En ursäkt från Premiair räcker inte

Visst, jag är arab, muslim, född i Egypten. Men jag är faktiskt också svensk medborgare. Jag har bott i Sverige i sex år och jobbar som operatör på ett telekomföretag. Men även om jag har ett arabiskt namn, lever jag i Sverige, jobbar här och betalar skatt här.

I fredags bestämde sig jag och en arbetskompis för att ta en veckas semester. Vi åkte in till Vings butik på Sveavägen i Stockholm. Där hittade vi en sista-minuten-resa till Las Palmas för 1 595 kronor, inklusive hotell.

Jättebra och jättebilligt, tänkte vi och slog till. Nöjda och glada gick vi till Burger King och tog en hamburgare.

Senare på kvällen ringde vi till en annan arbetskamrat och frågade om inte han ville hänga på. Det ville han. Hans fru hjälpte honom att boka biljetten på lördag förmiddag. Flyget gick 16.30.

Vi tog min bil ut till Arlanda och ställde den på långtidsparkeringen. Vid incheckningen var allt som vanligt. Vi hann ta en kopp kaffe innan det var dags att gå ombord på planet. Kompisen och jag hade platserna bredvid varandra, medan vår trejde kamrat, som bokat resan senare, hade fått en plats en bit bort i planet.

Plötsligt kom en purser och sa att piloten ville tala med oss. Vi fick stå vid ingången till planet.

Jaha, tänkte jag, han vill prata med oss. Jag anade ingenting.
- Varför har ni köpt biljetterna i sista stund? undrade piloten.
- Därför att det är billigt med sista-minuten, sa jag.
- Varifrån kommer ni? undrade piloten.
- Jag är född i Egypten och är muslim, sa jag. Mina kompisar är födda i Irak. En är kristen, en är muslim. Den ene är dessutom svensk medborgare.
- Ni kan gå och sätta er, sa piloten då.

Jag kommer ihåg att jag gjorde en koppling till det som hänt i USA och tänkte att att flygbolagens rutiner hade blivit hårdare. Jag började också känna mig orolig. Vi gick och satte oss och jag höll på att somna. Efter fem minuter kommer pursern tillbaka och säger att piloten vill prata med oss igen.

Den här gången säger piloten:
- Tyvärr grabbar, ni får inte åka med.
Piloten hade också tillkallat två poliser. De kollade våra pass, men de sedan att de var ok.

Piloten upprepade att vi inte fick åka med. Jag var chockad och krävde att få veta varför, om nåt var fel. Men vi fick inget svar. I stället tvingades vi lämna planet, som om vi vore brottslingar. Vi fick tillbaka våra pengar och fick sedan vänta på vårt bagage.

Jag kände mig givetvis chockad, kränkt, arg och ledsen. Jag ringde hem till min fru och berättade att vi var kvar på Arlanda. Hon trodde först att jag skojade.

- Sluta, du måste vara framme i Las Palmas nu, skrattade hon först. Sen förstod hon att det inte var ett skämt.

När vi kom hem ringde jag DN och berättade för en reporter vad som hänt. En reporter kom hem till mig. Men mina kompisar ville inte bli intervjuade eller vara med på bild. De är rädda för konsekvenserna. Men jag är inte rädd. Jag är arg.

På kvällen, klockan 23.00, polisanmälde jag piloten och flygbolaget Premiair.

Idag, måndag tänker jag anmäla händelsen till Diskrimineringsombudsmannen.

Jag har också blivit rädd. Vad håller på att hända med Sverige? frågar jag mig. Jag mår mycket dåligt av det som hänt. Bara för att jag är arab, betyder inte att jag är terrorist. Jag trodde inte att något sånt här kunde hända i Sverige!

Av Ismail Fouda 15 okt 2001 11:24