sourze.se
Artikelbild

Kuba 2000

Hon såg rädd ut som svenskar gör, när samtalet övergår från skämt till allvar.

- Jag är emot revolutionen.
Min väninna spände ögonen i mig. Såg rädd ut som svenskar gör när samtalet övergår från skämt till allvar.
- Jag umgicks med kubanerna, det är så hemskt. De har verkligen ingen, INGEN framtid.

Kuba är fantastiskt. Och hemskt. Kuba suger musten ur dig. Och gör det inte det så har du inte konfronterats med det riktiga, krassa Kuba. Kuba är ett mycket annorlunda resmål: Den koloniala historien, en alltjämnt praktiserad kommunism, folkblandningen, övergreppen, revolutionen och världens två stormakter. Allt trängs här.

Elva miljoner människor. En fjärdedel av Sveriges yta. Men det är svårtillgängligt. Skyddat bakom en mur av cigarrer, rom och 50-talsbilar. Varumärket Kuba; cigarrer och rom. Och så språket, spanska. Men med en månad tillgodo, hyfsad spanska och förkärlek för umbäranden, så finns något bakom varumärket. Något mycket intressantare, skitigare, mer irriterande och större - ja just större, än man egentligen kan greppa.

Nej, de har ingen framtid eller snarare; inga utvecklingsmöjligheter. Inte under den rådande situationen. Och det är hemskt. Men saker kommer att förändras och det kommer att gå fort. Den dagen Castro dör kommer systemet inte att kunna stå emot förändringens vindar. Då kommer demokratin snabbt att vinna. Låt oss hoppas att förändringarna sker i lagom takt. Tills dess ägnas fortsättningen av denna text åt historien:

Kuba ligger i ekonomiskt krig med USA. Det är kärnan i denna text. Tänk er nu Sverige i motsvarande situation. Hade Sverige klarat sig bättre än Kuba? Nej. Vi hade också haft en medelinkomst på sju eller elva dollar i månaden två-tre öl på krogen.

Varför är Kuba i ekonomiskt krig med USA? USA ansåg efter revolutionen att Castro var kommunist. Med den kommunistskräck som USA bar och bär på sattes söderhavsön i politisk och ekonomisk karantän. Men Castro var inte kommunist. Castro var humanist. Däremot tvingades han att söka nya allierade efter att USA stängt dörren. Vem skulle landet nu handla med? Tidigare gick nästan all handel mot USA. Den givna nya handelspartnern blev Sovjet. Men det hade ett pris. Castro fick bli kommunist, trots att han helst av allt velat ha dialog och handel med USA. Konflikten stärktes. Idag får Castro bära hundhuvudet för en kommunistisk diktatur. Han kan inte heller överge den nu efter alla år.

Innan revolutionen fanns få läkare på Kuba. Barnadödligheten var mycket hög och analfabetismen nära 50 procent. Regeringen var marionetter för USA och befolkningen utsattes för godtyckliga övergrepp. Det behövdes en revolution. Castro, El Che och Camillo med flera lyckades mot alla odds. Men på revolutioner följer kontrarevolutioner. Lyckas kontrarevolutionerna slås ett land snabbt i spillror. De har inte lyckats på Kuba. Minns Grisbukten. Medborgarnas frihet är begränsad. Det är ett pris att betala. Låt oss hoppas att det verkar i kollektivets intresse. Vilket jag faktiskt tror att det gör. Och att begränsningarna i personlig frihet försvinner, vilket jag också tror.

Kuba blev inte perfekt efter revolutionen. Men landet fick en grund att bygga på. Läkare i världsklass, många sådana, som ofta arbetar ideellt i Afrika internationell solidaritet. Barnadödligheten sänkt till normal nivå... Felet många gör är att jämföra Kuba med USA. Det rätta är att jämföra det med andra latinamerikanska länder. De länderna har samma typ av koloniala historia och slåss idag med oräkneliga problem som politisk instabilitet, välståndsklyftor, sargad ekonomi, vattenbrist och så vidare. I denna jämförelse framstår Kuba som ett bra land.

Ett ungt land, ett u-land, i ekonomiskt krig med USA. Detta är dagens förutsättningar. Under dessa förutsättningar lever kubanerna fattigt. Men skyll inte det på revolutionen. Visst, det ekonomiska kriget är en frukt av revolutionen, men betänk: Hur såg det ut innan revolutionen? Revolutionen var i högsta grad nödvändig. Om Kuba får mogna ifred, får en chans att spela på lika villkor samt förändras i sin egen takt. Tid att långsamt förändra sin ekonomi åt marknadshållet. Då kommer landet snart att blomstra. Och när landet blomstrar behöver det inte längre hålla politiska fångar. Med storpolitisk terminologi är det en övergångsperiod. Med humanistisk terminologi är lidandet stort. Men den som talat med tillräckligt många kubaner, och sett en huvudgata med hälften amerikanska femtiotalare och hälften ryska Lador i bilparken - den vet att Kuba har potential och en komplex historia.

Alltså: Kuba är i ekonomiskt krig med USA. Blanda inte ihop det med revolutionen.


Om författaren

Författare:
Göran Andersson

Om artikeln

Publicerad: 12 okt 2001 16:34

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: