- Den går inte att laga, det är bara att köpa en ny, säger killen i dataaffären och ler snabbt, sen fortsätter han.
- Minnet eller moderkortet är kasst.
- Men, säger jag och trummar med handen på burken, den är ju bara tre år gammal.
- Utvecklingen går snabbt, säger han.
Och jag hör mig själv som en sur gubbe:
- Den kostade faktiskt 15 000, går den verkligen inte att laga.
- Tyvärr, säger han. Datorn är för gammal, det finns inga reservdelar längre. Det är bara att köpa en ny.
Men jag vill inte köpa en ny. Jag har inga 15 000. Varför går den inte att laga, framhärdar jag.
Killen bakom disken ler igen.
- Dataföretagen förändrar standarden hela tiden. Det finns inga nya delar som passar längre.
Sällan har jag känt mig så lurad. I två år gällde garrantin. Efter tre slutade datorn att fungera, då har man ändrat standard.
- Det är bara att köpa ny.
När han säger det igen ser jag vårt samhälle i blixtbelysning. Det är ett vittrande samhälle, byggt på ohämmat slöseri och ett monumentalt lurendrejeri. Jag förväntas köpa nytt, inte för att det behövs utanför att standadern ändras regelbundet. Företagsekonomiskt är det självfallet lysande: här kan man pressa tusentals kronor ur mig vart och vartannat år. Nationalekonomiskt är det självfallet vansinne: här slänger jag nu en dator som lätt och billigt hade kunnat bli som ny.
Det säga att den fria marknaden är rationell, att den i konkurransens spår förser oss med det bästa möjliga.
Men tänk om det inte är så. Tänk om det istället är ett ekorrhjul av slöseri där jag jobbar för att ha råd att köpa den dator jag behöver för att arbeta så att jag har råd att köpa den dator jag som...
Jag sitter på biblioteket och skriver detta
Av Hagberg Mattias 17 okt 2001 16:52 |
Författare:
Hagberg Mattias
Publicerad: 17 okt 2001 16:52
Ingen faktatext angiven föreslå
Politik, &, Samhälle, Politik & Samhälle, hjälp, lurad, sägs, lever, informationsvärld, itsamhälle, datorålder, min, dator, sönder | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå