Inför nolltaxa så slutar vi planka

Tunnelbanan stannade med ett ryck. Det var dags att kliva av. Klockan är runt åtta och det är tisdag morgon. Jag blundar länge i rulltrappan upp och slumrar nästan till när trappan börjar plana ut. När spärrområdet träder fram bakom krönet så dundrar adrenalinet till för fullt.

Biljettrazzia - och jag som plankar sedan tio år tillbaka. Jag hade glömt att hålla koll när jag kom upp och nu var det för sent att vända om. Annars hade jag kunnat bita i det sura äpplet och rusa som en galning nedför hela trappan igen och slippa 600 spänn i böter. Nu var jag alldeles för nära och aldeles för trött. Det var inte så gott om vakter så jag beslöt mig för att testa det omtalade tricket att helt enkelt promenera förbi.

Kontrollanterna har inga rättigheter att hålla kvar en då "bötern" bara är en tilläggsavgift och tjuvåkning inte på något sätt är ett lagbrott. Inga av de adrenalinstinna väktarna tycktes finnas där heller så det var bara att gå på. Jag passerar de första vakterna och fumlar med plånboken. I dörrarna ut står ett par kontrollanter och tittar på korten lite förstrött.

Jag ser rakt fram och går lugnt förbi den lille blåklädde farbrorn. Han tar försiktigt i min arm och meddelar att det är biljettkontroll. Utan att sakta ner farten ser jag honom i ögonen och berättar vänligt att jag har mycket bråttom.

Med blodet pumpande i öronen går jag upp för trapporna och ut i morgonljuset. Jag slänger en blick över axeln och blir lite lugnare, ingen verkar ha orkat bry sig. Eller är det så att de faktiskt inte har någon rätt över huvud taget att ingripa? Jag tror nog att det är så.

Genom att åka utan giltigt färdbevis med Stockholms lokaltrafik sparar jag varje år in de sanslösa 6 000 kronor som det numera kostar att köpa månadskort. Men att planka är inte enbart en fråga om privatekonomi. Det kan också betraktas som en politisk handling.

Alla stockholmare behöver kollektivtrafiken. Men de dyra månadskorten slår olika hårt. För några få höginkomsttagare är 500 kronor i månaden kanske inget problem, men för vanliga arbetare, ungdomar och inte minst barnfamiljer är det en stor del av budgeten.

Enda sättet att stoppa SL:s och politikernas ständiga prishöjningar är att vi vägrar betala, vilket en stor del av resenärerna redan gör. När månadspriset nyligen höjdes till 500 kronor var vi några som fick nog. Vi drog igång en kampanj baserad på hemsidan www.planka.nu, med uttalat syfte att underlätta tjuvåkning och stärka den informella betalningsstrejk som pågår.

Vårt främsta medel är P-kassan, som helt enkelt fungerar som en bötesfond. För 100 kronor i månaden kan vem som helst gå med och får då eventuella böter betalda ur den gemensamma kassan. Det är den enklaste formen av solidaritet, och har visat sig fungera över förväntan. Dagligen får P-kassan nya medlemmar.

Vi kräver gratis kollektivtrafik. Vissa tycker att det låter konstigt, men det borde vara ganska naturligt att låta skattepengar betala en så livsnödvändig sak som bussar och tunnelbana redan idag är SL skattefinansierat till ungefär en tredjedel.

Enligt en undersökning gjord av tidningen ETC, är det bara en liten klick av höginkomsttagare som skulle förlora på införande av nolltaxa. Resten - låginkomsttagare, ungdomar och barnfamiljer - skulle få mer pengar över varje månad. En sådan omfördelning vore sannerligen på tiden i vår allt mer segregerade stad.

Och tänk vilka samhällsekonomiska vinster som skulle kunna göras genom att rationalisera bort allt vad spärrar, biljetter och kontrollanter heter! Kontrollanter och spärrvakter behövs bättre i barnomsorgen och vården där de kan göra verklig nytta.

Så länge politikerna står fast vid den omvända Robin Hood-politik som höjda biljettpriser innebär, och medan SL desperat försöker stävja den pyrande avgiftsstrejken med väktare och nya science fiction-spärrar, tar vi oss rätten att fortsätta planka.

Och inte nog med det - vi uppmanar andra att göra det och tror att det är en helt nödvändig påtryckningsmetod för att få politikerna att införa nolltaxa. Förutom att driva P-kassan sprider vi med vår hemsida argument och nyttiga tips för de som vill bli bättre plankare. Vi arbetar efter mottot "Plankare förena er - ni har inget att förlora utom era böter!"

Vi som driver planka.nu och P-kassan är syndikalister, och ser organiserad plankning som en utvidgad form av den radikala fackliga kamp som är syndikalismens kännetecken. Men vi välkomnar alla plankare, oavsett politisk inställning, som medlemmar i P-kassan. Och tro mig, gensvaret har varit enormt. Studenter och ensamstående mammor, spärrvakter och förortskids är rörande överens om att en revolt mot de höga biljettpriserna behövs.

Målet är gratis, det vill säga solidariskt skattefinansierad kollektivtrafik för alla stockholmare. Tills dess kommer jag och de tusentals andra som vägrar köpa månadskort att fortsätta planka.

Av Ola Brunnström 10 okt 2001 10:38