"Cyberspace" - lögnernas paradis?

Där beskriver sig människor ofta som den de vill vara och inte som den de är. Jag lägger inga större aspekter på det, för en stunds verklighetsflykt tror jag att man kan må bra av ibland. Däremot så kan det bli lite problematiskt när man kommer in på kategorin "kontaktannonser".

Som singel sedan ett antal år tillbaka så har jag faktiskt prövat att hitta Mannen med datorns hjälp. Ja, ja, jag vet, det brukar vara lite pinsamt att erkänna men. jag har faktiskt gjort det. Eftersom jag är singel fortfarande så förstår ni ju hur bra jag har lyckats.

Allt kan verka rosenskimrande, underbart och helt enkelt fantastiskt så länge man håller sig till att skicka mail till varandra. Efter ett tag så tycker man sig ha fått en ganska så klar bild av den andra personen. Kanske har man till och med fått ett foto som man tycker verkar lovande. Då saknar man en röst. Men det är ganska så lätt att ordna. Det är bara att byta telefonnummer med varandra och börja ringa istället.

Nyfikenheten växer ju längre tiden går. Snart är det inte tillräckligt att bara prata eller skicka mail till varandra längre. Man bestämmer sig för att man ska träffas. Datum, tid och plats avhandlas. Fjärilarna dansar hip-hop i magen och man är spänd av förväntan. Hur ska det bli?

Jag vet hur det kan bli. Det kan bli allt ifrån bra till den värsta mardröm, beroende på hur många lögner som man har blivit serverad och villigt har svalt. Själv betecknar jag mig inte som speciellt naiv eller lättlurad, snarare tvärtom. Men jag åkte dit ordentligt en gång.

Hans beskrivning av sig själv:
Lång, mörkhårig, vältränad, ett par år äldre än jag, egen företagare, välklädd, stort hus vid havet, stor båt, Mercedes senaste modell, BMW sportbil på sommaren.

Min beskrivning av honom:
Lång - tycker man 172 cm är långt så stämde det.
Mörkhårig - han var nästan helt flint, det hår som fanns kvar var grått.
Vältränad - knappast med den öltunnan.
Ett par år äldre än mig - 16 år noga räknat.
Egen företagare - är man egen företagare om man lever på a-kassa?
Välklädd - slitna jeans och urtvättad T-shirt.
Stort hus vid havet - tja, tiovåningshus ett par kilometer från havet.
Stor båt - det fanns ingen båt.
Ny Mercedes - rostig, sönderfallande Opel Kadett av 1983 års modell.
BMW sportbil - kanske hade han en hemma i bokhyllan, vad vet jag?

Fotot han hade skickat via datorn var inte på honom utan på en av hans kompisar. Undrar vad kompisen skulle tycka om han visste det? Hans telefonnummer var ett mobilabonnemang med kontantkort här borde jag kanske ha blivit lite misstänksam.

Jag bryr mig inte om vilka statusprylar folk säger sig ha eller inte ha. Det är ganska ointressant för mig om man kör omkring i den ena eller andra sortens bil. Däremot så tycker jag inte om när någon ljuger för mig. Tyvärr så förutsätter jag att jag kan lita på folk och på vad de berättar eftersom jag själv alltid brukar vara uppriktig. Det känns hårt att erkänna, men i det avseendet så får jag nog betecknas både som naiv och lättlurad.

Av Camilla Sydvart 11 sep 2001 15:53