Kvoterad och annulerad

Diskriminering är förkastligt, men när staten gör det så applåderar folket.

Först vill jag komma med ett klargörande. Den allmänna definitionen av diskriminering och den jag kommer att använda är att förfördela någon på grund av en speciell egenskap, vanligtvis nämns kvinna och invandrare som en sådan egenskap.

Till att börja med så måste man vara mycket försiktig när man talar om diskriminering. Om det finns 100 sökande till ett jobb, så säger det sig självt att 99 personer inte kommer få jobbet. Och vi kan anta att samtliga av dessa 99 är av ett kön, det vill säga man eller kvinna. Varje person av dessa 99 kan altså hävda att de blivit diskriminerad på grund av deras kön. Vidare så kommer de flesta förmodligen komma från ett land, ännu en grund att bli diskriminerad. De flesta kommer även att ha en sexuell läggning förmodar jag och det är inte alltför långsökt att anta att de flesta har ett utseende som inte är identiskt med den som får jobbet. Det finns med andra ord hundratals egenskapar en människa kan åberopa på när han anser sig själv vara diskriminerad.

För att undvika detta så bör man konsekvent arbeta med en ända princip, och det är individ-principen, som jag valt att kalla den.

Varje människa ska bedömas individuellt och den som är bäst lämpad för jobbet, som individ, ska således tilldelas jobbet.

Men kvotering handlar inte bara om att försöka hjälpa till synes diskriminerade grupper att komma in på ett arbetsområde. Det handlar även om balans och jämställdhet.

Därav vill man kvotera in kvinnor som brandmän och chefer, och män inom dagis och vård. Kvotering innebär i det här fallet att människor med en viss egenskap får gå föra andra människor, som är bättre lämpade för jobbet, men har en viss annan egenskap. För skulle personen med den underrepresenterade egenskapen vara bättre lämpad än den med den överrepresenterade egenskapen så skulle han ju inte behöva kvoteras in, han skulle ju komma in per automatik.
Kvotering innebär följaktligen att man tvingar in dålig arbetskraft på till exempel dagis, sjukhus och brandförsvar. Jag undrar vad jämställdhetsministern skulle ha att säga när hennes dagis brinner ner och barnet måste föras till ett sjukhus där det blir omhändertaget av inkompetent personal.

Sedan kan man fråga sig hur långt kvoteringsivern ska sträcka sig. Ska vi börja kvotera efter sexuell läggning, hudfärg och fotstorlek?

Om vi tar till exempel sexuell läggning. Anta att 1 procent av befolkningen är homosexuella, då måste alltså var 100:e chef vara bög. Ska det då i platsannonser stå: "Man, företrädesvis homosexuell, sökes som marknadschef." Detta skulle ju definitivt inte hjälpa de att bli en naturlig del av samhället.

Nu tillbaka till min första tes; när staten diskriminerar så applåderar folket. För vad händer om man till exempel på ett statligt verk anställer en kvinnlig chef, istället för en bättre lämpad manlig chef? Jo, en person blir förfördelad på grund av en egenskap, i det här fallet mannen. Jag skulle dock vilja hävda att i just det givna fallet blir båda förfördelade. Mannen genom att nekas jobbet och kvinnan genom att ändast få jobbet på grund av kön och inte kompetens.

Ibland hävdas det också i debatten att man endast ska kvotera om man har att välja mellan två likvärdiga personer. Den som kan visa mig två likvärdiga personer kan jag bjuda på 20000 kronor, direkt. Jag kan inte komma på någon person som är mig likvärdig, som har samma kunskap, utstrålning, erfarenhet, karisma, hårfärg, längd, röst eller utseende som jag. Så detta är bara ett fånigt argument.

Skulle jag få ett jobb genom kvotering, till exempel för att jag är invandrare så skulle jag börja gråta. Det skulle vara höjden av förnedring att inte bli tagen som individ utan bli tagen som en del av en massa utan egen kunskap eller kompetens.

Att kvotera är att förneka människors egenvärde! Att kvotera är att annulera människor, att inte ta dem för individer.

Av Daniel Somos 05 okt 2001 13:39