Amelia versus Slitz

Vi anser oss alla vara experter, och utan att någonsin ens läst en Slitz-tidning så vet vi att den är fylld av sexistisk smörja och utan att ha läst Amelia så vet vi att tidningen är skriven av patetiska tanter som ger tips på hur man avlägsnar celluliter och fångar den rätta mannen. Så jag slog mig ner med juninumren av Slitz och Amelia för att någorlunda opartiskt bilda mig en egen uppfattning.

Inledningsvis kan vi konstatera att omslagen bekräftar alla våra fördomar.

Amelias covergirl är en smal kvinna i trettioårsåldern tidningen vänder sig ju ändå till något äldre kvinnor. Kvinnan har en bikini på sig och är solbränd och vältränad. Dock finns inget utmanande i blicken och bikinin är inte minimal. Hon ser frisk ut, även om hon är typiskt modellsmal. I hörnet finns dock en liten bild på en mullig kvinna. Den lilla bildens rubrik är "Snyggaste kläderna för XL" vilket är bra, att man tar upp sådana saker. Den största rubriken är dock "Ny kropp på sex veckor". Övriga rubriker är "är du en Multi-Mamma" och "Sexig eller smart, hur vill du bli sedd". Alltså traditionellt ämnen som man antar upptar kvinnotidningens sidor och varken överdrivet kvinnoförtryckande eller nyskapande. På tidningens rygg står det "Amelia nr 11 2001 - Ny kropp på sex veckor". Detta är uppenbarligen det viktigaste i detta nummer.

Slitz covergirl har långt blont hår, lysande gröna utmanande ögon, bröst som verkar bubbla ut från det platta pappret, knappt täckta av en röd minibikini. Hon har händerna mellan benen och är smal och totalt felfri. Vid en jämförelse mellan hennes lår och Ameliaflickans lår ser man skillnaden. Ameliaflickans lår är inte helt släta till skillnad från Slitzflickan. Hennes hud för tankarna till de välinoljade Choritzokorvarna som rullar runt och steks gyllenbruna i glasmontern vid disken på 7eleven.

Slitz rubrik är "Skepp Ohoj! Sjöjungfrun Amanda behöver ingen flytväst". Harmlöst, antar jag. Grabbhumor.

Huvudrubrikerna är:
"Alf Svensson är ett hot mot demokratin!"
"Depeche har lagt heroinet på hyllan"
"Samlevnad - Upp på kopiatorn gumman" och
"Vansinnet på Le Mans"
Det här var däremot en överraskning. Innehållet verkar ju rätt seriöst, förutom "Upp på kopiatorn gumman".

På ryggen står det "Slitz - för män som har gjort det 60 gånger TM , Juni 2001". Jag undrar svagt över det där "TM" är detta deras officiella slogan som inte får stjälas? Och hur ska det tolkas? Ska man skratta eller gråta? 60 gånger, vad menar de? Vid en snabb tillbakablick på omslaget fattar man, aha, Slitz fyller 60 nummer. Vitsigt...

Hur som helst, både tjejer och killar antas vilja vila ögonen på en smal perfekt tjej för att vilja köpa de olika tidningarna. Tjejerna för att de vill vara dem och killarna för att de vill ha dem. Ytterst sällan är det män på omslaget till damtidningar och aldrig på Slitz och dylikt. Varför? Vill inte kvinnor titta på män lika mycket som män vill titta på kvinnor?

Amelia har fem reportage om mammor, till exempel om de är för stressade, Morsdags-extra och om bristen på sjukhusplats för födande. Bra, allt är mycket bra, det borde vara med i kvinnotidningar, för det rör kvinnor i allra högsta grad. Vidare lite halvtantiga reportage om solresor, stolar som funkar både inne och ute, och "skoj för barn"-guide till Sommarsverige. Ingenting är särskilt provokativt eller uttalat feministiskt. Inget speciellt om kvinnors rättigheter eller framsteg, kanske bryr läsarna sig inte om dessa saker, men hur ska de nånsin kunna bry sig om ingen som de kan relatera till skriver om det?

Här är något märkligt. Sidorna för dig som vill veta mer om män. Oh? En färgglad illustration visar hur man gör sitt eget Eiffeltorn av förhuden på sin penis. Varför, VARFÖR undrar jag nu, skall vi veta det, vi penislösa? För hans skull antar jag?

Så kommer vi då äntligen till det alla antar att damtidningarna handlar om mest. Hur du får en snygg kropp. I denna artikel får man träningsanvisningar "så man ska våga visa sig på badstranden". Och tro inte att det är några mesiga träningspass för att det är tanter det handlar om! Nej nej, det är stenhårda upptrappande scheman för att det hela ska ta endast 6 veckor. Det börjar lite mjukt med ungefär 1x10 gånger på varje övning första veckan och avslutas med upp till 5x20 gånger per övning! Och det är sex övningar per kroppsdel som behöver tränas. Magen, baken, låren,och axlarna. De tanter som klarar av detta ska antingen ha beröm, eller ömkas för att de utsätter sig för detta endast för att se attraktiva ut på stranden för män som inte har nån aning om slitet. Den eviga frågan, om man gör sig attraktiv för sig själv eller för andra, och vad som ska anses attraktivt.

