Samlaget som kom av sig

Detta hände i min gröna ungdom då man fri som en spelman. Livet lekte och man var ofta kär som en klockarkatt. Efter några dagars gästabud i New Orleans - hade vi alla haft en vit dag för att fräscha kunna hälsa nya passagerare välkomna med en festmiddag.

Första dagen var alltid jobbig - det var att lära olika smaker och önskemål. Ett stort salladsbord - 6 förrätter - 4 fisk - 6 kötträtter - 4 mellanrätter - otaliga glass - bakverk - ostar samt övriga tillbehör fanns att välja på. Ingen begränsning - de kunde pröva allt om så önskades - det hände - dock inte så ofta - som väl var.

Vi gjorde olika kryssningar till olika öar eller fastland. Längden varierade mellan 2 och 4 veckor. Från början. I nystärkt mässjacka stod jag vid mina fyra bord - nyfiken på vem jag skulle få äran att pyssla om och gissa på om de var generösa med tips.

På bordet stod ett kort lydande: Din uppassares namn är Lennart - till din service. Amerikanarna hade svårt för detta namn och jag ändrade det till Anton - både gäster och kamrater tyckte att namnet låg bra på tungan och det var med stort nöje de kallade på mig.

Jag hade ett bord som var dukat för två - dessa hade inte ännu kommit då jag hörde Ronny Hartley spela en falsk ton på sin fiol. Detta var första gången och jag tittade upp samt såg honom gapande stirra mot nedgången till matsalen. Likaledes gjorde övriga gäster och personal - även jag. Mitt i trappan stod en kvinna - den vackraste jag sett - iklädd en kreation som säkert kostat en årslön - hennes man ett steg bakom minns jag inte trots att jag serverade honom i tre veckor. Däremot kunde jag inte slita ögonen från kvinnan eller hennes behag - som jag hade en ypperlig utsikt ned i mellan då jag bjöd faten eller sirligt fjäskande lade för på hennes tallrik.

Varje kväll iklädd - olika - dyra - kreationer med vågade urringningar gjorde hon sin entré. Detta föranledde en viss nyfikenhet om hennes person som inte gick att besvara då hon mest tillbringade tiden för sig själv. Damfrisörskan fick gå till kabinen de lux varje förmiddag och ordna vad som ordnas skulle.

Intresset ökades varje dag - men det var Anton som fick äran att servera samt springa hennes ärenden.

En dag då det var hästkapplöpning i baren - skulle mannen deltaga. Detta tog två timmar och föregick sålunda. En matta markerad med 6 banor och rutor med siffror 1 - 10 lades ut. Även start och mål var ditvävt. Små hästar var numrerade och stod i startfältet. Styrmannen rullade på små burar - en för varje - antalet ögon på tärningen som kom upp för varje - flyttades hästen fram.

Först till tio vann. Före varje lopp fanns totalisator. Hur vinsterna fördelades minns jag inte.

Vad jag däremot tydligt som igår minns var att mina drömmars ideal frågade om jag ville komma ned till henne under tiden mannen spelade i baren - jag skulle även få en drink. Närapå avsvimmad svarade jag med en nick - talförmågan hade jag förlorat.

Mina tre kamrater - som jag delade hytt med kunde inte undgå att märka mitt ovanliga - dömmande sätt. Jag tvingades att berätta. Nu började alla varningar hagla över mig det de beskrev av tidigare liknande fall var värre än att hamna i helvetet. Jag skulle bli satt iland utan en krona - då får jag väl simma hem tänkte jag. Avstå från detta möte - aldrig.

Nu startade en operation med - bad - hårtvätt - nagelputs -kroppsvatten a la Florida och därefter nya kläder från topp till tå. Då jag i spegeln skulle titta på den sköna yngling som nu lockat Ms Universum till synd kom Sven med följande: "Du luktar som ett franskt luder". Väl medveten om att han aldrig varit Frankrike lämnade detta mig oberörd.

På darrande ben - smög jag mot lyxhytten. Gjorde mig så liten som möjligt då jag inta ville bli sedd. Då dörren öppnades fann jag inte en lättklädd kvinna som jag väntat utan fullt påklädd - med en handrörelse visade hon till stolen - som stod vid bordet och hon satte sig mitt emot Ett par drinkar - med salta pinnar stod och väntade. Efter en stunds prat - som jag inte lyssnade på - tog hon fram en kortlek med olika figurer på - då gick det upp ett ljus - den tjänande anden från matsalen - skulle få reda på sin framtid och i den ingick inte någon romantik denna afton eller senare med denna drömkvinna. Min förälskelse svalnade och resten av kryssen kunde ske under vanliga former. All utfrågning - besvarades med ett inåtvänt leende - till kamraternas raseri. En gentleman går inte runt och berättar om sina äventyr.
Eller?

Av Lennart Ekman 04 okt 2001 14:28