Kvinnan i forsen, del 19

Sommar, innan hösten. En kvinna har hittats med uppskuren hals - i en fors - av tre tioåriga pojkar. Tjugo år senare mördas pojkarna på olika platser under samma vecka.

Ulla satt vid sin dator. Hon såg inte särskilt road ut över att ha Stenhammars flåsande andedräkt i nacken. Stenhammar, som blivit vice redaktionschef på grund av sin gedigna utbildning var det sagt men alla misstänkte att han haft ett väldigt gott öga till ägaren av tidningen, stod lutad över henne. Hon funderade över om hon skulle säga upp sig. Hon skulle inte stå ut länge till med att ständigt ha Stenhammar i sin närhet. Hon hade läst att datorer snart skulle bli var mans egendom och hon längtade efter den dagen då han skulle få en egen.

Hon log dock för sig själv när hon fick se Johan. I makliga takt strosade han fram till sitt skrivbord där hans skrivmaskin, som inte ens gick på ström, stod och trånade efter hans knubbiga fingrar. I ett försök att förtränga Stenhammars närvaro försökte hon att koncentrera sig på Johan. Han slängde sig som vanligt ner i stolen och hon lade märke till att han fall blivit mjukare med åren. När han väl kommit ner, till hälften liggande och till hälften sittande, knäppte han i smyg upp översta knappen på byxorna och öppnade livremmen. Han försökte vecka över sin skjorta så att det inte skulle synas.

Stenhammar tyckte om att stå lutad över Ulla och titta över hennes späda axlar. Han tyckte om att kittla hennes känselnerver och visste att hon alltid blev het av åtrå när han närmade sig henne. Han tittade ner i den lilla springa som bildades mellan hennes två bröst. Han såg att hon rodnade allt mer ju längre han stod bredvid henne och ju mer han böjde sig över hennes kropp. För en stund hade hon vänt sitt ansikte från skärmen och tittat åt Johan som varit på väg till sitt skrivbord. Av hennes min hade han kunnat se att hon jämfört Johan med honom. Hon är tacksam över att ha mig i sin närhet istället för denne ynkliga man, tänkte han belåtet.

Han brukade inte hänge sig åt medlidande med andra människor, men med Johan var det lite speciellt. Trotts att han endast var något år äldre kände han faderliga instinkter över stackaren. Han hade blivit förvånad när han fått reda på att den stackars enslingen hade träffat en kvinna som olyckligt blivit gravid. Först hade han trott att det varit något fel med henne. Han hade föreställt sig att en kvinna som avlat barn med honom måste vara desperat. Han hade dock blivit förvånad när hon dykt upp på redaktionen. Visserligen hade hon inte varit i hans smak, han var inte vidare förtjust i kvinnor med skinn på näsan utan föredrog mer undergivna kvinnor, men utseendemässigt var hon helt okej. En hetsig och rödhårig vildkatta, hade han tänkt.

Han stirrade på droppen som sakta gled nedför Ullas hals. Han visste då att hennes milda parfymdoft skulle blandades med en ynka del av svett. Han kände medlidande med henne. Hon var en ensam ung kvinna. När han ansåg att han hetsat upp henne till hennes bristningsgräns, tackade han abrupt för uppgifterna hon tagit fram och gick sedan nöjd och belåten in till kontoret.

När Stenhammar lämnat henne pustade hon ut och torkade bort svettdroppen som fastnat i pannan. Hon kände att hennes ansikte långsamt börjat blekna till sin naturliga färg. Hon undrade om hon skulle stå ut så länge till med att utsättas för hans tortyr som hade en tendens att bli allt mer långvarigt för varje tillfälle. Hon kunde inte låta bli att dagdrömma om att slita loss tangentbordet från sin kontakt för att måtta ett slag i hans skalle. Tills vidare avfärdade hon dock tanken på att göra dagdrömmen verklig och reste sig upp för att gå över till Johan.

