Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

143772 del fyra: Mischa slickar...

Mysteriet tätnar...

Efter lite kallprat frågar Isis vad jag håller på med annars. "Spelar mest mah-jong", säger jag, "jag är gärna med och spelar", förvånar hon med att replikera. Vi bestämmer tid onsdagen därpå. Fredrik, som bodde gratis hos mig ett halvår i brudfällan har fått för sig att han bara måste se Stålmannen-filmen den kvällen och jag försöker med diverse lämpor få honom att vara med. Jag köper tre flaskor Val de Loire och cider, en flaska Baileys och en dansk chokladsockerkaka. Meny la Coupole fast i Epa-tappning ungefär.

Hon kommer vid utsatt tid, har svarta kläder och är sminkad. Inte mycket men tillräckligt för att jag ska bli förbryllad. Jag förklarar reglerna schematiskt och vi börjar spela: grön drake, bambu fem, cirkel åtta, östan och västan, "jag väntar" och "sitter på en sten". Jag har skivorna i sovrummet och springer fram och tillbaka mellan rummet och grammofonen. "Vilken text!", utbrister Isis när Reggie nighton sjunger "Im a drug dealer". "Vänta tills du får höra låten om Idi Amins syfilis", säger jag och upptäcker först efteråt att repliken känns lite fel. För att få lite andrum sätter jag på ett band med John Cale från konserthuset -74. Tänker i mitt stilla sinne: 1974, tretton år, Lou reed, McBain och ingen flickvän. 1985, tjugofyra år, lou reed, McBain och ingen flickvän. "This is a song in b-flat called "guts"", säger john och jag väcks ur mina melankoliska funderingar. När John presenterar bandet och nämner Cris Speddings namn säger Isis nått för att visa att hon har koll. Hon ger mig en komplimang för min förmåga att hitta schyssta lägenheter, dricker knappt nån Baileys utan nöjer sig med lite vin och en slät kopp kaffe. Hon drar ganska tidigt och vi skiljs åt utan att ha bestämt någonting.

Jag köper lite nya stereoprylar för den första lärarlönen och hittar ett bättre mah-jong spel på auktionsverket. Undervisandet går smärtfritt, vi har nåt slags mattelärarmöte en gång varje vecka där vi turas om att ta med oss kaffebröd. Jag slår på stort och köper två tårtor från Mandelbageriet väl medveten om att smaken på tårtorna kommer att undantränga den nonchalanta attityd jag till och från visar prov på till min undervisning. Jag ringer Isis och frågar om hon har lust att spela nån mer gång, vi bestämmer tid på en lördag. Sen försöker jag förgäves lära Harald dom grundläggande reglerna i mah-jong men det visar sig vara ett hopplöst fall, han vill dock gå och se Lolita pop samma kväll så han ska dyka upp frammåt nio-snåret.

Den här gången har jag besinnat mig lite och bara köpt whisky, vi sippar lite. Fredrik vaknar upp lite när han hör att Isis varit i Hong-Kong två gånger, och hon tar ner mig lite på jorden när jag framkastar planer på att kunna spela på heltid där nere. "dom är för bra och för kvicka", säger hon. Efter ett tag ska vi dra till konserten, Isis har avböjt att följa med. På väg ut i hallen ser hon ett Socker conny-album ligga framme, hon lutar lite på huvudet och säger med söt röst: "så du läser Socker-conny?", jag svarar att hon kan få låna det. Hon "glömmer" det på vägen ut men jag märker det och snappar åt mig det i förbifarten. Sen får hon det nere på gatan, hon och Fredrik iklädd luciapäls med uppvikt krage viker av uppåt vid ett gathörn, jag hoppas i mitt stilla sinne att Fredrik inte hinner ställa allt för många "idiot"-frågor innan dom skiljs åt." Är Isis din tjej?", frågar Harald på sitt vanliga neanderthal-mässiga sätt. "Nej, tyvärr inte", svarar jag. Konserten är mot all förmodan bra, med "Little Johnny jewel" som extranummer och höjdpunkt. Sen flyter veckorna på, jag får en katt av en elev som lystar till namnet "Mischa". Hon lär sig snabbt utnyttja brandtrappan när hon ska göra sina behov eller bara gå på strykarstråt. Ibland får hon dock för sig att mitt duntäcke är bättre lämpat, och det kan bli både två och tre vändor till tvättstugan samma dag. På morgnarna vaknar jag av att hon slickar mig i örat, ingen Isis direkt men ganska mysigt ändå.

