MUF:aren som blev skjuten av polis

Jag kan inte sluta tänka på de 10 000-tals ynglingar som håller på med sånt där ofog som demonstrationer. Allihop var dress- eller kostymklädda borgare åkandes taxi till Stockholm med aktieportföljer i högsta hugg och slipsarna hårt knutna.

Den där unge stilige mannen som så brutalt kastade aktieportföljen mot en liggande polis. Han förtjänade ketchup på armanikavajen! Kan han inte bara förstå att de tappra poliserna gjorde sin plikt när de hyst borgarkräket som lugnt och stillsamt, satt, låg, stod och pratade, lyssnade och diskuterade, när som helst skulle överklassynglingarna kunna rusa upp längs gatorna med sina aktieportföljer för att krossa skyltfönster med. Spraya de senaste aktiekurserna på second hand-affärer och lågbudgetaffärer.

Visst poliserna gjorde ju bara sin plikt när de besköt samt splittrade ett enormt antal överklassdrägg från de olika borgerliga ungdomspartierna och givetvis jättemånga från högerextremistiska grupper. Egentligen är även moderaterna väldigt extremistiska och snudd på nazister.

Hursomhelst, var det ju självklart att poliserna skulle skapa upplopp, skrämsel och hot för att förbättra den dåliga situationen som inte fanns.

Jag tycker även det var helt korrekt när polisen stormade Lundsbergs skola och drog ut aktienördarna i deras slipsar och skrek "kapitalistsvin!" åt dem. Polisen gjorde absolut det bästa av situationen. Troligen för att nästan alla inom kåren hatar välklädda ynglingar.

Nja. Så gick det ju inte till. Efter den långa tröttsamma debatter om händelserna i Göteborg så kan jag bara observera ett par intressanta och på samma gång tragiska beteenden.

Nummer ett. Debattören tenderar alltid ställa sig på någon sida trots att denna nästan alltid hävdar att han/hon inte vet exakt vad som hände. Som ofta följs av ett: "Men av det man läst/sett har ju förstått...." Varför ställa sig upp och försvara eller fördöma en sida ifall man i ärlighetens namn inte alls var med och kan omöjligt veta exakt vad som hände och under vilka omständigheter???

Nummer två. Vilken sida man ställer sig på, beror nästan alltid på vilken politisk läggning man har. Därför är helt naturligt alla borgare på polisernas sida och tyckte de gjorde helt rätt. För inte kan de vara på samma sida som unga vänsteraktivister. Nej, knappast. Även om polisen hade börjat en massavslakt på ett par hundra demonstranter så hade man kunnat motivera varför de gjorde rätt. Borgarna passar även gärna på att smutskasta och klumpa ihop vänsterpacket i ren allmänhet också. Alla till vänster är allt från ifrågasättande till polisens agerande till rent hatiska och kräver polischefens avgång och upprättelse och misstänker att hela poliskåren är fascister.

Eftersom jag själv inte kan förstå hur man kan tycka att poliserna gjorde rätt måste jag ställa frågan om varför inte en borgare kan stå på motsatt sida mot poliserna och tycka att de gjorde fel? Måste man agera partipolitiskt i alla sina ställningstaganden? Det inbillar jag mig nämligen att många tror att man måste. Jag själv till exempel.

Alltså, varför måste man alltid ha ett ställningstagande till allt? Och varför måste man agera som resten av gruppen i alla frågor och beslut?

Av Tobias Jeppsson 17 aug 2001 16:17