Fy fan för kungahuset!

Fy fan för kungahuset! Hur reagerade ni på detta? Blev ni provocerade? Förnärmade? Chockade? Eller tycker ni att det är en mänsklig rättighet att få säga vad man vill? Åsikterna går isär. Gränsen mellan ett lämpligt uttalande och ett på gränsen till olagligt yttrande är en oerhört dunkel balansakt. Som att dansa på en synnerligen skarpslipad knivsegg.

Gustaf Frödings dikt "En morgondröm" blev åtalad 1896 för brott mot sedligheten. Idag hade förmodligen inte ens Kamratposten censurerat den. Men tiderna förändras ju som bekant och lagarna med den. På gott och ont har vi blivit avtrubbade mot våld och sexuella anspelningar både i det skrivna och talande mediet. De flesta vuxna klarar av att skilja på dikt och verklighet. Men när små barn inte reagerar när någon blir brutalt mördad i en film undrar man vad vår framtid har i sitt sköte.

Vi i Sverige brottas dock, sett till omvärlden, med löjligt delikata åsiktsfrågor. Kan Roger Pontares text "När vindarna viskar mitt namn" tolkas som rasistisk? Är det moraliskt riktigt av Magnus Uggla att öppet kritisera överklassen på det förnedrande sätt som han trots allt gör?

Dags att vakna upp! Österifrån viskar inte vindarna någons namn utan stinker av förtryck och diktatur. När man ser människor som blir förföljda och avrättade på grund av deras åsikter och uttalande inser man trots allt hur långt vi i I-länderna har kommit. Svårt att kritisera provocerande texter när folk blir mördade för deras mänskliga rättighet att säga vad de tycker om regimen i ett visst land. Men å andra sidan skall man inte nonchalera vissa rasistiska grupper som utnyttjar systemet och dess lagar för att fritt kunna förnedra och förtrycka.

Hur hade världen till exempel världen sett ut om alla ledare hade gjort som den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti i Evert Taubes dikt "Muren och böckerna". Han lät bränna alla böcker för att historien skulle börja med honom. Syftet var att förhindra folket från att "utnyttja det förgångna till att kritisera nuet" detta tror jag är en av de frekventaste orsakerna till att ledare som Hitler och Stalin hindrade folk att säga vad de tyckte. De insåg tidigt att den skrivna texten är ytterst mäktig och inte skall föraktas. Pennan är som bekant mäktigare än svärdet.

Genom historien är det mestadels i politiska sammanhang som yttrandefriheten har diskuterats. Olika diktatorers kamp för att behålla sin särställning i landet. I den västerländska världen har olika revolutioner i stort sätt satt stopp för sådana framtida verbala tvångströjor. Men i "forna" kommunistländer såsom Kina samt i fanatiskt religiösa länder i Mellanöstern hänger fortfarande det fria ordet i en skör tråd. Denna tunna tråd, som symboliserar de nedtryckta människornas enda väg till frihet, klipper den förtryckande övermakten obönhörligen och brutalt av i samma stund som den spinns. Det är i dessa länder kampen måste intensiveras och omvärlden måste reagera mycket starkare. Varför inte göra en "Sydafrika" och ekonomiskt bojkotta dessa länder? Nu kan man visserligen diskutera det moraliskt riktiga i ett sådant förfarande då de flesta länder, där detta är ett problem, redan är ekonomiskt hårt ansträngda. Men som alltid i sådana här känsliga frågor är det en fråga om gränsdragning. På något sätt måste omvärlden visa att den inte tolererar den här sortens moderna slaveri.

Frågan är vad vi i västvärlden kan göra? Vill vi göra något? Eller kommer vi på vanligt svenskt manér sätta skygglappar på och istället ägna oss åt våra egna, ur våra ögon sett, viktigare nationella rasistiska åsiktsproblem?Skall inte hela världen visa lite sydländskt temperament och dra en tydlig gräns som på inga villkor får överskridas?

Av Mattias Jeppsson 05 sep 2001 16:09