Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Svärmorssöndag

Ångest som ångest..

Har tagit del av Frida Berglunds artikel om svärmorssöndag.

Skrattar, nickar och instämmer.

Dagen söndag är dömd att bedrivas i ångestkval. Antingen är du bakfull, uttråkad, dömd att gå på svärmors puttinuttiga middag med vaxduk som i Fridas fall, tvungen att hälsa på din systers pojkväns kompis kusin bara för att han råkar fylla trettio idag å det kommer bli sååååå roligt eller så är du helt paralyserad bara av vetskapen om att det är söndag.

Måste faktiskt ifrågasätta Guds ni vet han där uppe/nere i det blå?? planering av veckodagarna. Stormjobbba i sex dagar och sen så vitt jag förstår tokvila på s-ö-n-d-a-g-e-n. Vågar knappt ta ordet i min mun. Smaka på det, SÖNDAG.
Men det var väl så han menade, men herregud säger jag bara... Måste blivit något fel i "systemet" då han bestämde detta, någon annan måste haft med ett finger i spelet. Kanske Herr Ågren själv för som jag tidigare skrev i Söndagshelvetetartikeln så går det inte att genomlida en söndag utan ångest. Fullständigt, katastrofalt hopplöst.

Jag har ju kommit på en sak i efterhand, det här med förhållanden om vi ska glida in på Fridas resonemang att söndagar är faktiskt något mer uthärdliga om man har en pojkvän förutsatt att man inte behöver gå på släktmiddag förstås. För har man en såndär, pojkvän, så kan man ju ligga till sängs hela dagen å göra allt det där man inte får göra när man är singel... Så på så sätt är det fördelaktigt med pojkvän på söndagar åtminstone. Men å andra sidan. Risken är för stor och överhängande att det är någon slags svärmorsmiddag och den risken utsätter jag mig inte för. Inte än.

Så Frida, lycka till i fortsättningen med dina söndagar och spill inte på vaxduken!