Krossa kataklysmen!

Åh nej, ytterligare en artikel om de otäcka demonstranterna! Jag tänkte dock försöka att inte skriva samma sak som redan har skrivits tusen gånger.

Det som stör mig något enormt är skribenter och journalister som inte verkar ha någon större koll på vad de skriver om, och om de vet det så är de väldigt fördoms-fulla, kränkande eller trångsynta. De tycks vara totalt oförmögna att se händelserna utifrån ett större sammanhang. Nej, alltför komplexa slutsatser rymms inte i deras enkelspåriga hjärnor.

De kallar sig allmänbildade, välutbildade, politisk oberoende, socialister eller en vanlig hederlig svensk medborgare. Men de misslyckas gång på gång kapitalt att tolka sammanhanget. Orsak och verkan. Vad det var som hände och framför allt varför det hände. De tror sig ändå vara de som sitter inne med det osagda svaret på varför det gick som det gick. Precis som om de skulle kunnat räkna ut det innan det hände ibland.

Utan att skämmas det minsta så förlöjligar de sig själva genom att blanda ihop politiska grupper och föreningar i en enda gröt eller till och med tro sig veta exakt vad organisationen eller föreningen står för, men gör bort sig totalt och inte sällan slutar det med att en förening står för saker som de istället kämpar emot.

Praktexemplet var väl ändå i måndagens Expressen där så kallade journalister lyckats "kartlägga" extremistorganisationer från såväl höger som vänster och funnit att de i själva verket har nästan samma mål och metoder och inte alls står långt ifrån varandra. Allt detta har de pedagogiskt ritat upp med cirklar och punkter som radar upp extremisters ståndpunkter. Jag kan bara sucka när jag inser att säkert ytterligare några låter sig luras av några få högst inkompetenta personers tolkningar.

Men det var inte bara denna artikel som fick mig att reagera, det har jag gjort långt tidigare, inte minst på många Sourzeskribenter och kommentatorer.

Nåväl kära läsare, eftersom just jag, och endast jag, sitter inne med sanningen och det osagda svaret så ska jag upplysa er totala frånvaro av inblick i situationen och förhoppningsvis eliminera er inkompetenta förmåga att komma fram till någon vettig tolkning. Givetvis var jag inte med vid någon av den senare tidens demonstrationer och kommer aldrig vara det heller, men det har faktiskt ingen betydelse.

Det första kapitala misstaget skribenter och journalister begår är att hela tiden leta efter en eller kanske ett helt gäng syndabockar. Är det ett helt gäng syndabockar man tror på så drar man gärna alla över en kam och blandar ihop en enda stor gröt av kommunister och nazister och har ingen aning om vad som är skillnaden mellan dessa ideologier, än mindre vad de står för. Det enda som räknas är att båda ideologierna har haft galna maktkåta ledare som missbrukat ideologin till egen fördel trots att människor fått lida.

Inga seriösa utövare av varken kommunism eller nazism vill ha en diktator som slaktar människor. Kommunisterna menar att den kommunistiska ideologin missbrukats i onda syften och därför ej heller varit helt kommunistiska ideologier som man följt. Nazister förnekar förintelsen och menar att det är media och oppositionen som ljugit ihop den. Varför tar jag då upp detta? Jo, för det första så fanns både högerextremister och vänsterextremister på plats vid Göteborg. Högerextremister som blev gripna till och med. Hur många det var har jag ingen aning om tyvärr, det skrevs bara som små notiser i den tidningen jag läste. Det skrevs lite mer om de vänsteranhängare som blev gripna. Både de som inte gjort något och de som verkligen gjort något. Men man hade valt ut en syndabock redan på tidigt stadium.

Käre läsare, här tror ni kanske att jag tänker beskylla media för att vara onda och peka ut alla vänsteranhängare som syndabocken. Nej, så är det inte. Det är bara den allmänna svenska dumheten som knappast oväntat har slagit till igen. Visst fanns det enstaka människor ur vänstergrupper som både kastade sten och bråkade på annat håll. Kanske till och med någon hel grupp som inte tog avstånd från det som hände, trots att majoriteten faktiskt tog avstånd.

