sourze.se

Tunneln i Malmö

Beskrivning av de djupa källarvalven.

Efter att ha seglat en sommar och på väg hem stannat till i Mellbystrand - där jag träffat en flicka som senare skulle bli min hustru och mor till min son.

Framkomna till Malmö - där jag tillfälligt huserade hos mor och far - min flickvän hos sin syster vars man var på sjön.
Då det var meningen att förhållandet skulle vara - ävenledes i framtiden - var det dags att söka nytt jobb.
Utmed kanalen gick en gata med namnet Promenaden - här fanns ett kontor för arbetssökande restaurangpersonal. Av fröken Olsson - efter att erlagt avgiften - fick jag besked om att gå till Tunneln en restaurang med etthundraåriga vanor och djupa källarvalv. Denna gång behövde jag inte fråga mor om lov.

Förra gången varnades jag för galanta damer och då blev det Druvan.

Efter att dir. Ivar Smith ansett mig värdig överlät han åt hovmästare Simon att visa runt. Den väg som jag tidigare gått så många gånger då jag var springgrabb på biblioteket var nu stängd får mig. Biblioteket hade flyttat till äldre byggnad vid Slottsparken.

Ingången för personalen var genom en port belägen mellan Residenset och Tunneln. Här stod dragkärror och på gården gick vägen till omklädningsrum - tvätt - rum där flickor - som jobba i disk och städ bodde. På den tiden fanns fritt vivre - bostad och mat ersatte kontantlön till viss del.
För första gången såg jag en jättemaskin som frös is i stora flak - tidigare kom sådant från mejeri på platsen.
Förbi portierlogen in Nya matsalen - 15 till 20 bord fanns här - en del utmed fönster ut mot Adelgatan - där satt gäster på andra våningen och tittade på den då inte så täta trafiken. Stolar med hög rygg utan armstöd - bord med skivor att dra ut gjorde matsalen flexibel - mahognypelare och väggar gav ett utseende av första klass - tillsammans med vita dukar och servetter.

En svängdörr ledde ut till ett serveringsrum där kassan fanns till vänster och matrum till höger. I det sistnämnda skulle under årens lopp drickas många gin och tonic då dagens försäljning skulle räknas och göras upp.

En trappa - så smal att bara en fick plats - av trä - med 20 steg ledde ner till hjärtat - som var - kök - kallskänk och utrymme för kaffekokeri. Även diskutrymme låg på detta plan.

Överallt där jag och Simon gick fram hälsades det. Köksmästaren var på den tiden från Schweiz och hette Laurent. Blev senare känd som ägare till innekaffet Residens.

Vi vände och gick uppför trappan igen in i matsalen - svängde runt och stod vid samma kassa - men på andra sidan.
Här fanns en av kassaapparaterna som måste beskrivas. Det var en stor träkasse med ett fönster som visade varuslag och pris - men först efter att man tryckt samman två handtag samt fört detta till varuslaget man önskade.
Sedan till kronor och ören. Det var 4 moment. Om summan översteg 99.99 var det att börja om. En nyckel skulle sättas in och vridas om - vid det nummer som man disponerade denna dag - nu var det klart att veva på sida några varv - en styv lapp med alla uppgifter kom fram och gällde som betalning för de varor man sedan bar fram till gästerna. På kvällen lästes kassan av och summan redovisades.

Vi fortsatte och kom upp på Balkongen. Här var en aning skum belysning och endast bord för två. Här uppe satt jagande herrar med god utsikt över villebråden på dansgolvet.

Blev någon infångad - blev det att sätta till extra stolar.
Från kassan gick en bred trappa ner i Spegelsalen - med sitt stora dansgolv som "allt i allo mannen" beströdde med något före varje danskväll för glidets skull - väggar av glas och i taket stora kristallkronor. Bakom ett räcke en hel del småbord - hit skulle gäster efter att ha superat flytta för kafé - avec och senare grogg.

Icke danskvällar var där en elegant jättematta som skulle ta bort intryck av danssalong.

En liten trappa ned och här fanns Boggivagnen - en lång smal avdelning - hade i gamla tider varit "bakficka" med ingång direkt från gatan. Många av de äldre kunde berätta om denna tid - men det återkommer jag till. Här var moderna bord och stolar med vackert mönster i tyget - i varje nisch olika målade motiv.

Ett litet valv ledde till Gamla matsalen. I denna var små utrymmen som hade plats för bord och stolar i rustik stil - sten golv - murade väggar och valvtak. I en fris utmed väggarna - var matsedel - dag för dag målade i sirlig stil. Exempel:
Måndag: Stekt salt sill med löksås. Tisdag: Bruna bönor med fläsk och köttbullar. Hela veckan var lika år efter år.

Stengolvet fortsatte in genom ett valv där ny kassaapparat - dörr till serveringsgång var. Förbi en ny kassa och ut i Valvet - här var många bord och stolar i slottsstil - avslutat med en gång mot toaletter och upp till festvåning. Ytterligare en avdelning som företrädesvis användes för smärre sällskap. Jag minns en gång då jag hade ansvaret för Hans Ripas premiärutställning. Gemensamt dekorerade vi med löv och frukt i vackra färger - det gav ett fint intryck i denna gamla miljö.

Överallt där vi gick fram var väggarna utnyttjade med hyllor för glas - porslin och silver. Det var långa avstånd - mycket och tungt att bära - trappor överallt. Om Tunneln är orsak till min utslitna rygg vill jag inte påstå - men det bidrog.

Tunneln hade en mycket vacker festvåning med tillhörande salong. All servispersonal hade skyldighet att vid behov och efterfrågan ställa upp. Vi yngre var inte nödbedda och erbjöd oss frivilligt till äldre kamraters stora glädje. Då köket var välkänt och hovmästaren duktig 40 års anställning var de gästabud många som jag fick deltaga i.

Utöver jobbet var det ofta att andra restauranger ringde då de behövde förstärkning. Alla dagar gick att ordna - utom nyårsafton - vi själva hade ont om personal denna kväll. Nämner i förbifarten att för min del blev det 39 nyårshelger i följd som jag hälsade nya året på jobb - aldrig motvilligt då det var här man tjänade en månadslön. Vi avlönades på procentbasis - därför blev det så.

De ställen som det jobbades extra på - var Bjärreds saltsjöbad - Ystad - Falsterbo - Mölle och Grand i Lund. Nu har jag försökt berätta om den restaurang som i nära fem år skulle bli min arbetsplats. Fortsättning kommer att följa.


Om författaren

Författare:
Lennart Ekman

Om artikeln

Publicerad: 08 okt 2001 16:16

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: