This is the Road to Hell

Med rufs i håret och skrikande mage är det inte så lätt att komma på vad man kom fram till i talibandebatten vid ett-snåret igår på festen. Är det inte lite tidigt på dan för såna intervjuer? Men det säger man ju inte, tolerant och respektfull som man är... Hm.

Nja, FN fick ju Nobelpriset, och de sade ju att FN är den enda möjlighet vi har att skapa fred på jorden, och nu verkar de ju starka, så utvecklingen går ju framåt.

Men så känner man hur klyschorna stelnar i munnen. Om det nu inte är tungan som torkat in av gårdagens ölande. Vi förmodas bland annat vara:

1. Mer upplysta än någon annan generation i världshistorien.
2. Vår generation borde vara den mest främlingsvänliga någonsin, eftersom världen krympt så drastiskt det senaste halvseklet.
3. Kulturer i vår generation borde ha lättast att förstå andra kulturer, eftersom våra västerländska värderingar är så utvecklade och bygger på människovärde.

Kronan på världen idag är USA och dess allierade. Det sista decenniet har de haft stor rörelsefrihet, eftersom ingen riktig motpart funnits. Därmed har vi för första gången på ett par tusen år ett världsvälde av samma klass som Romarväldet, fast nu starkare. Västvärlden har en känsla av att "ha rätt", eftersom de leder utvecklingen ekonomiskt. Storebror, om man så vill, som kan göra lite mer än lagen, eftersom han har styrkan i armarna, men en storebror som nog inte ens Orwell tänkte sig.

Det finns nämligen en fråga som vi aldrig hör och som visar om vi verkligen är mänsklighetens krona och rättvisans förkämpar.

"Varför?" "Varför är du arg på mig?" är det första man frågar för att kunna lösa en konflikt.

Världsläget idag är ju inte ett resultat av några galningars verk, det är två kulturers konflikt - annars måste vi förklara en stor del av världens befolkning vara galningar. Så har också USA valt att se attacken - inte som enskilda terroristers verk, utan ett lands, en religions handlingar, och förklarat krig mot dem. Utan att ställa sig frågan: "Varför?"

Resultatet blir att man förmodligen kommer att kunna kuva Afghanistan, men man minskar inte bitterheten. Man botar symptomen och förvärrar sjukdomen. Allt kommer att blossa upp igen, och igen, och igen.

Vi har alltså ett världsvälde; Storebror, som menar sig ha rätt, som menar sig ha normen för människors lycka i sin grundlag - men löser problem och konflikter på samma sätt som assyrierna gjorde för tre tusen år sedan. Vi har alltså inte kommit någon vart, egentligen. Alla de framsteg som vi gjort är kosmetika, egentligen. Den mindre världen har lett till fler krig och lidanden än någonsin förut i historien, fler konflikter, mera död. Girigheten kommer ingen mänsklig regering att kunna råda bot på.

Så man biter sig i läppen och svarar de kostymklädda herrarna i dörren: Nej. This is the road to hell.

Av Jonatan 23 okt 2001 09:26