Doktor Ljunggrens svarta svanar

Stig-Björn Ljunggren säger till oss att i sann Poppersk anda leta efter vita svanar om vi vill visa att alla svanar är svarta: "Försök falsifiera dina egna ståndpunkter, inte bara verifiera."

Doktor Ljunggren ger sedan ett smakprov på hur detta vetenskapliga ideal kan praktiseras. Hans fiende är "Ingvar Strid", en form av "ironiserande vålnad" som det kan framstå. Möjligen kan jag få bort citationstecknen i Ljunggrens nästa inlägg genom att påpeka att "Ingvar Strid" ibland går omkring på Stockholms gator som en helt vanlig man utan rånarluva.

Den ironiserande vålnaden har dristat sig till att angripa Stig-Björn Ljunggren och hans likasinnade, "oberoende", skojare. Vad blir slutsatsen? Jo, "Ingvar Strid" måste vara en konspirationsteoretiskt inspirerad stenkastande vänsterfascist som iklädd svart rånarluva hyllar den franska jordbrukspolitiken. Sålunda ett populistiskt inspirerat demonporträtt från doktorn. Måhända har Ljunggren falsifierat sin bild av "den gamla vänstern" till förmån för ovanstående moderna beskrivning av "den nya vänstern". Det är dock knappast Popper, utan snarare populism.

Ljunggren spelar på en rad högerpopulistiska strängar. Den som, likt undertecknad, på många punkter ifrågasätter de multinationella företagens välgörande roll i samhället anses "konspiratoriskt" lagd. Mikael Nyberg har till exempel utsatts för denna kritik för sin intressanta bok "Kapitalet.se". Att avfärda samhällskritiska teorier som konspirationsteorier är ett klassiskt och tröttsamt angreppssätt från höger. Bättre för status quo att blott se individer där det också finns sociala strukturer. Men är inte vänsterakademikerns roll att se både bredare och djupare sociala sammanhang? Anser till exempel Stig-Björn Ljunggren att det finns ett samband mellan WTO och exploatering i exportzoner eller tänker jag återigen i konspiratoriska banor? Vad exakt är det som Ljunggren har falsifierat? Klass-samhällets existens? Den globala arbetsdelningens utsugningsmekanismer?

Användandet av begreppet "vänsterfascist" är likaså det ett språkligt påfund från höger. Vad är syftet med denna etikettering? Hur skulle Ljunggren reagera om någon använde ordet "Israelnazist"? Man kan tycka vad man vill om de utomparlamentariska grupperingarna längst ut på vänsterkanten men att kalla dem fascister är både smaklöst och intellektuellt felaktigt.

Stig-Björn Ljunggren slår in öppna dörrar när han avfärdar Attac som en organisation som arbetar för bibehållandet av den protektionistiska franska jordbrukspolitiken. Jag företräder förvisso inte Attac men uppmanar ändå Ljunggren att göra ett besök på Attac Sveriges hemsida. Verkar jordbruksfrågan vara prioriterad inom Attac Sverige? Ljunggren falsifierar ett påstående som få ställer sig bakom.

I Ljunggrens värld verkar politik inte vara något som ska bedrivas på gator och torg. Politik ska handla om filosofie doktorer och proffstyckare som med lagom komiska applikationer av public-choice-teori "retar gallfeber på de folkvalda" i mysiga tv-soffor. Politik ska inte ta upp elände eller strukturellt förtryck. I vår tid ska sådan "konspiratorisk" samhällskritik outsourcas till de knoggnagande rånarluvorna i den nya vänstern.

Jag tvivlar inte på Stig-Björn Ljunggrens kapacitet till skarpa analyser av vissa samhällsfenomen. Problemet är att de förekommer alltför sällan. Kanske beror det också på slarvig läsning av Ljunggrens mer akademiska verk från min sida.

Stig-Björn Ljunggren letar vita svanar men hittar svarta rånarluvor. Han "säger vad han tycker". Det jag fortfarande undrar är hur oberoende han är i sin svanjakt. Popper i all ära, Ljunggrens uppfattning om den "stenkastande vänstern" är mest en reproduktion av en förenklad och förvrängd mediabild. Men kanske är även lättfångade svarta svanar okej så länge de inbringar 12 papp stycket.

Av Ingvar Strid 16 aug 2001 15:49