Minst snopp - dyrast telefon

När jag var sju år så var det status att ha så många dobbar som möjligt på fotbollskorna. Det var på den tiden när en på hundra hade dator och man fortfarande kunde spontanidrotta utan joystick. Sen spelade man fotboll och var svettig tills man blev tonåring. Då blev man ännu svettigare. Och grekduschen kom in i ens liv. Det fanns ingen riktig balans där mellan svettdoft eller parfymmoln.

Men livet har väl aldrig varit enklare än då?

Träningsgrejorna plockade upp sig själv och på något sätt tvättades det i garderoben där det sedan lade sig på plats. Maten stod alltid på bordet och själv gjorde man inte annat än sov, onanerade, sov, duschade, sov och var ute.

Ändå blir man trött bara av att se ungdomarna av idag. Man tycker de ser ut att ha det så jobbigt med alla sina armar och ben. Hur de hasar fram med sina oknutna skor och tubsockar. Sprängfulla med hormoner och komplex.

Identiteten sitter i mobiltelefonen. Det kan inte vara lätt. Vad gör man då när kontantkortet tar slut? Finns man inte då?

Trots att det är pratförbud på spårvagnarna i Sverige så är det ändå tillåtet att ringa till varandra. Det är en omöjlighet att åka spårvagn utan att det antingen ringer eller piper från någon kille med keps som aldrig verkar bli riktigt nöjd med sin ringsignal.

Status idag är att ha så många skal och tillbehör som möjligt och att ha nått highscore på Snake. Min syster fick en fåtölj i julklapp. Den var komönstrad och tio centimeter hög. Den var naturligtvis till hennes mobiltelefon. Vad som mer stod på hennes telefons önskelista är jag inte riktigt säker på. Storbilds-tv, fjärrkontroll och en filt kanske? I framtiden kommer det antagligen vara unikt med en telefon som det går att ringa med.

Att vara tonåring är att lära sig dricka kaffe med fyra liter mjölk och ett halvt paket socker och skeden kvar i koppen, den kan antagligen stå upprätt mitt i koppen. Sex, sju bullar till kaffet är ingen omöjlighet. Om du är kille. Är du tjej så bantar du.

Att vara tonåring är att aldrig äta med resten av familjen eftersom man alltid är ute och hänger eller ute och tränar. Efter middagen kan man mycket väl toppa med åtta mackor och en påse godis. Om du är kille. Är du tjej så bantar du.

Att vara tonårstjej är att kunna duscha i två timmar för att sen sminka sig i tre. Att vara tonårskille är att kunna duscha i två timmar för att sen bajsa i tre. Att få en finne i pannan är ett giltigt skäl för att inte gå till skolan. Om du är tjej. Är du kille så syns den ändå inte under kepsen. Känslor är inget man pratar högt om även om man pratar väldigt högt när man kommer i grupp.

Det kanske konstigaste och mest tragiska är att det är viktigt att knulla i tonåren. Så mycket som möjligt och så många som möjligt. Om man är kille. Är man tjej så är man hora. Att vara kille är att aldrig ha varit en dålig älskare. Man har aldrig kommit för tidigt och man får alltid upp den. Utom när man mäter den, då blir den aldrig så stor som den brukar bli annars.

Det enda man mäter oftare än sin snopp är sin telefon. Har man större telefon än snopp, då har man problem, eller så har man en Nokia 2110 och då är man hopplöst ute, eller så har man bara lite diffus form på snoppen också. Precis som med resten av kroppen. Han som har minst snopp, han är den som har dyrast telefon.

Håkan Hellström har gett ut en hyllad skiva. Kritikerna tycker att han beskriver så bra hur det är att vara sjutton år, men jag undrar bara hur man kan skildra sin sjuttonåriga verklighet utan att nämna onanirekord en enda gång? Att inte ens nämna saker som tuggummi och det faktum att man hatar sina föräldrar ett par gånger varje dag?

Av Morten Johansson 08 aug 2001 09:43