Det var därför hon hade hyrt sjöboden.

Vattnet från regnvattentunnan blev räddningen för den minimala disken. Den rostfria grytan med den svartaktiga botten ställde hon tillbaka på vederbörlig plats. Den tillhör Jansson själv och var kollektiv för alla att använda. Koppen hittade tillbaka till trähyllan och oljerocks-fickan tömde hon från träplanksfynden. Nöjd och utmattade pustade hon raklång ut ovanpå sovsäcken. Det kändes skönt efter den långa promenaden. Ena handen la hon under huvudet och den andra tvärs över magen. Ett lätt smekande handavtryck kändes någonstans i magtrakten och en välkänd pirrning letade sig fram till hennes hjärna. Jo, fan. Hon var kåt. Riktigt kåt.

Tre månader sedan hon älskade sist. Hettan och fukten drog uppmärksamheten ner mellan ben. En vulva som längtade, het och vild. Hon flyttade den brännheta handen från magen, men tankarna fortsatte i allt mera oanständiga fantasier. Handen ville dra sig ner mot låret, ville känna. Bröstvårtorna glödde toppiga och styva mot t-shirten. Trånande styva som inbjöd till upphetsande lekar. Varm och ångande het reste hon sig från britsen, tog oljerocken och gick ut genom dörren.

Utanför svalkade vinden något. Hårt och bestämt var hon tvungen att börja en ny promenad. Det här var en helt ny sida av henne själv som hon upptäckt. Kåt mitt på ljusa dagen! Hon ökade promenadtakten och först efter en lång stund kunde hon andas normalt igen. Det började duggregna och hon vände ansiktet upp mot himlen för att ta emot de fallande dropparna. Med vidöppet sinne tog hon emot de små stänken av vätska och lät dem belägra hela ansiktet. En liten rännil sökte sig ner längs halsen och in under t-shirten. Det pirrade skönt.

Duggregnet började övergå i allt större droppar och hon började småspring mot de glesa tallträden för att söka skydd. Precis innan störtregnet brakade loss nådde hon det yttersta tallträdet. Andfådd och mera behaglig till mods satte hon sig ner på huk för att pusta ut.

Under hela regnperioden satt hon stilla kvar.

Där utanför tallkronan stod vattenstrilarna horisontala och kalla. Ner mot strandkanten kunde hon se att dropparna gjorde små spikhål i den böljiga vattenytan. Spikhålen flöt ihop och blev mer som knottror på en slät hud.

Orden från förmiddagens diktning dök upp i hennes huvud. Minuetter eller menuetter? De rörde om i gommen och hon formade läpparna till ett m:m. Där ute i havet dansade nu Menuetterna över hela vattenytan, envist taktfast. Minuetterna? Vad kunde det betyda?

Två ord som har smält samman till ett i ett kärleksmöte? Min kommer nog från ordet min eller från tideräkningen minuter. Etterna kanske fungerar som det tomma utrymmet i en klockboett, fast i pluralis förstås. Minuetterna, sekunder av en vuxen kåthet? Hennes kropp kändes helt lugn och hon sög vidare på ordet minuetter när hon gick tillbaka mot sjöboden mellan två regnskurar. Torrskodd stod hon åter inne i boden och beskådade den röra hon ställt till med.

Nu var det nog allt dags för uppröjning trots allt.

Lugnt och metodiskt började hon med att fälla ner dataskärmen. Den slimmade väskan blev full igen och hon fortsatte med att rulla ihop sovsäcken. Liggunderlaget ställde hon innanför ytterdörren, medan sovsäcken gott fick plats i skinnbagen. Rumsytan växte till dubbel storlek när hon fällde upp väggbritsen. Genast såg allt mycket prydligare ut.

Nöjd och uppiggad tar hon fram researchboken för att skriva in det nyfunna ordet Minuetter. Med snirklig och framåtlutade bokstäver skriver hon. Det ser gäckande vacker ut, ensamt där på boksidan. Minuetter. Minuterna som dansar i en klockboett? Minuter ur hennes eget liv? Minuter av andras liv? Hastigt klottrar hon ner några andra meningsfulla ord. Fantasin drar iväg henne och för en stund glömmer hon helt bort att hon är mitt i städningen. Allt är egentligen redan undanstädat, så istället låter hon blicken gå runt inomhus i boden. Den stannar vid de tre små trähyllorna som sitter i bredvid varandra på väggen. En för varje hyresgäst? Nej, men de var ju fyra som hyrde. Vart hade den fjärde sina saker?

Fortsättning i del 3.

Av Gun Lundberg 26 okt 2001 16:29