Ondskan bombade av Ondskan

Sömnbristen beror även på de högljudda bråkstakare som under natten begav sig till moskén på Södermalm som ligger 90 meter från där jag bor.

Islam är redan skyldiga. Det var dom innan.

Innan detta hände hade jag två artiklar på gång där jag fortsatte den sakliga och objektiva uppläxningen av vänstern och deras fascism och våldsdåd.

Jag hade även en på gång om hur tjejer är massmediala offer för utseendefixering och låga drifter. Dessa två har jag fryst men två textfraser av analyserna kan man lätt överföra på denna.

I sin kritiska attack på den amerikanska skolan så har intelligensforskaren Howard Gardner tillfört ett helt beteendeanalytiskt spektrum. I boken "Så tänker barn och så borde skolan undervisa" så pekar han på brister på high schools och högre utbildningar med ett par djupgående analyser. Jag saxar: "Hur kommer det sig att utrikespolitiker, presidenter och andra högre utrikesombud - trots flera fina och tunga examens i bagaget - inte förmår beskriva ett utrikespolitiskt scenario mer utvecklat än Här är vi. Vi står för det här. Vi hade goda intentioner. Dom gjorde/sade/står för x och y och med är dom onda".

I böckerna "Sinne för Ledarskap" och "De sju intelligensernas" finns även där förklaringarna varifrån tänkandet att ständigt bryta ned ALLT i gott och ont. Den här typen av "seende" utvecklas i låg ålder. För en del fastnar seendet resten av livet.

Jag kan utveckla detta med såväl Freuds traumateorier eller tänkande inom alternativ terapin men det låter som ointressant rappakalja i sammanhanget.

Det här tänkandet är bland annat vanligt inom extrema eller starkt "troende" politiska grupperingar. Med den här akademiska analysen så är det inte konstigt att en vänsternisse i ett debattprogram nyligen beskrev kapitalism som ondskan och socialism som det goda alternativet. Det blir enklare så.

Det är inte konstigt att en Sourzeskribent skriver: "Enligt mig är all höger politik människofientlig" i kommentarfältet eller att Tove Lifvendahl hyllade Bush och USA som det "goda" i en artikel. Någon egen "ondska" vill man inte kännas vid och finns den där så heter den något annat.

Ondskan projiceras på motståndarna. Man reagerar med rest ragg eller förträngning när någon påläst antyder att ens eget läger möjligen också kan vara lite purket, ilsket och mordiskt.

I Sourzeskribentens kommentar finns en antydan att motståndarsidan skulle, medvetet eller omedvetet, vara ond. Jag tror inte människor som driver politiken funkar så enkelt.

Det blir ju lättare att kategorisera grupper eller deportera människor om man ser på dom enkelt med sådan syn.

De farligaste människor som finns är inte de som tänker i en bana för de kommer aldrig någonstans. De farligaste är de som tänker i två banor där en är rätt och den andra fel.
Över exemplet på god versus ond eller "det ena eller det andra".

Det är alltså inte så konstigt att vi just har "läger", "partier" och "skalor". För dessa tvåspårstänkare så är det deras värld. De kan inte tänka längre eller bredare.

Det blir roligare och bekvämare att ladda sin egen identitet och politiska image med rebellromantik, goda intentioner och floskler om man står för förbrödring, rättvisa och jämlikhet läs vänster.

Bilden av Ondskan som "dom där borta" börjar ta form.

Finns det något jag hoppas att vi kan släppa så är det synen på ondska. För det kommer att leda till något värre än gårdagens terrordåd!!

När Bush pratar om "get those folks" och Blair om "eradicate evil" så blir man mörkrädd! Den ene låter som ur en Westernfilm den andre som ur Sagan om Ringen. Bo Lundgren stämde upp och pratade om Ondska även han. Ingvar Carlsson undvek ordet så mycket det gick men gjorde även han en identisk urskiljning mellan demokratier och ickedemokratier. Göran Perssons landsfaderimitation var bra. Nästan Norra Brunn-klass.

Ondska, ondska, ondska.

Vilka är vi att tala om ondska med allt som hänt på Balkan, Irak, med mera? På radion i bakgrunden BBC world pratar en av Londons fundamentala islamska ledare om USA:s ondska.

