Fyrtioårskris

Förr eller senare uppnår man den ålder, då ålder inte längre har någon betydelse, samtidigt som ens tankar uppehåller sig jämförelsevis mycket kring just ålder och åldrande. Det kallas fyrtioårskris.

Det var inte länge sedan man var trettio, lika länge som det dröjer tills man fyller femtio. Livet börjar bli kort och man inser att man förmodligen ska hinna fylla femtio också, innan man hunnit bli vuxen.

Jag gick vilse med hunden häromkvällen och såg tidningsrubrikerna framför mig "Medelålders kvinna hittad svårt nerkyld". Den tanken är lite svår att vänja sig vid - att vara medelålders.

Nu för tiden är de flesta femtioåringar ändå ganska unga och har trettio år kvar att leva. Men inte alla - hjärtattacker börjar bli vanliga i den åldern. Och här har jag ett litet problem som jag inte vet hur man löser. Tänk att man blir änka efter 25 års äktenskap, gifter om sig och blir änka igen efter ytterligare 25 år. Hur gör man med begravningar och sånt? Vilken av makarna ska man själv grävas ner hos sen?

Nu för tiden finns många trick för att försöka skjuta upp åldrandet: Genom kemiska preparat att smeta på utsidan av sig, som smink, krämer väldoftande oljor antirynkpreparat, hårborttagningsmedel och medel för bättre hårväxt. Aktuellt just nu är tydligen krämen "som motverkar hudens sju ålderstecken". Finns det förresten någon vänlig människa som kan berätta för mig vilka dessa tecken är? Vilka är de sju? Ja, förutom rynkighet då! Så finns det kemiska preparat för insidan, som hormoner, näringspiller, vitaminer, universalmedel av olika slag som gingseng och allt vad det heter.

De som har råd försöker skjuta upp åldrandet genom ingrepp i form av skönhetsoperationer. Dessa är dyra och förmodligen lurar man bara sig själv. Hur man än bär sig åt är livet i alla fall hundra procent dödligt.

För er som inte har råd med ansiktslyftningar har jag ett litet tips, alldeles gratis att följa. "Håll ansiktet uppåt!" Har ni märkt hur det känns i ansiktet när man lutar sig framåt? Tyngdlagen gör att kinder och sånt liksom lossnar lite och faller neråt. Tittar man sig då samtidigt i en spegel får man en vision av sig själv som åttio. Luta er istället bakåt tills ni känner hur anletsdragen faller tillbaka på plats och utslätade lägger sig tillrätta över ansiktet. Så håll huvudet högt för ett ungdomligt utseende. Om det inte hjälper, trösta er med några ord som jag fick av min kära dotter:
- Mamma, när man ser dig komma på stan så kan man tro att du tänker: "Jag bryr mig inte om mitt utseende, för jag har andra kvalitéer".

Av Susanne Englund 18 okt 2001 09:18