MacGyverism - ett minne blott?

Jag har flyttat från det gamla föräldrahemmet och tar nu för tiden del av ett av 70-talets miljonprojekt. Visst är det fantastiskt? Jo, det tycker jag med. Här finns ju kabel-TV, bredband och sopnedkast. Till min stora förtjusning upptäckte jag när jag ägnade en dag åt att zappa, eller ja, studera mediaflödet, att allas vår gamle hjälte MacGyver hängde och klängde och fixade och donade en timme varje dag mellan elva och tolv på femman. Desperat försökte han få sin hjältegloria att lysa någonstans mellan repriserna på Baren och Harem, när han nu efter de framgångsrika åren under 80-talets andra hälft på bästa sändningstid i SVT, fått se sin stjärnglans falna, för att slutligen hamna på en kanal som femman. Det var inte utan att jag fällde en tår när jag nu fick återse gamle Mac. Lika oförtrutet som förr, utan att med en min visa något som helst missnöje över sin i dagsläget tveksamma status som hjälte, snörde han ihop en bomb av vad som inte verkade vara annat än jord och lera. Och han fick den otroligt nog att fungera!

Kanske bryr han sig inte om sin roll som hjälte? Han har ju trots allt kvar alla sina gamla vänner, för att inte tala om det koppel med tjusiga kvinnor som verkar följa honom som hundar avsnitt efter avsnitt. Och för mig är han trots allt samma gamla hjälte.

Men vad hände med det hjälteideal han representerade? Jag har letat lite häromkring min lägenhet och så, men det verkar vara spårlöst försvunnet. Kanske behövs det inte längre? Kanske har det aldrig existerat mer än på TV-skärmen? Jag var väl bara runt de tio när jag fastnade för killen med hockeyfrilla som lärde ut att det gjorde ont att ge folk på nöten och att fienden borde övervinnas med list. Kanske var det bara mitt enfaldiga sätt att tänka som gjorde att jag verkligen trodde att godhet belönades, jag och några av mina vänner. Vi byggde fällor av ståltråd som vi skulle fånga grannen i, vi kastade oss spektakulärt över häckar och blandade fräsande vätskor av allehanda kökskemikalier. Och innerst inne, inbillar jag mig, pyrde en glöd av godhet som MacGyver omsorgsfullt placerat med hjälp av alla sina TV-avsnitt.

Sen blev det andra bullar. MacGyver tog farväl av oss TV-tittare och lämnade mig kvar i soffan, ensam och övergiven. Jag blev en av alla de som besviket upptäckte att kemin i skolan inte alls var lika intressant som MacGyver fick det att framstå, och att tjejer snarare dras till killar som är farliga, som hellre slår än uppfinner smarta mojänger. Långsamt bleknade Mac bort bland hårdkokta typer som slog in väggar och pucklade på folk utan att på något sätt visa att det gjorde ont att slåss, att det gjorde ont att träffa en annan människas ansikte med knytnäven. Och jag med vänner var hänförda. MacGyver blev nu ett minne blott, ett minne i form av en fantastisk signaturmelodi som gick att tanka hem från Napster.

Och vart har vi kommit idag? Vilka är det som idag uppfinner fällor som övervinner fienden utan att knytnäven behöver göra jobbet? Vilka är det som skickar smarta små pulver för att det de tror på så starkt ska uppfyllas? Ja, inte är det MacGyver i alla fall. Han gav väl upp, bara så där. Lämnade en hel generation att klara sig själv i en stenhård värld. Han kanske inser sitt misstag nu, nu när han lite på halvtid smyger runt i tablåerna på kabel-TV-kanalerna. För mig får han mer än gärna konkurrera ut Buffy och hennes vampyrer, och jag lovar att se genom fingrarna om han med knytnävar och annat tillgängligt bankar ner folket på Sunset Beach i sin sand och ger andra tvivelaktiga såpor en riktig läxa. Jag tycker vi alla röstar för en comeback, en riktig sådan, och på bästa sändningstid! En kille som MacGyver kan behövas i en värld som denna, även om man idag säkert ser på honom som allt för moraliserande och allt för utopisk när det gäller att lösa problem. Men man kan ju fråga sig varför.

Förresten, är det någon som vet när det där avsnittet sänds i vilket Mackan kämpar mot en massa mördarmyror? Jag minns det som det bästa avsnittet i den Macgyverianska historien.

Av Arvid Jurjaks 17 okt 2001 17:52