sourze.se
Artikelbild

Djävla cup-amatörer!

Jag glömmer det aldrig. Jag vaknade redan runt elva bläcket, stekte ägg och bacon och blickade ut över ett soligt Bullen street.

Jag drog på TV:n och Des Lynam tittade på en piggt och sa. "You are here early. I like that in a FA Cup watcher."

Chelsea under ledning av Gullit skulle ta sig an Ravanelli & Co som var i stan. Wembley var utsålt och nere i Off License-butiken snett emot Bar-Nar-Nar på Battersea Park Road fanns den ena tidningen efter den andra som belyste FA Cupen. Köpte man The Express så kunde man glömma att vika den så där kokett under armen på grund av alla bilagor som jämförde Zola mot Junihio eller som innehöll djupgående analyser där man jämförde Robsons styrkespel mot Gullits kortpassnings.

Senare kom polaren över och vi han knappt sätta oss inne på den fullsmockade Woodman Pub på Battersea High Street då Roberto Di Matteo plötsligt nöp till från 30 meter efter 43 fucking sekunder och skickade Västra London in i extas.

Senare på kvällen så slutade jag upp ensam på Cactus Blue bar där jag träffade 60-åriga gubbar. "Locals". Gubbarna grinande och förklarade att dom älskade Chelsea och att dom väntat på detta i 26 år. Ur högtalaren kom Madness sångarens låt "Chelsea, chelsea" och till och med en äldre herre i kostym som såg ut som en konstnär skålade åt vår glädje i champagne med sina medhavda eskortdamer. "Did they win the cup or the war?" undrade taxichaffisen när han sicksackade genom gatufesten. Färden hemåt gick söderöver vid tvåbläcket. Jag vaknade upp med ett flin på läppen dagen efter med en blå halsduk virad runt handleden.

Som vilken frimicklande bollkunnare som helst kan luska ut är beskrivningen patetisk och orättvis om man skall jämföra med den svenska cupen. Inget land har ett mer brinnande genuint intresse för cupen än just England. Det vore som att jämföra den svenska nationaldagen med all sin hurtiga vykortspropaganda, nationaldräkter och trötta talare på Skansen mot de franska, svulstiga rödvinsskålarna efter Champs Elyssées, marscherande främlingslegionärer, uppvisningsflygning och gamla gubbar som pratar om krigsminnen med tårar i ögonen.

Å andra sidan kan jag - precis som exemplet med nationaldagen - inte hitta något medelstort europeiskt land som har ett så lågt intresse och engagemang för cupen som just Sverige, så jämföra bör man. Minnen från cupen som bajare är lätträknande. Man minns krossen av Peking 97 och den förlorade semin mot Råttorna 96. Då spelade Johan Hammarström Högerytter och vi sjöng "Förti man i Black Army..." För det var fanimej förti man i Black Army! Jag vet inte exakt hur många som var där då. Det kunde omöjligt varit mer än femtusen. På en cup-semifinal.
Ett derby. På nationalstadion.

Inget fotbollsförbund uppvisar en större flathet inför sin egen cup som SVFF. Informationen på hemsidan är medioker och alldeles för klen. Matchdagarna är alltid på en veckodag. Nyligen spelades finalen på ett viktorianskt skrytbygge i Jönköping där någon hade snickrat en extra läktare istället för att lägga den vid en större arena och dessutom slängde man ihop Elfsborgsklacken med den lammfromma Black Army. Lagrell själv var inte ens där - i sin hemstad Jönköping - för att bevittna skämtet.

Vill man blicka bakåt bland andra cupminnen så minns jag mest Sylvia som 1995 tror jag slog ut IFK Göteborg med 2-0. Detta skedde på grus. Försök överföra exemplet med att Milan torskar mot Como på grus. Går inte. I Italien så är intresset för cupen också svalt men inte skulle man halshugga den heliga sporten fotbollen på grusets giljotin?

Jag minns även pinsamma resultat i DN för ett par år sedan om att Bajen spelade i någon grupp i själva cupen. Hela idén med cup är ju att ha direkt utslagning eller eventuellt en match hemma och en match borta. När man då äntligen kastar in hemma- och bortamöte efter kontinental modell så gör man det även i finalen! Finalen som skall vara en enkel rysarmatch! Denna regel togs bort år 2000 och nästa år i huvudtävlingen kommer 98 lag att delta. Tävlingen ska spelas under ett kalenderår med final i en match under hösten.

Det låter lite bättre men känns ändå som skenheliga teknikaliteter så urtypiska för SVFF. Jag kräver en riktig cup med TV-rättigheter hela vägen ned till regionala nivåer och med det bättre mediabevakning. Finalen skulle kunna läggas på Sveriges nationaldag på Råsunda eller gärna en ny arena för den delen. Det skulle även kunna ge det zombifierade sjätte juni-firandet mer fart och fläkt och tvärtom.

För er som tvekar inför förslaget så titta på vad som hände när någon fick för sig att slänga upp lite tält med mat på Skeppsbron i Augusti för 10 år sedan och köra lite fyrverkerier. Pengar finns det. SVFF har nyligen tecknat ett avtal med ISPR som har gett 500 miljoner. Damfotbollen skulle det investeras i sa dom och det verkar ha gett resultat. Fint. Kan vi få en riktig cup nu?

Det är dock för lätt och billigt att nedlåtande göra "Benny Hill"-klappningar på Lagrells flint: Allt är inte SVFFs fel.

Jag kräver bättre uppslutning runt cupen även från oss fans och från lagledningar. Det måste djävlarimej bli ett slut på användandet av trötta reserver och gröngölingar som om cupen är en djävla utvecklingsserie. Har ni någonsin hört en svensk fotbollsstyrelse eller en tränare gå ut och säga: "Vi satsar stenhårt på cupen i år". Nej, och av någon dunkel anledning så gör ingen annan det heller.

*******

Artikeln publicerades även i Södermalmtidningens bilaga. Nummret utkom under Lördagen den 11:e.


Om författaren
Om artikeln

Publicerad: 14 aug 2001 16:29

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: