Snusk i dagbok gav tio års fängelse

- Har du dagens NST? frågar hon eftertänksamt.

- Mmm, svarar jag dröjande och letar bland de tvåtusen tidningar som belamrar köksbänken, jag tror det. Jo, här är den.

- Läs på sidan två under rubriken Utblick och ring mig sen, säger hon.

Jag öppnar tidningen och läser, med stigande förvåning och ett tilltagande illamående, följande:

Nordvästra Skånes Tidningar 010805

"Är det förbjudet att skriva snusk även om lektyren bara är till för ens egna ögon? I juli dömdes en ung man från delstaten Ohio till tio års fängelse för något han inte gjort. 22-åringen hade däremot i sin dagbok beskrivit hur tre barn sexuellt angreps och torterades i en källare. Dagboken upphittades och vad juryn hörde ur denna bok fick den att må illa. Men den unge dagboksförfattaren hade bara skrivit ner sina fantasier för sig själv. Det stod också utom tvivel att historierna var helt och hållet påhittade.
I ett juridiskt pilotfall dömdes han till fängelse för ord som aldrig nått offentligheten. .... Konsekvenserna av domslutet, om det får stå kvar, är förstås oöverskådliga. Privatsfären har också fått en kraftig smäll."

Jag läser texten två gånger till, tittar på datumet längst upp till höger på sidan, nej det är inte första april utan den femte augusti. Sen ringer jag till NST för jag kan inte riktigt tro på vad jag precis har läst är detta sant så måste jag nog släppa allt jag har för händer och avsluta den artikel jag påbörjat för ett antal månader sedan och som har rubriken USA - Världens mest exotiska land och vill veta var de har fått sin information ifrån. För de sitter ju inte och hittar på saker för att fylla ut sidorna, eller?

"Nej, det får vi verkligen hoppas" säger en trevlig man på redaktionen, och skrattar lite generat. "Men jag vet inget om detta. Du får prata med den ansvarige redaktören och han är inte här förrän imorgon." Men eftersom jag är jag kan jag inte vänta tills imorgon. Givetvis tänker jag ringa för det här måste ju gås till botten med.

Det är så mycket konstigt med detta så jag vet knappt var jag ska börja. Dagboken upphittades. Ja, det kan väl hända även om det låter lite otroligt att man går runt med sin dagbok, särskilt när man skriver om sådana saker som övergrepp på barn. Ok, någon hittar en dagbok innehållande hemska beskrivningar av övergrepp mot barn och förfasar sig. So far, so good, jag hade säkert också blivit arg och funderat över vem som har sådana sjuka tankar. Vilket leder oss in på nästa sak, nämligen hur de kunde veta vems dagbok det var. Hans namn måste ju ha stått i den eller något annat som avslöjar vem som skrivit det. Vad hade jag gjort då? Låtit dagboken ligga? Med arga och bestämda steg gått och ringt på dörren och läst lusen av vederbörande? Gått till polisen? Önskat att jag aldrig hittat den? Svaren på följande frågor är: 1 Troligtvis. Kanske sparkat undan den eller slängt den. 2 Nej. Möjligtvis gått en omväg när jag nästa gång mött personen ifråga. 3 Nej. 4 Absolut. Det jag inte vet har jag inte ont av.

Du, jag, grannen, prästen, taxichauffören, förskoleläraren ALLA måste få tänka vad de vill och skriva också för den delen. Vad hade hänt om Bret Easton Ellis tappat ett kapitel av det som senare skulle bli bästsäljaren American Psycho, och samma rättrådiga ? människa hittat dessa fasansfulla rader och handlat på samma sätt? Stackars Bret hade förmodligen åkt in på livstid. När jag läste American Psycho så kunde jag inte låta bli att fundera kring vilken sorts människa som kunde komma på sådana fruktansvärda saker. Största delen av boken är en orgie i våld och tortyr som jag aldrig, varken i böcker eller på film, sett maken till. Jag undrade också hur många, icke helt stabila, personer som skulle imponeras och inspireras av boken och vad det isåfall skulle leda till. Utan att ha läst 22-åringens dagbok kan jag nog säga att jag inte tror att han kan ha skrivit något värre än det som finns i American Psycho.

Jag har vid fler än ett tillfälle, högljutt och starkt, försvarat Sourze-skribenternas rätt att själva sätta rubriker till sina texter, även om det innebär rubriker med svordomar och andra mindre trevliga ord. Jag är helt emot all form av censur, så länge texterna, och även rubrikerna givetvis, håller sig inom ramen för vad som är etiskt och lagligt. Vi måste få skriva vad vi vill och handlar det dessutom om texter som aldrig är tänkta att publiceras utan snarare är en människas tankar satta på pränt, ja då måste ju allting vara tillåtet.

Att nu någon har blivit dömd till tio års fängelse för något som han skrivit i sin dagbok där är ju i princip samma sak som att sätta folk i fängelse för saker som man tänker. Det är fullständigt orimligt och helt sjukt. Om vi nu utgår från att han inte är författare för då verkar allting vara ok, det gäller bara och hitta en förläggare som är lika skruvad som en själv, så kanske hans mentala tillstånd lämnar en del övrigt att önska, men det kan ju vara så att han får utlopp för vad det nu är han känner, genom att skriva om det, istället för att gå ut och göra det på riktigt. Det är ju inte alldeles ovanligt att "skriva av sig", undertecknad är den första att skriva under på det.

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att man blir hyllad och förmögen på att publicera och sprida sina sjuka fantasier över hela världen i form av böcker och filmer men satt i fängelse för att man skriver ner dem i sin dagbok. Vad hade egentligen hänt om han hävdat att han skrev på ett manus till en skräckfilm? Det får vi nog aldrig veta men jag ska definitivt undersöka detta vidare för om det är sant så är det en av de största skandalerna i moderna tid och ett gigantiskt hot mot den enskilda människan och hennes tankar.

Av Kajsa Kallio 06 aug 2001 10:02