Coop Bank är annorlunda

Det finns i sig inte anledning att ta strid med JAK och de engagerade människor som driver JAK. JAK fyller med säkerhet med sitt bygdebankskoncept en viktig funktion. Närheten till medlemmarna och det aktiva arbetet med demokratiskt inflytande är en tillgång. Även upplägget med avgifter för kostnadstäckning och ingen ränta kan säkert ha sina fördelar trots att det ibland kritiseras för att inte ge en rättvis jämförelse mot andra banker av den verkliga lånekostnaden.

I inlägget från Monjia Sonnius kan man däremot bli fundersam över användningen av "oligopolbank". Hur kan Monjia Sonnius så säkert veta att Coop Bank bara kommer att bli en ny "oligopolbank", precis som SEB och Handelsbanken. Coop Bank har ju inte ens startat någon verksamhet än och affärsidén är definitivt annorlunda än de traditionella storbankerna.

Vad menar hon dessutom med "oligopolbank"? Oligopol är en marknadsform som kännetecknas av att antalet säljföretag på marknaden är litet och att det ömsesidiga beroendet mellan dessa är stort. Men Coop Bank har inget ömsesidigt beroende till de dominerande storbankerna eller för den delen nystartade ICA-banken. Den rimliga slutsatsen måste i stället bli att när antalet företag i olika konstellationer på marknaden ökar - och där även JAK har en plats - så ökar mångfalden och konkurrensen på marknaden.

Monjia Sonnius starkaste invändning mot Coop Bank är att den snyltar på kooperationen eftersom medlemmarna inte kommer att få direktinflytande över bankens verksamhet. Namnet Coop är, enligt henne, bara ett sätt att snylta på tanken om den goda kooperationen som arbetar för den lilla människan.

Nu må det väl vara tillåtet att påstå att den imagen av "den goda kooperationen" i hög grad bygger på det konsumentföreningarna och KF står för och uträttat de senaste 100 åren. Men Monjia Sonnius berör här en väsentlig frågeställning. Kan kooperation fungera till nytta för medlemmarna även när den direkta demokratiska kopplingen mellan medlemmar och verksamhet har ersatts med representativ demokrati?

För JAK Medlemsbank med cirka 20 000 medlemmar och en summa av inlåning och utlåning på omkring 800 miljoner kronor utgör inte och kommer inte att utgöra någon utmaning för storbankerna. Ska marknaden påverkas behövs andra insatser. Även kooperation måste kunna ta tillvara den kraft som finns i en storskalig verksamhet. I annat fall kommer den att vara en marginell företeelse.

30 föreningar med totalt cirka 7 300 medlemmar anslöt sig 1899 till det nybildade Kooperativa Förbundet. Ett första steg att skapa en större struktur och ökad styrka. 1905 började KF med partihandel och övertog därmed inköpsarbete från föreningarna. Hela 1900-talets kooperativa historia inom all kooperation är därefter en utveckling av allt större och gemensamma strukturer för att ta tillvara effektivitet till fördel för medlemmarna och samtidigt bibehålla en medlemsstyrning av verksamheten. Det stora steget just nu är bildandet av Coop Norden för konsumentkooperativ dagligvarubaserad detaljhandel i Norden för att möta allt mer internationaliserade konkurrenter.

När KF under första halvan av 1900-talet anskaffade och utvecklade industriverksamhet för att bryta monopol och karteller så bjöds inte medlemmarna in för att besluta om vad dessa industrier skulle tillverka. Det sköttes av professionella tekniker och affärsmän. När sortimentsansvarig på Coop Forum och Gröna Konsum bygger upp ett sortiment är det inte medlemmarna som fattar besluten.

När Coop Bank nu formar sin verksamhet är utgångspunkten det uppdrag banken getts av KF:s styrelse. För hela tiden måste storskalighet och professionalitetet till nytta för medlemmarna förenas med kravet på demokratisk styrning med utgångspunkt i medlemmarnas intressen. Det sker i den representativa demokratin via föreningarnas och KF:s stämmor och styrelser. Och i det perspektivet hör även Coop bank hemma i konsumentkooperationen.

Av Elisabeth Ström 22 okt 2001 10:52