Jag, en våldtäktsman

Det är i de här lägena som en lugn och saklig diskussion känns helt utesluten. Jag har återigen kallats våldtäktsman. Inte för att jag använt mitt kön som vapen mot en kvinna, eller man för delen, utan för att andra män har gjort det.

Det faktum att det är just män som är våldtäktsmän gör mig delaktig i alla de våldtäkter som begås i vårt samhälle. Jag, en individ som prioriterar snällhet som en av de absolut viktigaste egenskaperna i en ruttnande värld, är en representant för en av de vidrigaste företeelserna i vårt samhälle. Jag är delaktig i ett av de vidrigaste brott som kan begås mot en annan människa enbart på grund av att jag sedan födseln hört till det manliga släktet.

Detta är en anklagelse som alltid gör mig lika förbannad. Det är en anklagelse som förolämpar mig på en nivå som känns fullt likvärdig med att kallas nazist. Jag får höra att jag är en individ utan människovärde. Precis så känns det när jag trots min uppriktiga strävan att vara en snäll kille får höra att jag är en våldtäktsman.

Vanligtvis framförs den anklagelsen av övertända så kallade feminister vilket gör det lättare att avfärda på grund av att de skriker för mycket om allt som de finner i sin omvärld vilket försvårar deras tillvaro. Men nu drabbas man som hårdast, när en man, som dessutom jobbar med att fostra nästa generation, kastar detta i ansiktet på mig. Och vreden tar över...

När ska jag få bakgrunden till den anklagelsen förklarad på ett sätt så att jag förstår? Johan Gyberg gör precis som alla andra, anklagar mig utan att förklara sig så att jag verkligen förstår och jag står här, sårad, förbannad och oskyldig. I helvete att min skuld i en våldtäkt är, på något sätt, jämförbar med utövarens! Det är precis detta som Johan påstår och det gör mig förbannad som fan. Dessutom är mannen som kastar den här anklagelsen mot mig med i en förening som tydligen jobbar med att få oss killar att kollektivt erkänna vår skuld. I helvete heller!

Det här var droppen. Ett så öppet, konkret, men ändå oförståeligt uttalande där vi män återigen utpekas som onda, har gjort att jag bestämt mig. I helvete att jag stillatigande sitter och lyssnar på sån rappakalja utan att ifrågasätta den igen. Med vilken rätt kallar Johan mig för våldtäktsman?

Snälla Johan, hjälp mig att förstå. På vilket sätt är jag skyldig? På vilket sätt blir jag medskyldig i en våldtäkt enbart på grund av att den begås av män? Jag förstår inte resonemanget överhuvudtaget!

Och SEN, som grädde på moset, utpekas jag även som en passiv åskådare till alla andra typer av brott som begås av män gentemot kvinnor! Är det bara för att ytterligare reta upp mig?

Är det förvånande att killar tänder och försvarar sig när de anklagas på det här viset?

Förresten, är alla kvinnor horor? Alla muslimer terrorister? Alla tyskar nazister?

Jag vet att jag släppt lite på spärrarna i texten ovan, men det är avsiktligt. Det är fanimej på tiden att någon förklarar det här. Utförligt!

Av Krister Hallberg 06 okt 2001 13:14