Detta skrämmer mig mer än terrordåden.

Det är nämligen på modet att tvinga fram de västliga staternas fascistiska ansikte och betvinga det i repression. Här kan dom lyckas. Nej, dom har lyckats!
När statschefer på 2000-talet inte förmår sig att beskriva läget mer korrekt än medeltidsdogmer så kan man frukta mer motangrepp och angrepp.

Vi befinner oss i en tid där en oemotsagd TV-station lär tjejer att hämnas. Att det är bra, att det är ljuvt. Eller "att ilska är roliga grejer" som någon redaktör sade i AB. Exemplen fortsätter och dom kan staplas på sopptipp. De låga drifterna är i tilltagande. Hämnd är inte längre något lågt, självförödande eller farligt. Det är helt OK.

Gårdagens TV-rapporteringar var ett chockartat vakuum. Ingen visste något säkert. Ändå bänkades experter. Allt från Mattias Gardell till Carl Bildt. Den sistnämnde var nästan säker på att Bin Laden var skyldig. En motivering löd "han buraargh inte ta på sig dessa dåd".

Ungefär som om det likställde honom som skyldig. Bush tal till folket i natt lät stelt, metodiskt och osemantiskt uppläst. Ungefär som det gjorde för en del på mellanstadiet när de läsa innantill högt. Ett ord fastnade: "Vi kommer inte att skilja på de som är skyldiga och de som skyddar dem".

Det är lätt att tolka detta fel. Om Usama Bin Laden tar in på Malmen under namnet Usama Bengt Lundin kommer det en Tomahawk efter då?

Varför skriver jag Laden? Redan innan liken svalnat så går drevet efter Laden. Fort går det. Precis som det gjorde efter McVeigh, Oswald med mera.

Det är märkigt att USA:s mångfacetterade rätts- och underrättelseväsen alltid klämmer den skyldige - gärna en ensam galning - timmar efteråt med laser-precision. Däremot timmar innan verkar ingen veta ett jota. En paradox.

USA:s ekonomi har alltid blomstrat när krigsindustrin gått på högvarv. Efter attentatet mot JFK - som inkluderade mer förövare än vad Warren-kommissionen kom fram till - så reverserade Lyndon Johnsson ett national-memorandum
och provocerade fram konflikten i Vietnam till ett krig.

Nu har vi Bush och han sade att man skulle investera miljarders miljarder i ett nytt "stjärnornas krig" försvar trots att de utmålade fienderna Laden, Irak, och Mordkorea saknar kapaciteten och proper utrustning att framställa ballistiska missiler. Det är rättvist att säga att dom prioriterade lite fel.

Installeras detta kommer USA bli ännu mer avskiljt. Allt detta kommer nu att ske.

Precis som med fallen McVeigh och JFK så kommer även en klassisk och extremistisk våg av konspirationsteorier ta fart.

Snabbast av alla är Ung Vänsters språkrör Ali Esbati som i ett kommentarfält uttalat sig så olyckligt.

På klassikt konpirationsmanér härrörande från amerikanska X-files-fans, har han lyckats väva ihop sina egna hastverk
med ett påstått fascistiskt syfte.

Han lyckas i sin artikel och sin kommentar bekräfta och förkroppsliga den "God versus Ond"-mentalitet som jag låtit bli denna artikels huvudtema.

Han skriver: "Vad gäller tajming måste jag konstatera att händelseutvecklingen snarare ger mig rätt på ett skrämmande och äckligt sätt. Kraven på bomber och register kommer direkt. Tragedin används politiskt av mörkermännen."

Vad Ali E menar med "mörkermännen" framkommer inte. Kanske något i hans undermedvetna, kanske vanliga vänsterspöken och han tycks vara helt ointresserad av att tusentals människors dött. Kanske för att det bara var "slipsnissar" och "nyliberaler".

Om det är "mörkermän" bakom ridåerna i USA så undrar jag vad man kallar attentatsmännen?

Vad händer med dem, ja. För oss som kan historien och då amerikansk militärhistoria så vill jag avsluta med ett citat från en Westerhjälte tillika president.

"You can run kid. But you cant hide."

Av Stefan Holmqvist - SHQ 12 sep 2001 14:28