Han log tillbaka när hon närmade sig honom. Hon hade shorts som moderiktigt gick ner till knäna. Hennes långa blonda hår dansade mot hennes axlar. När hon satte sig bredvid honom kunde han se hur hennes i halsen uppknäppta blus inte var så noga tillknäppt runt den platta magen. Han funderade på hur hon kunde hålla sig smal. Hon var redaktionens överlägset största godisätare. Han sa åt henne att hon nog kunde knäppa till blusen om magen för att det såg slarvigt ut, men hon svarade med att tala om för honom att det var mode.

- Fast om det skulle hjälpa att jag slapp ha Stenhammar ständigt hängande över mig, tillade hon, skulle jag gärna gå i en luftig polojumper som gick nedanför knäna.

Hon hade dock skämts över att Johan kommenterat hennes tjocka mage. Hon försökte leda bort samtalet runt hennes fula kroppsbyggnad och prata om något annat.
- Hur tror du att det kommer det att gå med artikeln om kvinnan som blev mördad för tjugo år sedan. Tror du någonsin vi kommer att fortsätta där vi slutade förra sommaren.

Hon gjorde en liten paus för att titta efter så att inte Stenhammar kom ut med mer arbete. Hon trodde inte hon skulle klara av mer tortyr idag. När inte Johan svarade sa hon:
- Har du läst meddelandet jag lagt på ditt bord, det från prästen du intervjuade förra året?
- Jo jag läste det, svarade Johan, jag ser fram mot att träffa honom igen.
- Jag skulle inte se fram emot att träffa en präst, sa Ulla trött och spottade sedan ut det hon hade i munnen. Ulla har en fantastisk förmåga att kunna träffa papperskorgen från vilket håll som helst med sina på sista saften urkramade tuggummin. Han bemötte inte hennes ord utan reste på sig och gick ut till fikarummet.

När Johan försvunnit utom synhåll tog hon ut ett cigarettpaket och en liten souvenirflaska ur sin skrivbordslåda. Hon gick ut till trapphuset och ställde sig vid fönstret. Hon tömde innehållet i flaskan, tände en cigarett och drog ett djupt halsbloss. Tankarna om att det var exakt ett år sedan hon fått sova jämte sin älskade kom till henne. Hon förbannade sig själv för att hon hade varit tvungen att vara full och sårad för att vågat komma hem till honom. Hon hade aldrig frågat om de älskat med varandra den gången men hon trodde att de gjort det. Hon kom dock ihåg lösryckta bitar av vad hon hade sagt till honom. Fast han hade urskuldat sig för deras förmodade natt tillsammans, talat om att han var kär i en annan, sedan gift sig med henne, hände det fortfarande att hon satt vid sin telefon om kvällarna och önskade att han skulle ringa. Ulla funderade över om hon skulle klara av att vara en gift mans älskarinna.

Då Johan kom tillbaka från fikarummet och tittade åt Ullas håll, såg han att hon tagit något starkt. Innan hon hade kommit hem till honom i sitt bedrövade tillstånd förra sommaren, hade han aldrig lagt märke till när hon var i lätt berusat tillstånd på jobbet. Ulla satt och log. Att hon även gärna slängde några ord med någon som satt nära visade på att hon var onykter.

Han hade under ett av deras otaliga samtal i fikarummet frågat henne hur hon hade med spriten. Han hade berättat för henne att han själv en gång haft problem men till slut gjort något åt det. Han hade berättat om hur han varit mot Lena och varför hon gått ifrån honom.
- Du dricker väl inte på jobbet, hade han till slut frågat henne. Du verkar lite konstig ibland.
- Absolut inte, hade hon sagt och skruvat på sig i sin stol. Jag kan avslöja för dig att jag tjuvröker. Jag brukar också ta mig ett eller två glas vin varje kväll, men det är inget man blir alkoholist av. Enda gången jag varit rejält full var när jag dök upp hos dig. Jag var tvungen att lindra mig över chocken att ha sett dig med byxorna ner med den där vulgära kvinnan. Men är det så att du vill få utlopp för dina lustar igen så vet du att jag gärna ställer upp. Hon hade sedan avslutat samtalet och lämnat honom. Han hade suttit kvar en stund och suckat för sig själv.

Av John Jensen 23 okt 2001 15:11