Civila dör i Afghanistan

Under Gulfkriget myntade CNN uttrycket "collateral damage" som benämning på civila som omkom i USA:s bombräder. Collateral är på engelska benämningen på ett sidospår, något sekundärt. Genom att byta ut den vanliga benämningen, till exempel "52 civila omkom", till "high collateral damage" avhumaniserar man dödsfallen och minskar påverkan på världens kollektiva samvete.

Tidningar världen över har i skenet av den nuvarande situationen börjat se tillbaka på Sovjets invasion av Afghanistan och det som hände då. Gamla avdankade ryska soldater och officerare och president Putin, förstås har fått sin röster hörda i media. Frågan är, finns det någon chans att USA lyckas där den ryska armén misslyckades?

Svaret är alltid det samma, och talar sitt tydliga språk. Om de intervjuade hade varit rädda för att säga som det var hade de också varit tvungna att använda termen collateral damage. I Afghanistan finns nämligen inga terroristläger att bomba, berättar de, inga militära baser och inga strategiska mål som broar och fabriker. Allt som finns är små byar och samhällen med civila. I några av dem bor det också terrorister, och det är alltså dem som Bush tänkt lägga tunga bombmattor över. De civila omkomna kommer inte bli något sidospår, inget sekundärt. Det kommer att bli en fruktansvärd slakt.

Ryssarna försökte allt mot de afghanska rebellerna, som gömde sig i grottor långt under den karga terrängen. De bombade grottöppningarna med vakuumbomber, designade för att suga ut all luft ur träffområdet. De fällde tre ton tunga bomber gjorda för att framkalla lokala jordbävningar, för att rasera grottorna eller stänga rebellerna inne. Men inget fungerade. Grottsystemen är så djupa att de kan rymma tusentals människor som inte ens märker att någon håller på och bombar utanför.

Bush har ändå stävat självsäkert mot kriget, vilt skanderarande hur vedergällningen måste ta sig fruktansvärda mått och hur det kommer att krävas offer på både den egna och fiendens sida. Hans pappa gjorde samma sak när Irak invaderade Kuwait. Skillnaderna är små: för Bush den äldre var det mycket svårare att få fullmakt för krig i kongressen, men när han väl lyckats hade han massvis med strategiska mål att bomba i Irak. Även om det alltid medförde att media måste rapportera de där pinsamma sekundära skadorna.

Resultaten från Gulfkriget gör ändå Bush den yngre sugen på att upprepa pappas bravader. USA stärkte sin makt i Mellanöstern och har numera ständigt styrkor positionerade i Kuwait. Världshandelsorganisationen WTO skapades som ett direkt resultat av Gulfkriget, idén föddes i samarbetet mellan supermakterna runt kriget och förverkligades i Marocko 1994. Organisationen är kraftigt omdebatterade och kritiserad. En del påstår till och med att den är illegal, då den gavs stor makt i världen utan någon form av demokratisk förankring i varken startskede eller verksamhet.

Krig har alltså för USA blivit likställt med stora ekonomiska och politiska framsteg. Det gäller att presidenten ser till att tillräckligt många länder har sina smutsiga fingrar i byket för att inte USA ska kunna få hela skulden för det drabbade landets lidanden. Det gäller att han i förväg piskar upp patriotismen hos det amerikanska folket så att han har ryggen fri. Och båda sakerna har Bush fått serverat på silverfat i och med terroristattacken mot World Trade Center och Pentagon.

Men det som skrämmer mig mest är inte hur samvetslöst han utnyttjar den fruktansvärda händelsen. Det som skrämmer mig är att han och hans säkerhetsråd också läser intervjuerna med de ryska officerarna och är väl medvetna om att bara hälften av alla missiler hamnar där det är tänkt. De vet vilka fruktansvärda följder bombräderna i Afghanistan kommer att få.

Collateral damage. Bush vet, men bryr sig inte.

Läs en artikel om mediernas roll i kriget: Länk: johnpilger.com

Av Martin Källström 09 okt 2001 13:32