Men det är inte de fredliga våldsmotståndarna som får publicitet i media, det är bråkstakarna. Den stackars korkade genomsnittssvensken får en konstig proportion av händelserna i media som får det att verka som om ett enda stort upplopp ägt rum, utan några som helst fredliga aktioner eller demonstrationer. Faktum är ju att dessa utgjorde majoriteten, men det är ju inte så lätt att veta när media inte filmar på plakatförsedda ungdomar som gastar några slagord lite försynt. Men tro mig, jag är inte det minsta cynisk eller ironisk här. Media bär knappast ansvaret för en skev bild. Ett bra scoop är ett bra scoop och där är en bild på en stenkastande slyngel framför poliser, av betydligt högre värde än en bild på en grupp ungdomar med plakat som skriker några taffliga försök till slagord, i kör. Det är det tidigare exemplet som säljer, det som ger rubriker. Nyhetsstoff som media av alla slag kan suga på i flera månader framöver.

Här har vi alltså anledningen till varför de flesta svenskar skaffat sig en syndabock, antingen har det blivit några enskilda ungdomar som troligen är satans avkomma, eller så är det fascistpolisen som valt sitt yrke enbart för att få leka med vapen och kravallsköldar.

Vilken syndabock man än väljer så kommer man inte så mycket än att lyckas konstatera att de är helt dumma i huvudet och har absolut ingen förståelse för deras beteende. Att försöka förstå dem, varför de gjorde som de gjorde, kommer absolut inte på fråga! Vi har minsann viktigare saker att göra. Till exempel att skriva av oss alla våra aggressioner till någon hjärndöd krönika, artikel eller insändare i vilken tidning som helst. Det spelar inte ens roll om vi får betala för att spy ut oss alla galla över den syndabock vi valt, huvudsaken är att man slipper använda något annat än sin reptilhjärna för att få en förståelse över situationen. Det är utan tvekan för mycket begärt för oss mellanmjölksdrickande hederliga hårt arbetande svenskar! Men vanligtvis så nöjer vi oss med att svära lite tillsammans med våra närmaste vänner över syndabockarna.

Vill man komma längre i sin förståelse, och inte slapphänt stanna upp och rapa upp alla sina aggressioner i pretentiösa och fördomsfulla insändare, så kan du fröjdefullt läsa vidare. Annars, käre läsare, kommer du nog bara spy upp mer galla och det är varken jag eller någon annan än dig intresserade av.

Låt mig upplysa er om att syndabocken inte fanns varken hos polisen eller de så kallade extremisterna. Att peka ut en enskild person eller någon liten enhetlig grupp är en på tok för enkelspårig tanke.

Att tiotusentals ungdomar åker långväga för att demonstrera mot något betyder knappast att den här generationen ungdomar är mer naiva och bråkigare än tidigare generationer. Ett gott bevis torde vara att redan den gamle Sokrates yttrade den så välbekanta meningen "Dagens ungdomar visar inte längre hänsyn till sina föräldrar". Inte heller har tidigare generationer varit vare sig lugnare eller slapphäntare. Men det som hänt nu, som inte märkts så tydligt sedan 1968 kanske, är att samhället blir mindre trevligt att leva i för allt fler. Allt fler reagerar på det som händer. Saker som är betydligt värre och har klart mer förödande konsekvenser än några flygande gatstenar.

Trots att vi har en socialistisk regering som säger sig stå för rättvisa så fortsätter inkomstklyftorna att öka. Det nya IT-samhället och tekniken, drar allt tydligare gränser mellan klyftorna. En familj med tillgång till Internet och dator har helt enkelt inte samma möjligheter som en familj som ej har tillgång till det. De, för regeringen, okontroller-bara marknadskrafterna fortsätter driva på sin konsumtions- och produktionshysteri på miljöns, människors välmående och tredje världens bekostnad.

Då partier som säger sig stå för rättvisa inte lyckas bevisa detta och plakat med viktiga protester och demonstrationer skjuts bort så långt som möjligt från de som är ämnade att se dem så att de inte ens har en aning om dem, då är det inte konstigt att frustrationen och aggressionen växer och att ordningen till sist spricker när ens röst inte längre hörs.

Visst är det fel att kasta gatstenar och krossa skyltfönster, men med så många upprörda personer på samma ställe är det knappast förvånande. Det kunde gått betydligt värre till.

Det handlar inte om att få en bra dialog mellan poliser och demonstranter eller att förstärka poliskåren, det handlar om att göra samhället så trevligt att leva i för så många som möjligt. Gör vi inget åt dagens situation kommer motsättningarna trappas upp allt mer.

Det är upp till dig, käre läsare, om du vill fortsätta att fördöma och hata eller om du vill hjälpa till att göra något åt situationen. Men fortsätter ni att fördöma så bli inte förvånade om det uppstår liknande situationer i framtiden. Dessutom antagligen allt värre och hårdare.

Av Tobias Jeppsson 21 aug 2001 11:35