Stranded in hell del 3

Så kom den stora dagen, den ettåriga sonen och pappan skulle göra sin första resa utanför hemmets väggar. Eftersom att pappan var lite nervös inför vad som komma skulle valdes ett lätt resmål, buss till närmsta affär. Valet av kollektivtrafik kom sig av att mannen icke har körkort så alternativen var cykel, inget bra eftersom det regnade, eller promenad men 5 kilometer kändes för långt. Nåväl, Sverige har en väl utvecklad kollektivtrafik så detta skulle väl inte vara några problem.

Stärkt efter en god natts sömn börjar pappan och sonen förbereda sig inför den stora resan som allt som allt beräknades ta cirka 2 timmar.

Vad bör man packa med sig? Blöjor förstås och mat men sen då? Tänk om det regnar jättemycket, behöver inte barnet täcke och kudde om det får för sig att sova? Tänk om matburken som packats med inte faller barnet i smaken, bäst att ta med gröt, välling, lite olika barnmatsburkar och smörgåsrån. Leksaker förstås. Många. Ryggsäcken packas ihärdigt och till slut väger den närmare 50 kilo, mannen blir genast imponerad över alla dessa människor som han tidigare sett färdas med barn på kollektiva fortskaffningsmedel.

Barnet är glatt och trevligt, bråkar bara lite när kläderna tas på. Så där, klart för avfärd och promenad till busshållsplatsen ska precis påbörjas när. Hmm, luktar det inte lite suspekt från barnets bakdel? Jovisst, uppför trappen i ett rasande tempo, blöja av, bytes, barnet protesterar högljutt. På med alla kläder igen och en frenetisk språngmarsch de femhundra meterna till busshållplatsen med barnet hängandes på armen och vagnen framför. 10 meter ifrån målet "Vrrooommm" jaha där åkte bussen, mannen svär tyst för sig själv och går med tunga steg hemåt igen.

Två timmar senare görs ett nytt försök och kan ni tänka denna gång går det friktionsfritt, tills de tappra två ska på bussen vill säga. Här på landet har vi till stor del bussar tillverkade på sjuttiotalet och de är icke lämpade att få in en barnvagn i. Efter att ha pustat och stönat i närmare tio minuter har vagnen fortfarande inte kommit in genom bakdörren, då kommer busschauffören. Han frågar inte om hjälp behöves utan rycker bara tag i vagnen och vräker upp den för trappen, går tillbaka till förarplatsen och kör iväg med ett ryck, verkligen serviceminded. Mannen blir så chockad över det otrevliga bemötandet att han glömmer betala sin biljett och är verkligen ett gott föredöme. Han som trodde att detta med barnvagnar "In public" skulle göra människor mer öppna och trevlig. Det verkar som han gått på ännu en myt.

Nåväl, åka buss var kul, tyckte barnet i alla fall. Han ville hela tiden ner på golvet och när pappan inte gjorde honom till viljes skrek han för full hals och ålade sig som en orm i famnen. Medpassaskerarna blängde och tänkte förmodligen "Barnmisshandlare"

Den trevlige chauffören tvärnitar vid slutdestinationationen och kommer stormande mot de tu, misstanken att en smäll skulle kunna bli levererad uppstod men med ett stadigt tag formligen kastar han ut vagnen på trottoaren. Tack min snälle herre tänker den tämligen skakade mannen försynt.

Ah, äntligen i stadens trygga famn. Barnet sätts i vagnen och mannen börjar promenera cirka fem fem meter, sen vill inte barnet sitta i vagnen längre. Till vagnen finns ett så kallat säkerhetssele vilket försöks påklädas men protesterna är så högljuda att det blir omöjligt. Barnet hänger nu på mannens höft.

Så vad gör man då i staden med ett st ettårigt barn? Efter att ha observerat sin omgivning kommer han fram till följande; fika! Horder med barnvagnsdragande kvinnor verkar dra sig mot ett specifikt fik i centrum, efter lommar en man med barn på höften och barnvagn framför sig.

Kaffe och bakverk införskaffas, bricka, barn och barnstol lyckas på något obegripligt sätt balanseras till ett bord. Ah, lite rast och vila.NOT!! Detta barnet tycker inte om att sitta still och efter en snabb skenmanöver kastar han sig med blixtens hastighet framåt, slår ut kaffe och bullen hamnar på golvet. Mannen bryter ihop, tar barnet i sin famn och tittar apatiskt framför sig medan irriterad personal städar upp.

Sen var det helt plötsligt dags att åka hem, mataffären fick frun ta efter jobbet.

Av Christian Gustafson 12 sep 2001 15:11