Resan - en del av semestern

En resa till Europas vackraste kustremsa måste inte vara direktcharter med bussanslutning utan kan bli en trevlig del av semestern. Jag tänker berätta om hur jag tog mig ner till den dalmatinska kustens södra del, halvön Peljesac i Kroatien i somras.

Den första etappen gjorde jag med flyg till Wien, då slapp jag den tråkigaste delen av resan nämligen att åka genom Sverige, Danmark och Tyskland med tåg eller bil. Wien är i sig självt värt ett par dagars besök. Jag tog mig till Schönbrunn, det vackra slottet med sin härliga park, Grinzing med alla vinrestaurangerna och det centralt belägna Belvedere med fin utsikt över staden.

Alldeles intill Belvedere ligger järnvägsstationen Südbahnhof varifrån jag tog tåget till Rijeka. Det är fantastiskt att kunna sätta sig på ett tåg i centrala Wien och resa utan något byte ända ner till den kroatiska kusten. Man behöver inte ens beställa biljetten i förväg. Det är bara att köpa den på stationen och hoppa på det fräscha tåget. Ingen som helst platsbiljett eller annat tillägg behöver man heller. Priset är väldigt bra, ungefär 600 svenska kronor för en tio timmar lång resa. Det kommer och går folk under vägen men det uppstår aldrig någon som helst trängsel. Kupéerna är bekväma och man har garanterad fönsterplats åtminstone större delen av sträckan om man reser så länge som jag gjorde.

Utanför kupéfönstret glider många olika landskapstyper förbi. Det börjar med slättlandet söder om Wien som direkt övergår i branta, gröna bergspass med en del tunnlar, dock aldrig så långa att de känns obehagliga. Efter dryga två timmar är det dags för den första gränspasseringen. Då har man kommit till Slovenien. Det lilla landet börjar med grön berg och dalar och man ser Alperna i fjärran. Tåget stannar allt oftare och man hinner uppfatta hus, odlingar och de mängder av blommor, framför allt pelargoner som finns utanför fönster och balkonger överallt. I huvudstaden Ljubljana gör tåget ett halvtimmeslångt uppehåll så man kan gå ut om man så vill.

Ljubljana är annars väl värt ett uppehåll. Staden är full av trevliga kaféer, barer och restauranger, har ett högt beläget slott och en mysig gammal stadsdel som ligger längs den lilla floden Ljubljanica. Man kan besöka barockkyrkor och vandra på vackra broar; bland andra den kända Tromostovje ritad av den berömde arkitekten Plecnik. Vill man promenera litet längre kan man gå till den stora parken Tivoli.

Tåget drar vidare genom det gröna slovenska landskapet och jag passerar Postojna, platsen för Europas största droppstensgrottor, men dem får jag berätta om en annan gång. Efter ett antal stopp i olika småorter; Pivka, Sapjane med flera kommer jag till nästa gräns vid staden Ilirska Bistrica. Här fortsätter resan in i Kroatien och landskapet ändrar snabbt karaktär. Det är tydligt att havet inte är långt borta och snart ser jag det blå Adriatiska havet, Jadransko more, som man säger här, långt nere under mig. Sent på eftermiddagen, efter att ha rest sedan klocka åtta på morgonen, kliver jag av i Rijeka, hamnstaden. Hettan slår emot mig, det är säker omkring 30 grader varmt.

Efter en kort promenad längs kajen är jag vid Jadrolinijas kontor där jag köper biljett till båten som ska ta mig till ön Korcula; biljetten behöver beställas endast om man vill ha hytt eller medföra bil. Båtresan kommer att ta arton timmar och kostar under tvåhundra svenska kronor, men eftersom jag vill ha egen hytt blir det rätt mycket dyrare för mig, närmare sexhundra. Ett par hundra meter till och jag kan gå ombord. Skönt att komma undan hettan lite och få ta en dusch.

Båtresan är mycket behaglig och jag sitter på däck och ser de många öarna och den karga, bitvis vilda kustremsan glida förbi. Denna kust är mycket speciell och för mig något av det vackraste som finns. Båten har givetvis barer och matställen med överkomliga priser men standarden är inte alls i klass med finlandsbåtarnas. Min resa gick med en båt med det romantiska namnet Dubrovnik, namnet på Europas vackraste stad enligt min åsikt. Den båten har till och en liten biosalong. Jag föredrar i alla fall att sitta ute och titta på den otroliga stjärnhimlen. Ute på däck och inne på alla tänkbara platser har resenärerna lagt ut sina liggunderlag och sovsäckar. De flesta föredrar att sova så under denna resa och det går ganska bra det också. Jag gjorde det på hemvägen när kassan var betydligt skralare.

Nästa morgon vaknar jag pigg och utvilad och solen skiner på hav, öar och kust, som här längre söderut är ännu lite kargare och lyser vit av kalkstensklipporna. Vi går in på några platser under färden; Split och Hvar på den här turen. Mitt på dagen, när jag nästan läst ut min deckare, sittande i skuggan uppe på däck, upptäcker jag att vi närmar oss mitt mål. Jag ser husen i Orebic på kustsidan, som utgör utsidan på halvön Peljesac och de små byarna på ön Korcula på motsatta stranden. Klockan ett lägger den stora båten till direkt vid kajen i centrala Korcula, den lilla medeltida staden med samma namn som ön den ligger på, och jag lämnar båten.

Korcula är en stad med många vackra gränder och hus. Man säger att självaste Marco Polo föddes här och hans hus är ett litet museum. Idag kan jag inte bese staden eftersom jag just kommit och har mitt bagage att släpa på och det dessutom är mycket hett mitt på dagen. Jag går tvärs över stadens lilla torg och ner på andra sidan där passagerarbåten till Orebic har sin kajplats. Tyvärr har jag missat ett-båten och får vacker vänta i närmare två timmar. Det gör jag i skuggan på ett kafés terrass med landets goda kaffe, mineralvatten och nästa bok framför ögonen och den salta, härliga havsluften i näsan. Efter tjugo minuter med den lilla båten över sundet till fastlandet och Orebic är jag nästan framme. Här väntar min dotter med bil och snart är jag vid mitt sommarparadis, den lilla byn vid den slingriga vägens ände med den vackra lilla havsviken, Podobuce. Här ska jag bada och sola i flera veckor innan jag anträder samma väg hem igen.

Att resa på detta sätt är både avkopplande och intressant. Jag hinner se och uppleva mycket, koppla bort jobbet och förbereda mig för ledigheten. Resan blir till en del av min semesterupplevelse.

Av Margareta Eriksson 03 sep 2001 16:17