Storföretagen hotar inte demokratin

Företagande är en form av frivillig samverkan. Företagens makt att till exempel få folk att arbeta för dem, eller betala för deras produkter, bygger endast på att de erbjuder något som människor vill ha, anställning eller produkter. Även om Kalle väljer att ta ett tråkigt och dåligt betalt arbete för att kunna klara livhanken, så har inte företaget tvingat Kalle eller gjort det sämre för honom. Tvärtom, utan erbjudandet om arbete hade han ju haft det ännu sämre, och kanske inte ens klarat livhanken. Problemet är Kalles dåliga situation, inte att ett företag erbjuder honom ett alternativ till situationen.

Detta till skillnad från politisk makt som bygger på rätten att använda tvång, i sista hand med polismakten i ryggen.

Det finns inget odemokratiskt med frivilliga samarbeten, förutsatt att man inte tycker att demokrati förutsätter att staten styr över individers gemensamma överenskommelser. T ex Greenpeace är en organisation som inte är demokratiskt internt, det är grundare och ledning som avgör vad organisationen ska tycka och göra. Men det skulle ändå inte vara demokratiskt att staten lade sig i vad de gjorde. Människor får ju själva välja om de vill ansluta sig till Greenpeace eller ej.

Demokrati betyder att folkmajoriteten styr staten, inte nödvändigtvis att majoriteten styr individen i alla avseenden. Tvärtom är ofta förutsättningen för demokrati att det finns andra maktcentra än staten, att det t ex finns fria medier och ekonomisk styrka utanför staten. Alternativet är ju nämligen att det är samma personer som styr staten som också styr ekonomin - och i alla sammanhang det har prövats har demokratin gått förlorad, utan undantag.

Naturligtvis är inte alla företagare snälla, trevliga människor, en del är rent av banditer. Men det är inte en anledning att hindra verksamheten, lika lite som vi borde avskaffa poliskåren för att det finns exempel på polisbrutalitet, eller kasta ut invandrarna för att några av dem är brottslingar. Tvärtom är det ett skäl att ta itu med rötäggen. Det bästa sättet att göra det på är faktiskt att införa frihandel och näringsfrihet, så att människor kan gå till ett annat företag för att arbeta eller köpa produkter, om de missköter sig.

Vad betyder det t ex när ett storföretag kommer till en grym diktatur som Kina, som lyckligtvis har börjat öppna sig för ekonomisk liberalisering? Eftersom det är frivilligt för människor att ta arbetena, kommer de bara göra det om de är bättre än de arbeten som de annars hade fått.

Eftersom storföretag utmärks av att utbilda personalen, använda modernare maskiner och effektivare organisationsformer, så kan de också producera mer per anställd. Det gör att de anställda blir mer värdefulla, och att företagen därför betalar sina anställda mer. Utländska företag i de minst utvecklade länderna betalar i genomsnitt sina anställda dubbelt så mycket som motsvarande inhemska företag. Det är sämre förhållanden än vi har, men de är enormt mycket bättre än de annars hade haft - vilket faktiskt är det intressanta. Genom att utländska företag kräver bättre förhållanden bland sina leverantörer bl a för att västerländska konsumenter kräver det vänjer sig arbetare vid en säkrare och renare arbetsplats.
En av Kinas främsta arbetsrättsjurister, Zhou Latai, som företräder arbetsskadade, har påpekat att andra företag då får ett tryck på sig att erbjuda detsamma för att få tag på arbetskraft.
"Om Nike och Reebok skulle försvinna härifrån" varnar Latai - vilket han tror kan ske om inte Kina får frihandel genom Världshandelsorganisationen - "försvinner detta tryck. Det är uppenbart".

Dessutom leder utländska impulser förhoppningsvis till att diktaturen undergrävs. Det är nog inte en slump att människor som bor i länder med frihandel också har fyra gånger så stor chans att leva i en demokrati, än de som inte gör det.

Av Johan Norberg 12 okt 2001 09:43