Över till Slitz. Språket är annorlunda, det är mer pratspråk på något sätt, och grabbigt. Ord som "typ" "tjacka" och mycket utropstecken. Dessutom refereras alla kvinnor till som "gumman" "bruden" eller "kjoltyget". Jag vet ingen kvinna som skulle ta det särskilt positivt. De flesta skulle antagligen inte bry sig, men ändå inte bli speciellt smickrade. Det förvånande är antalet seriösa artiklar. Det är en artikel om Depeche Mode, en om döden ur ett filosofisk perspektiv och en om bilar och flera intervjuer med kända kvinnor. Men frågorna till kvinnorna är ytliga och handlar mest om sex och fotografierna är av den sorten vi alla känner till, nakna perfekta kvinnokroppar med blickar som säger "ta mig". en rubrik är faktiskt "bjud mig på glass och du får ta mig"

Som kontrast är den allvarliga artikeln om döden med ett svartvitt helsidesfoto på en präst påklädd sittandes utanför sin kyrka och med blicken stadigt in i kameran säger inte "ta mig".

"Hissa seglet sötnos!! Trodde du att Victoria Silvstedt var den enda svenskan i USA med blont hår, snärtiga höfter och stora bröst? Lugn, det finns minst en till. Hon heter Amanda Swisten och till skillnad från "Vickan" seglar hennes skådespelarkarriär i medvind." Slitz Juni 2001, s. 59

Denna perfekta helt idealistiska kvinna med choritzolår och enormt gröna ögon deltar här i en intervju om hennes skådespelarkarriär, fast mest om hennes sexliv och hur hon vill bli förförd. Många stora bilder av hennes halvnakna kropp mot solig tropisk bakgrund. Så vänder man sida en gång till och finner det stora svartvita fotot på den allvarlige påklädde prästen och känner, att nu är det dags att bli manlig och allvarlig. Nu handlar det om döden. Inte begär jag att prästen ska vara halvnaken och erotiskt positionerad, men helt klart är kvinnornas utseende det viktigaste alltid, i alla artiklar, och texterna är klart objektifierande. Det är bara så sorgligt.

Nu till det helt enkelt absurda. Under avdelningen relationer får man lära sig hur man förstår sig på kvinnor. Där räknas sex olika drycker upp och förklaras vilka kvinnor som dricker den, och hur lätta de är att få i säng.

"Cosmopolitan: Damer som dricker denna drink strävar efter ett lika aktivt sexliv som tjejerna i Sex and the City. Bränn av en fras i linje med; snygga skor - ska vi gå hem till mig och ta av dem? och du kan förvänta dig en våldsamt het natt." Slitz Juni 2001, s. 24

Ja, jag tror knappast att det är seriöst, det känns rätt oseriöst. I helt känns det faktiskt som om hela tidningen driver med det kvinnliga könet. De verkar verkligen uppskatta kvinnors... kroppar. Så länge de är snygga och avklädda. Men ändå känns det som ett hån under ytan. Som om mäns främsta egenskaper sitter i tanken och talangerna. Kvinnor är kroppar. Objekt. Man kan ta det med en nypa salt, att debatten har gått och grävt ner sig i sina egna argument så det är dags för lite humor. Men Slitz behöver en hel hink salt. Det är inte roligt. Det är liksom blandat bra och dåliga saker, fast på ett annat sätt än Amelia. Det är bra artiklar och roliga artiklar uppblandat med kvinnor. Eller snarare "stumpor" och "lilla gummor". Det känns mest som ett humoristiskt hån mot kvinnor och deras tidningar som alltid innehåller nån slags relationsavdelning.

I mitten är det åtta posters av halvnakna kvinnor. Pamela Anderson till exempel. Och Tyra Banks. Med blickarna och kropparna och ingen värdighet kvar.

Nja, värdelöst var ju inte Slitz innehåll, det fanns flera vettiga reportage och roliga artiklar. Men kvinnorna var likväl nakna och snygga och alldeles alldeles orealistiska. Och hellre än att kalla dem kvinnoförnedrande skulle jag nog säga att de driver med kvinnostereotypen, vilket kanske är kul då och då, men en hel tidning baserad på det blir bara patetiskt. Amelia infriade löftet om att vara en tanttidning, men det var väl väntat och harmlöst då det faktiskt är tidning som riktar sig till äldre kvinnor och driver inte med någon utan handlar om ämnen som målgruppen antas vara intresserad av.

Vilket i och för sig Slitz också gjorde. Ett ordentligt försök att få målgrupperna intresserade av helt andra ämnen, till exempel kvinnor av bilar, män av uppfostran vore uppfriskande. Det känns som om jag tycker precis samma sak om Slitz som jag gjorde innan jag läste den, men är vänligare inställd till Amelia, även fast jag tycker att den kunde vara mer revolterande. Slitz är ju bara... hemsk. De sålde inte överdrivet bra så de pinnade upp en snygg tjej på framsidan, och nej, den är bara jobbig. Oh nej.

Av Kee Leong 23 aug 2001 16:05