Äventyr i "södern"

Smög mig upp ur kojen - i hytten - som vi var fyra servitörer om att dela. Gjorde mig elegant för en dag i New Orleans. Ute på kajen letade jag efter en taxi. Men tyvärr, det var apostlahästarna som gällde denna dag. Efter en stund gick jag förbi en bistro med kaffe och sandwiches. Här satt många som var på väg till sina jobb. De tittade nyfiket - några pratade jag med - frågade hur långt till centrum med mera.

Varför befinner jag mig här i ottan - ensam med en massa sydstatsbor? Jo - det bästa jag vet är att strosa utan att ta hänsyn till någon - kunna gå rakt fram - vända vänster eller höger - bestämma själv.

Därför hatar jag furierna som gav order i det militära.
Var var jag på väg - det visste jag inte - bara upptäcka. Efter den hastiga frukosten började jag gå in mot stan. När jag kom till villa bebyggelse såg jag en buss - åt rätt håll tyckte jag.

Det var rätt men inte rakt - efter en stund passerade vi en bro och därefter färja över Mississippi. "Nu är du på villovägar" : tänkte jag. Då vi kom till ändstationen fanns flera bussar att välja mellan och däribland en rakt in till centrum. Bussturen och färjeturerna tog ett par timmar. Färjorna var i två halvor - en för mörka och en för vita - avdelade genom en tjock kedja.

Från flottstationen var många meniga på väg över - de stod på varsin sida och språkade kamratligt. Nu var jag kommen in på Cannal street - stod och tittade upp på ett högt varuhus som just öppnat. Gick in - steg in i hissen - här stod en söt flicka i uniform som gjorde honnör - frågade "varthän" - svarade "högst upp." : svarade jag.

Nu visade det sig att hissen bara gick halva vägen sedan skulle man byta. Ny hiss - ny flicka mot toppen. Väl uppe dök ännu ny rar flicka upp och ville hjälpa mig. "Jag skall bara titta" : sa jag. "Här finns": började hon samt räknade därefter upp allt som salufördes på ovanvåningen.

Jag hade fått ögonen på en takrestaurang - talade om att dit vill jag. Ledsagade mig dit - ordnade ett bord vid fönstret - där var långt ner till gatan vill jag lova. Åt och drack något äventyrligt. Betalade och gick - då var hon där igen och vi gick runt samman - tittade på allt som salufördes. Jag minns inte vad som inhandlades - jag fick inget där - det skulle skickas till båten. Nu var det dags att åka ner en våning och vi skildes som gamla vänner.

Rulltrappa ned - ny flicka - ny restaurang med annorlunda mat - mest smårätter - nya drinkar - ny promenad runt diskarna - nya inköp - nytt farväl - ny våning och nyheter igen. I varje våning besök i serveringen där var skaldjur, ost och vilt - det var meningen att provsmaka mat och dricka. Det mesta har jag glömt men ett bestående minne var att ju längre ner jag kom, ju bättre engelska talade jag. På bottenvåningen köpte jag kort för att sända hem.

Satt i baren och plitade och skrev om vilken trevlig dag jag upplevde. Sammanfattning är att, jag går gärna i varuhus, saluhallar och på marknader. Dessa platser ger upplevelsen att vara ett med folket som bor där. Efter att skickat iväg korten var det dags för badhuset. Skulle välja - badas eller bada själv. Badas i detta fall var att en kraftig negress stoppar ner min stofthydda i ett kar fullt med tång och hett vatten. Inget tvål - finns i tången påstår kvinnan.

Efter tvagning är det dags för ett marmorbord och här utsätts man för behandling - så att ingen av de drinkar som tidigare avnjutits - överlevde. Stönande sveptes jag in i varma tjocka badlakan och leddes in i ett basturum möblerat med korgstolar. Här satt flera av söderns gentlemän och snart var vi i livligt samspråk - mest om den svenska synden som herrarna var mycket intresserade av.

Efter någon timme var det dags att gå till pianobaren.
Det var en mötesplats - vi satt runt en flygel och njöt såväl musik som drinkar. Mitt på locket stod ett stort glas - lade man en sedel i detta spelades vad man önskade.
Senare var det dags för fast föda - taxi till New Orleans största ostronbar - 50 meter lång. Bakom disken stod kyparna och bröt ostronen efterhand som vi åt - skalen skulle ligga kvar och räknas noga när vi var färdiga.

Endast brödpinnar som tilltugg - men såser i oändlighet. Några så starka - att vi vågade inte tända våra cigarretter efteråt. Efter att ha strosat runt en stund på huvudgatan - slank vi in på något ställe som servera varm mat. Åt något som aldrig prövats förr.

Taxi till ett danspalats - omkring 1.000 personer hade fått plats - men vi var helt ensamma. Ett bra bord fick vi och nästan genast hade jag en vacker flicka i knät. Hon bad om en drink - bjud uppmanade mina kamrater och vad var att göra - denna dam var en av de vackraste jag någonsin sett. Champangecocktail var det minsta.

Plötsligt var salen full av folk. Hela busslaster fulla av turister hade anlänt. Min flört fortsatte tills det var det dags för showen - jag lovade att vänta om så hela livet. Mina vänner småskrattade och trivdes - snart skulle våra vägar skiljas - jag skulle supera i "chambre séparée" med mitt livs dröm.

Nu började spektaklet och jag satt där - försökte hitta min "älskling" bland alla balettflickorna - tyvärr - men en del såg lite konstiga ut - den lille skojiga var med all säkerhet en karl.

Jag vände mig om - mina vänner låg dubbla av skratt. Svenne stönade fram : "Lennart - Du varit på din första dragshow".
Helt klart jag var lurad - på ett minnesvärt sätt. Klockan hade passerat tolv och dags för nattklubb - på "Bourbon street" - men det är en senare historia.

Av Lennart Ekman 14 aug 2001 10:18