Homosexuella och kyrkan

Om en heterosexuell person vill gå med i en för homosexuella anordnad förening så kan han avvisas. Något som är svårt att avgöra om det är rätt eller fel. Om en homosexuell vill gå med i en förening men blir avvisad på grund av sin sexualitet, då är det helt plötsligt diskriminering av sexuellt avvikande. Om svenska kyrkan väljer att inte acceptera homosexuella så har de enligt mig all rätt i världen att göra det. Som homosexuell skulle jag då inse att svenska kyrkan inte representerar en religion som jag kunde identifiera mig med. Ett problem är dock att svenska kyrkan bestämmer över alla de vackra kyrkobyggnaderna i Sverige.

Mitt förslag är att om inte politiken i svenska kyrkan ändras gentemot homosexuella så borde den delas upp i två, en som accepterar homosexuella och en som inte gör det. Båda borde få full tillgång till kyrkorna och möjlighet att viga de som de anser är passande.

Ramona Gudrun Schyman jagar fel präst... har rätt i att man inte kan, eller borde kunna, tvinga en religion att acceptera en speciell målgrupp människor men i svenska kyrkans fall så gäller det mer än en religion. Det gäller en bit av det svenska kulturarvet och svensk religions politik.

När det gäller Vänsterpartiets rätt att avgöra vem som passar som deras representanter så anser jag även där att det är fullt ut deras rätt att avgöra det på de grunder som de anser vara relevanta. Om det inte passar så finns det andra partier att välja på och till och med möjligheten att skapa ett eget parti.

Personligen hoppas jag att alla inom kort ska få möjlighet att gifta sig i kyrkan oavsett sexuell läggning. Utom möjligtvis fotfetisherna, dom är ju förbannat äckliga, det är faktiskt emot naturen. Sex med fötter skapar inga barn.

Av Tomas Forsman 09 sep 2001 15:32