Föreningen i Lund och badliv

Idag - 55 år sedan jag steg in i "föreningens" matsal försöker jag minnas - vad jag serverade - hur jag serverade och vem.

Ingenting av det ovan ligger överst på listan. Däremot de stora omvälvningarna i mitt liv kommer upp i tankarna. Saker som tidigare varit helt naturliga blir nu nyheter. Först och främst skulle ynglingen flytta hemifrån. Visserligen bara två mil - men ändå. Inte fyllda 18 var det att stort ansvar jag fick - troligen klarade jag av det.

Ett rum hyrdes - tillgång till toalett - i övrigt ingenting.
Mitt på dagen var vi lediga fyra timmar utgång. Då var det en promenad till det nästan nybyggda badhuset för att tvaga sig på turkiskt vis.

Arbetet avlönades genom att 10 skulle påföras notans slutbelopp. Om jag en kväll sålde för 500:- tjänade jag 50:- och så vidare. Två månadslöner som "nisse" - dessutom erhölls "övertips". Det utjämningsbelopp och eventuella kontanter var skattefria.

Alla inkomster fick behållas dagligen. Först året efter infördes skatt vid källan. Nu måste jag tacka far som gav order om att vi skulle deklarera tillsammans och avkrävde mig pengar varje gång jag kom hem med tvätt. Detta betydde att jag inte - som nästa alla andra fick skatteskulder. Det var också premiär för medverkan vid eventuella gästabud och med därtill hörande sällskap samt som Albert Engström menade "att härtill hörer dessa drycker".

En annan frestelse som det blev råd till var Köpenhamsresor.
Dessa finansierades med försäljning - av ransonerade varor - till kolleger på hotellet där vi bodde och att kronan stod i dubbla värdet. Pass var ett måste. Resan skedde med tågfärjan Malmöhus. Ombord rådde inte restriktioner och redan vid avgång klockan 6.20 på morgonen kunde sill och "besk" avnjutas.

Minnen från matsalen - först den studentikosa stämningen - att bli Du och bror med de flesta gäster - dock inte professorer och övriga dignit´äre som gästade som undantagsvis gästade oss. Grand var deras hem. Den mesta tiden som jag jobbade här dominerades av förberedelser till den första karnevalen efter kriget. Detta skedde mest nattetid i festvåningen - där serverades otaliga nattsexor.
På morgonkvisten - när det var dags att gå hem till rummet sjöngs det:

När karnevalen spelar upp i Lund
var stund och var sekund
har glädjens guld i mund
det är en sinnets ysterhet
långtifrån all dysterhet.

Ju närmare tiden kom för karnevalen kom - ju vårligare blev stämningen. Valborgsmässoafton tror jag inte firas så intensivt någonstans som i Lund. Efter att "krogen" stängts - gick färden till stadsparken - här var öppet och utomhus lyssnades till "mässingsorkester" och våren hälsades med sång. Någon vecka in i maj stängdes "föreningen" för sommaruppehåll. Nästan all personal skulle under sommarmånaderna jobba i Mellbystrand på Strandhotellet. Det var med glädje jag tacka ja till erbjudandet att få följa med.

Här var ett helt annat liv. Ett stort antal gäster kom och reste - de var abonnenter. Dessa hade fasta platser - många återkom år efter år. Linneservett som förvarades i en väska med namn samt visade vilka bord som ägdes av vem. Det ställdes stora krav på kunnande och hövlighet. Punktlighet var ett måste - frukost - lunch samt middag skulle vara färdigt i tid. Sen ankomst föll inte i god jord hos kamrater eller chefer.

Varje kväll var det dans. Ibland var det underhållning - dock icke varieté som var förbjudet. "Synkopen" var en populär kvartett som underhöll. Har fortfarande kvar en "stenkaka" som jag fick som gåva. Detta för att jag serverade dem - kost ingick i deras gage.

Gästerna kom inte med egna bilar utan i taxi. De flesta bodde i ett annex. Bagaget skulle på plats och det kunde ingå i jobbet vid behov att bära eller köra väskor. Några ville mötas i Laholm vid tåget. Ingen ersättning för dessa tjänster var tvingande - men vid avresan fick man alltid en sedel eller två - beroende om ens uppförande varit till belåtenhet.

Lördagskvällar var stor danskväll - då var matsalen fullsatt - gästerna var de som ägde sommarstugor eller hyrde. De kom familjevis och mäng hade sina tonåringar med. Jag var förälskad några gånger den sommaren. Även bussresor stannade till för intagande av lunch under sin utflykt. Vanligt var det inte - men det hände. Badet vid stranden var underbart då tillfälle gavs.

Då vi själva skulle ut och dansa tog vi taxi till Båstad - en upplevelse var då vi körde i den fasta sanden utmed stranden. Hade vi gott om tid bad vi om att få åka utmed Rivieravägen - en underbar utsikt över såväl orten som havet.

Dagarna gick fort - midsommar - kräftkalas passerade och det dags att återvända till Lund. Några jag minns - ansikten - små egenheter - med mera. I övrigt är alla anonyma utom Charles Barkel som hade elever i violinspel. Till de rummet fick jag ofta gå med te med mera. Jag stannade en stund och lyssnade.

Jag fick reda på att Grand i Helsingborg sökte servitör. "Stannar du där en månad - äter jag upp min hatt" : varnade min gode vän hovmästaren. Jag stannade ett år - men det är en helt annan historia.

Av Lennart Ekman 26 aug 2001 14:09