Öga för öga, del 3

Se även tidigare delar.

De fem ungdomarna stod åter vid en nygrävd grav. Kyrkogården var öde och det regnade.
- Tror ni han är nöjd? frågade Steve.
- Det är han nog, svarade Mary. De gick hemåt med tunga steg. Så galet allt hade gått. Då, när de förstått att något hade hänt med Trish, letade de efter henne överallt. När de till slut hittat henne var hon så illa tilltygad att de knappt vågat lyfta henne. De kom överens om att försöka få henne hem till deras hus och vårda henne där. Precis när de skulle gå hördes en röst ur mörkret.
- Hon ska ingenstans!
- Vem är du? frågade Rob.
- Gissa och du kanske vinner högsta vinsten, svarade rösten.
- Var inte så feg, kom fram istället, sa Liza. Personen klev fram ur mörkret och då förstod de att det var Zeb. När han stod framför dem och såg Trish på golvet sa han föraktfullt att så gick det för tjejer som antingen nobbade eller förrådde honom. Zeb hann knappt säga färdigt meningen förrän Ricks knytnäve landat på hans käke och Zeb föll som en klubbad oxe.
- Ni tar med er Trish härifrån nu, sa Rick åt tjejerna. De var bara glada över att få slippa vara kvar. Så när tjejerna försvunnit gick killarna fram till Zeb, lyfte upp honom från golvet och satte honom på en stol. Ken bakband hans händer och de satte sig och väntade på att Zeb skulle kvickna till.

Hemma i lugnets vrå lade Liza och Mary försiktigt ner Trish på soffan. Liza gick ut i köket och hämtade varmt vatten i en skål och en ren trasa. Hon gick in i rummet, satte sig ner på knä bredvid Trish och började torka bort blodet från hennes ansikte. Under tiden som Liza var i köket hade Mary gjort en egenhändig undersökning av Trish. Mary var nästan utbildad sjuksköterska när kaoset och kriget kom. Hon hade inte hittat några brutna ben eller, vad hon visste, inre blödningar. Trish var så medtagen att hon inte orkade prata utan hon föll i en djup sömn där på soffan. Mary och Liza gick ut i köket och gjorde i ordning lite kaffe. Medan de njöt av var sin kopp undrade de hur det gick för killarna.
- Tror du att vi törs lämna Trish och gå dit? frågade Mary.
- Jag vet inte, svarade Liza. Efter en stunds överläggande tog de på sig och gick bort till lagret där de andra höll till. Det hade blivit en fin liten samling med folk från andra gäng runt dem nu. Zeb hade kvicknat till för en stund sedan och nu höll killarna på att fråga ut honom om vad som hänt den kvällen.
- Varför slog du henne? frågade Rob.
- Varför inte, svarade han. Det är så jag behandlar brudar som inte ställer upp på vad jag vill ha.
- Vad var det du ville ha? undrade Steve.
- Henne förstås, men hon skulle spela svårfångad och började krångla, sa han då.
- Du förstod inte att hon inte ville ha dig, utan du trodde att hon bara låtsades, sa Ken med äkta förvåning i rösten.
- Ingen brud har någonsin sagt nej till mig förut. Och hon skulle inte bli den första, svarade Zeb samtidigt som han sneglade på Rick.
- Du får en chans att ta dig härifrån. När det gått 30 minuter kommer jag efter dig, har du förstått, sa Rick.
- Vad?! Hotar du mig? frågade Zeb.
- Nej, svarade Rick, det är ett löfte. Ta bort repet runt hans händer och börja ta tid Ken!
- Ok, men är du säker på detta?
- Visst är jag det, sa Rick. Zeb tittade på Rick och skakade på huvudet. Ken lossade på repen och flyttade sig en bit bort. Zeb ställde sig upp och började gå därifrån. När han kom fram till dörren vände han sig om och skrattade åt Rick. Minuterna tickade förbi och plötsligt hade de trettio minuterna passerat.
- Då var det dags, sa Rick.
- Vet du var han är? frågade Liza.
- Inte än, men det kan inte vara svårt att ta reda på, svarade han. De andra ville inte sitta och vänta inne i lagret så de gick hem. Trish satt och väntade på dem när de kom.
- Var är Rick? undrade hon. Rob förklarade vad som hänt och vad som skulle hända. Trish talade om för dem att Zeb hade vapen gömda och att han inte skulle tveka att använda dem. Nu började en väntan som aldrig verkade vilja ta slut. Det gick en timme, det gick två... Mörkret kom, månen visade sig över taken och stjärnorna lyste på himlen. Tystnaden var så påtaglig att man kunde höra när de andades.

Plötsligt dunkade det på ytterdörren. Steve flög upp ur soffan och sprang fram. Han slet upp dörren samtidigt som han hoppades att det var Rick som skulle stå där. Men det var en liten kille som skrek att de hade hittat både Zeb och Rick.
- Vart? frågade alla samtidigt.
- Ni måste komma, fortsatte killen att skrika. De följde efter honom in i ett slumområde där de fick syn på Rick liggandes på marken. Rob och Steve sprang fram till honom. Han blödde kraftigt, men han var fortfarande vid medvetande. Zeb låg en bit längre bort och tittade på dem med stela ögon. Han var redan död.
- Rick, hör du mig?! frågade Rob.
- Fick... jag honom? ville Rick veta.
- Ja, sa Mary tyst, du fick honom.
- Ja.. jag vill bli.. begravd.. bredvid Alexis..., mumlade Rick.
- Du kommer inte att dö, sa Steve även om han visste motsatsen.
- Det är... min sista... önskan, sa Rick samtidigt som han tog sitt sista andetag. Tjejerna grät tyst och killarna hjälptes åt att lyfta upp Rick från marken.
- Bredvid Alexis, upprepade Ken, så ska det bli. De började gå mot kyrkogården. Bakom dem kom folk från andra gäng och slöt upp under tystnad, som för att visa sin respekt. Där stod de ännu en gång på kyrkogården och sörjde. Alla hoppades att det inte skulle hända igen, men det var svårt att förutse. När de gick så låg kyrkogården åter öde och regnet öste ner.

SLUT

Av Viveka Lundbom 30 sep 2001 13:52