En tågresa till pappa

Nu sitter jag på tåget till Göteborg med Sarah snett framför mig. Vi har ätit upp allting vi hade med oss till resan, så jag tänkte ta och skriva till dig. När vi skulle köpa biljetter så var det en som var framför oss som sa att det inte var några platser kvar i tåget till Göteborg. Och det var det inte heller, men det fanns ståplatser kvar. Så vi köpte biljetter i alla fall och hoppades att det fanns sittplatser ändå.

När konduktören kom efter ett tag sa han att det fanns platser kvar lite längre fram i tåget. Vi gick dit och det visade sig att det var en kupé med 8 platser i. Tre var upptagna. Stolarna är röda och det är platserna 9-16. Sarah sitter på 15 och jag på 12. Bredvid mig på plats nr 11 sitter en tant, eller ja. tant och tant. Hon är väl i 35-40-årsåldern eller äldre. Hon har jättelånga ögonfransar med svart mascara på. Ögonlocken är kraftigt målade med blå ögonskugga. Hon har jeans på sig och en gulvit blus som är fruktansvärt ful. Hennes silverfärgade klocka tickar fruktansvärt högt. I alla fall i mina öron.

Innan jag går över till henne som sitter på plats nr 9 ska jag också tillägga att hon har ett par röda jättestora fula örhängen och en brosch som sitter alldeles framför halsen på den fruktansvärt smutsiga blusen som också är hemskt stor och skiftar i alla regnbågens färger.

Nu kom det in en tjej som är i 30-årsåldern. Hon har kort mörkt hår och hon har ett par blåa stentvättade tror jag jeans. Hon sätter sig på plats nr 16. På överkroppen har hon någonting som nog ska föreställa en tröja. Den är rutig med svarta, vita, röda och gula rutor. Och det är något konstigt material som inte ser så trevligt ut. Hon har hemskt små öron med hål i. Men hon har inga örhängen. Hon är inte heller sminkad. När hon kom in i kupén så började hon prata direkt. Men efter några meningar slutade hon. Hon slog sig istället till ro och började läsa en svart bok. På näsan, ganska nära högra ögat, har hon en röd finne. Nu återgår jag till på plats nr 9 som jag skulle berätta om för ett tag sedan.

Jag orkar inte skriva mer om alla människorna i kupén. Jag övergår istället till vad som händer.

Nu susar vi förbi ett molnigt men fint landskap. Det ser ganska ballt ut ute. Här har de förstört landskapet med att de har grävt och haft sig. De ska nog bygga en väg där. Här inne i kupén ser det lite dumt ut hela tiden. Sarah gick nyss ut på toaletten. Nu gick hon från 9:an också ut. Hennes kompis på 13 ser helt förstörd ut. Hon på 16 la sig nyss i en synligt skön ställning och försöker sova, men jag tror inte det kommer att gå så bra. Snart kommer Sarah in och väcker henne. Sen kommer hon på 9:an in och väcker henna också. 9:an och 13 kommer att börja prata så snart 9:an kommer tillbaka från toalettbesöket. Nu är det bara skog runt omkring tåget.

Nu kom Sarah in från toaletten, och 16 vaknade. Sarah sitter och pillar på läppen. Hon sitter med ansiktet vänt mot fönstret som i trance. Jag undrar vad hon tänker på? Nu kom 9:an in, men samtidigt gick 13 ut. Det hade jag inte väntat mig! Hon gick troligen till toaletten hon också. 11:an sätter sig plötsligt upp efter en sovpaus och borstar håret. Sarah har tagit upp Vecko-Revyn och börjat läsa.

Det står en kille med skägg utanför våran kupé, och han har öppnat fönstret för att få lite luft. Jag hörde en dörr slå igen. Det är säkert 13 som kommer ut från toaletten. Snart kommer hon. Och då börjar 9:an och hon att prata. Se, nu kommer hon. Hon sätter sig ner och börjar prata med 9:an. Precis så som jag trodde.

Just nu är vi mellan Trollhättan och Göteborg. Vi ska komma fram om cirka 20 minuter, men vi är rätt försenade som vi brukar vara. Utanför, genom dörren, hör jag småungar som skriker. Det är konstigt, men när Sarah och jag åker tåg, så är det alltid fullt med ungar som skriker och har sig. Är de inte i vår kupé så är de utanför. Men de finns alltid där. 16 ser ut som hon sov gott, men det kan jag inte förstå så som ungarna skriker.

När jag sitter här och tittar på 13 så tycker jag att jag känner igen henne. Jag har sett henne förr.Och ju mer jag ser på henne ju säkrare blir jag på min sak. Men. Det finns väl flera människor som är lika varandra.

Nu måste jag gå på toaletten. Hej då.

Av Elin Nordin 06 sep 2001 09:13