Hotell Kramer 2

Träffade jag intressanta personer? Ja! Flera lämnade ett bestående intryck - andra bara gled förbi. Max Hansen som spelade "Sköna Helena" - gav sig tid att vara vänlig samt sticka åt mig två fribiljetter. Birgit Tengroth bad mig läsa i rollhäftet och rätta henne då hon lärde sig rollen i Mobergs "Mans kvinna." Belöningen för detta blev ett signerat foto.

Karl Gehard och jag skrev revy samman. Nej det är inte sant - men nästan. Så här gick det till. K.G. spelade " Jorden runt på 80 dagar" och skulle sedan sätta upp en revy. Varje kväll satt han i matsalen åt och skrev. En gång kallade han och frågade om jag visste vad en "kapun" var? "Ja - det är en kastrerad fransk tupp" : svarade jag. Han skrattade gott och bad om en matsedel - på baksidan skrev han: "Till Lennart med tack för hjälpen." samt följande:
Savoy o Kramer är små hemtrevliga lyer
Här kan man få härliga menyer
Man kan på franska ju pytten försköna
vad gör så det om man kallar tuppen för höna.
Oss greker emellan.

Om det kom med i föreställningen vet jag inte.
Skulle kunna nämna många fler men det har inte intresse för någon annan än mig själv. En stor festvåning fanns och här fick man assistera samt hjälpa till med uppdukningen med mera. Det var under en av dessa stora beställningar det hände.

En av de äldre servitörerna frågade om jag ville åka med till Lund dagen efter för att servera på Akademiska föreningen då deras festvåning skulle återinvigas efter en genomgripande renovering. Han lovade att bistå mig hela tiden. Även den väl tilltagna ersättningen var lockande. Vi tog tåget dit och kvällen förlöpte väl. Vi fick vänta då " föreningen" skulle betala återresa med taxi. Tågen gick icke vid denna sena tidpunkt.

Hovmästaren som arbetade på "föreningen" kom bort och frågade om jag ville börja som ordinarie servitör i deras matsal då det fanns en vakans. Svaret kunde varken bli ja eller nej - men då jag fick anstånd med att svara tills nästa vecka - lovade jag att höra av mig. Alla utom restaurangchefen stöttade mig och ville att jag skulle ta jobbet. Även den större förtjänsten var lockande så jag slog till. Restaurangchefen var envis och jag fick lämna utan betyg från matsalen - men goda vitsord från köket. Några år senare var det för honom jag skulle avlägga provet för att bli diplomerad servitör. Då var det han som skulle skriva under som censor.

Jag var inte skadeglad - det mesta jag visade upp och svarade på den dagen - var hans förtjänst. Det var trots allt han som gett mig mitt första matsalsjobb. Hur gick det på det nya jobbet - det får bli en annan historia.

Av Lennart Ekman 17 aug 2001 15:58