Svart asfalt och blanka stövlar

Tänk dig budskapet "män slår kvinnor". Liknande saker har sagts i media och basunerats ut på reklampelare. Vad känner genomsnittsmannen när han hör detta budskap? Majoriteten av alla män, som ju inte slår någon alls, allra minst kvinnor, känner sig oskyldigt anklagade och reagerar med att tänka hätska tankar om manshatande feminister. Jag tycker inte att reaktionen är konstig, men många verkar förvånade över att ordet feminist har fått en solkig klang.

Tänk dig att du hör någon säga att kvinnor kör som krattor och borde inte ens få släppas ut på vardagsrumsgolvet med en leksaksbil. Om jag vore kvinna skulle jag bli förbannad oavsett hur jag tyckte att jag körde, eftersom anklagelsen inte riktar sig mot individen som klantade sig, utan är en absurd generalisering i paritet med "män slår kvinnor". Båda påståendena är sanna i vissa fall, men i allmänhet stämmer de inte, och är därmed enormt kontraproduktiva om man nu uttalar sig för att man anser att män borde slå kvinnor i mindre utsträckning eller att kvinnor borde bli bättre på att köra bil.

Dessa båda exempel tycker jag belyser ett fenomen som genomsyrar hela den politiska debatten, det är i alla fall inte svårt att hitta exempel såväl i världspolitiken som på Sourze. Vissa tycker att yankees är förtryckare, dom skall fan bara ha, och kraschar några flygplan i World Trade Center. Vad blev reaktionen från den majoritet av det amerikanska folket som inte tycker att de förtrycker någon? Självklart: "Asfaltera hela skiten".

Samma sak när Ali Esbati vill asfaltera alla kapitalister, eller när Tove Lifvendahl vill att Bush skall hantera ångvälten; folk känner sig orättvist påhoppade och inte sällan pådyvlade en åsikt de inte känner igen som sin egen.

Vad är då lösningen? Tja, jag vet inte. Kanske skulle jag ha lättare att förstå Per Landgrens argument mot terapeutisk kloning av stamceller om han inte använde 90 procent av sina artiklar till att förklara vilka sju typer av jubelidiot hans antagonist Torbjörn Tännsjö är, kanske skulle jag inte tycka mig se en hammare och skära i pannan på Ali Esbati om han kunde beskriva ett fungerande samhälle utan kapitalism. Kanske Ali själv skulle bli gladare om han fick argument mot sig i stället för ångvältar?

Allt detta asfalterande är den viktigaste förutsättningen för att man senare skall kunna marschera fram över debatten, alla med samma sorts blankpolerade stövlar, och alla med allas väl i sikte.

Referenser:
Tove Lifvendahl "Med Bush i kampen mot en globofobisk vänster"
Ali Esbati "Fascism - medan du fikade"
Per Landgren "Torbjörn Tännsjö, en fundamentalistisk utilitarist"
Torbjörn Tännsjö skrev en veckokrönika på Sourze i början av juli.

Av Jesper Nihlén 14 sep 2001 09:11