SEDAN
När solen slocknat efter eoner av tid
och jorden slutat att andas
finns ekon kvar av skrik och gråt
fast vi som lidit är borta
letar drömmen en plats att slå rot
för att växa till önskan och vilja
kan hoppet växa upp till tro
utan stöd av en människas vilja
kan kärlek brinna på egen hand
utan att bo i ett hjärta
driver sorg och saknad hemlöst kring
när människan slutat att finnas
Av Elisabeth Renman 30 aug 2001 11:07 |
Författare:
Elisabeth Renman
Publicerad: 30 aug 2001 11:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, sedan, solen, slocknat | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå