Kvinnan i forsen, en deckare, del 4

Johan hade beslutat sig, med Holmérs medgivande, för att resa ner till platsen där de nu döda männen bott som pojkar. Han åkte iväg i sin PV årsmodell 1960. Den hade han ärvt efter sin far. Bilen var, trotts sin ålder, i till synes nyskick. Den var utrustad med ett 6voltsbatteri, endast fyra växlar och en bakruta så liten att en ovan förare skulle ha svårt för att backa.

Han mindes, att när han hade tagit det stora steget att ge upp sitt gamla liv, flytta till en främmande plats hade han inte tagit med sig några möbler. De hade ändå bara påmint honom om Lena. Han hade däremot tagit med sin bil och i den hade han endast packat ner det livsnödvändiga. Bilen var, förutom några klädesplagg, den enda materiella resten av hans gamla liv. Ibland undrade han om hans outgrundliga kärlek till bilen var fast förankrad inom honom på grund av att den påminde honom om hans barndoms somrar. Då hade familjen åkt runt i Volvon och han hade alltid suttit där bak. Med näsan tryckt mot bilrutan hade han fått upptäcka hur hans land såg ut. När han till slut fyllt tio blev det inga bilturer mer. Hans far hade insjuknat och dött samma år. Hans mor hade sedan fått ta hand om allt. Hon hade inte haft körkort men ville ändå inte göra sig av med bilen. Hon hade skött om den tills han fyllt arton. När han hade fått skjutsa sin mor första gången i bilen hade hon njutit av resan och de båda känt att deras bortgångne familjeöverhuvud, på något sätt hade varit med dem på turen. Nu är de åter ett par, tänkte han. Mot honom rusade en känsla av övergivenhet. Hans mor och far var döda och den enda han älskat hade övergivit honom.

Innan Johan gav sig iväg mot Borängen så ringde och pratade med den reporter i staden som varit först i Sverige med att skriva om det tjugo år gamla mordet i Borängen. Han hade av honom fått reda på att byn där mordet ägt rum endast låg två mil utanför stan. Han skulle nu först bege sig till Borängen för att träffa sin kollega innan han därefter skulle åka vidare ut till Lagabyn.

Tyvärr hade hans bilresa tagit slut redan utanför Norrköping. Bilen gick sönder och han fick ta tåget från Norrköping. Johan steg av tåget vid Borängens station och promenerade mot stadens enda morgontidning. Han hade instruerats om att följa en grusväg genom en park och sedan ta sig över en bro. Parken som han nu gick genom upptäckte han egentligen vara en liten bokskog. Han tyckte det var härligt att få kliva in i en skog mitt i en stad. Kvällen hade tagit sin början men det var fortfarande varmt och han välkomnade de stora träden som med sina enorma grenar både skänkte skugga och lindade in omgivningen i ett tyst och lugnt töcken. När han kommit fram till parkens centrum, såg han att där fanns en stor damm, omgiven av buskage, blomrabatter och bänkar. Han kunde inte motstå att sätta sig. Där tog han sig tid att njuta av tystnaden. Runt omkring dammens konstgjorda stränder såg han att det stod unga som äldre män och metade. På en gräsplätt som vette ner till vattenbrynet, satt en familj och åt av sin medhavda massäck. På en annan parkbänk, vid andra sidan dammen, satt ett ungt par och spelade på ett litet hoppfällbart schackspel de hade emellan sig på bänken. Det enda ljudet han hörde var en fågel som satt på en gren och spelade för församlingen. Det var nästan vindstilla i luften men ibland hörde han hur vinden tog tag i de omgivande trädens kronor och liksom ruskade om dem lite. När spänningen han byggt upp under dagen släppt kände han hur trött han var.

Efter en stund piggnade han dock till och reste sig upp och lämnade den väldoftande oasen. När han åter trätt ut till stadens brus av människor och motorer stegade han i riktning mot den höga byggnaden på andra sidan träbron där det stod "Borängens tidning" på fasaden.

Av John Jensen 15 aug 2001 10:40