Att kriga eller inte kriga...

Det här kommer att bli en sån där "minns du var du var när du fick veta"-händelse, så det är bäst jag nedtecknar det:

Klockan var knappt eller drygt fem på eftermiddagen. Jag satt i Johannas rum och hjälpte hennes vän med lite formler och derivator, när vännens bror kom in efter ett telefonsamtal och frågade om det fanns en TV nånstans, för det hade kraschat passagerarplan i World Trade Center och Pentagon.

Min första spontana reaktion: "Det är ju långt kvar till första april?!" Min andra spontana reaktion kom sig av för mycket gamla science fiction-filmer: "Vad kan det vara som ligger i luften och gör att sådana enorma olyckor inträffar samtidigt? Fientlig invasion från yttre rymden?"

Nu känner jag mig lite som ett ignorant arsle så fort jag pratar om nåt vardagligt skitämne eller inte följer utvecklingen på TV.

Vissa fokuserar sig mest på det mänskliga lidandet och försöker sätta sig in i hur det kändes att vara just där, just då. Jag tänker mest på de politiska följderna och hur pass enorma proportioner detta kommer att ha som politisk milstolpe. Kanske för att TV-bilderna är så ofattbart hemska att jag inte kan greppa det riktigt. Antalet människor som berörs direkt av det kan ju faktiskt räknas i hundratusental, kanske mer...

Det handlar om en extrem humanitär och politisk katastrof, och utan att försöka förminska det mänskliga lidandet säger jag att de värsta följderna kanske inte kommit än. Antingen kommer ett budskap, ett hot, ett ultimatum... eller så var attacken styrd av ett extremt starkt hat och genomförd enbart i syfte att orsaka så mycket skada som bara möjligt.

Inget snack om att det ligger en enorm skuld på förövarnas sida - vilka de än är - men en vidare följd kommer att bli att USA:s ställning som enväldig världspolis kommer att stärkas genom resten av världens sympatier, och Bush kommer att ursäktas för nästan vilka handlingar som helst. USA har en historia som självutnämnd, maktfullkomlig rättsskipare, och nu kommer läget att bli mer polariserat än nånsin tidigare: USA som de goda offren, i täten mot världens ondska, ska bekämpa skurkstater till varje pris.

Redan i den tidiga nyhetsrapporteringen lade jag märke till att det drogs paralleller till Pearl Harbor, men inte till exempel Hiroshima. USA-kritik kommer att vara tabu då de har massivt moraliskt stöd från hela världen. Så om det "bara" handlar om en engångsattack, i syfte att döda så många som möjligt, måste förövarna ha varit alltför förblindade av hat för att bry sig om att det globala resultatet i det långa loppet kanske kommer att ligga i USA:s fördel. De amerikanska medborgarnas förtroende för sitt samhällssystem kanske kommer att vackla, men världsopinionen kommer att dansa efter Bush pipa.

Till sist kan jag inte låta bli att spekulera i hur mycket mindre händelserna hade uppmärksammats globalt om det hade hänt i, säg, Indien. Säkerligen hade det ägnats mycket uppmärksamhet, men ändå inte i samma division som detta. Det är ju skillnad på folk och folk, tusentals döda i USA är värda mer än tusentals döda i Indien så länge det råder västligt oligopol på opinionsbildningen.

Vad vi kommer att lära oss är väl hur sårbart det moderna samhället verkligen är.

Tredje världskriget eller isolerad händelse? Här hemma kan vi bara vänta och se hur spelet utvecklar sig på den globala arenan, för på tidsaxeln befinner vi oss mitt inne i händelsernas centrum...

Kom bara ihåg, när Carl Bildt säger att detta är värre än Pearl Harbor: DET ÄR FAN INTE VÄRRE ÄN NAGASAKI, HIROSHIMA OCH VIETNAM.

Av Robert K Huselius 14 sep 2001 11:47