På luciamorgonen störtar det in tjugo teknikerelever från tredje årskursen med fyrverkerier, kaffetermosar och bröd, jag blir nästan rörd. Dom är helt övertygade om att flickan som sover innanför den stängda dörren är min flickvän, och det är nästan så jag känner mig lockad att öppna den. På avslutningsdagen får jag ett presentkort på fem skivor från klassen, och jag känner mig i stort sett nöjd med min termin. det är två och en halv vecka kvar till första tentan som är i nationalekonomi.

Jag firar jul hos min syster som vanligt, mina föräldrar har blivit för gamla för att organisera ett helt julbord och min svågers äldre släktingar skulle få längre väg. Denna jul åker jag hem till min lägenhet lite tidigare än vanligt för att komma igång med pluggandet. Efter ett tag ringer telefonen, det är exet. Hon och hennes nye snubbe ska åka på skolresa till Leningrad och dom behöver nån som kan ta upp Stoffe till min hemstad. Vi pratar lite om ditten och datten och bestämmer att dom ska komma till mig senare på kvällen. När Mischa känner vittringen av Stoffe försvinner hon som en vessla ner under en stereobänk. Stoffe som förutom att han troligen är världens snällaste hund har en intelligens nånstans mellan en tapirs och ett bältdjurs lägger sig godmodigt på en matta och undrar var allt det roliga tog vägen. Hennes nye snubbe börjar som vanligt fika efter mina studieframgångar och som vanligt vill han spela schack. För mig som anser inlärandet av spelöppningar vara en sysselsättning för fakirer, verkar mah-jong vara trevligare och dessutom kan man spela det på tre. Dom lär sig snabbt reglerna även om jag vinner så gott som varje rond. Vi dricker vin och äter kyckling, ganska lättsam stämning. Ett elakt frö börjar dock sås i mitt huvud: om jag kunde locka hit Isis på några partier, och få henne att bara lite, lite spela rollen av en flört... så skulle nog inte exet bli sig själv riktigt igen. Eller också skulle snubben "avslöja" sig. Jag släpper tanken som orealistisk och fånig, vet att man måste kunna komma över en gymnasiekärlek. Samtidigt vet jag att det nesliga sättet jag kände mig behandlad på fortfarande har satt taggar kvar i mig. "Man ska inte byta hästar mitt i strömmen. Men dom gamla har redan drunknat", stod det i Brecht-citatet jag fick av den sökande gymnasieflickan när hon ville ha mitt stöd för att överge sin gamla pojkvän. Fem år senare övergav hon mig, och då fick hon sin lapp tillbaka, inte helt populärt. Och alla telefonsamtal där hon gråtit och krävt ett löfte om att få komma tillbaka... jaja, vi slutar spela, jag sätter på kaffe och sen är det Gudfadern på tv.

Jag har säkert sett den fem gånger förut men blir lika uppslukad som vanligt. Clemenza, Tataglia och Paulie getto. Och så Sonny, Mike och Fredo: Bröderna Karamazov möter Verdi ungefär. Vi bestämmer att exet ska komma upp med Stoffe på morgonen två dagar därpå. Hon gör så, jag promenerar med hunden till stationen och sätter mig i en rökkupé.

Är hemma några dagar, ser att det är Gudfadern 2 på kvällen när jag ska åka hem. Fredrik har fått bo hos mig när jag varit borta och flyttat dit sin video. Jag ringer honom och ber att han ska spela in filmen. Kommer dit rätt sent på kvällen, ytterdörren står på vid gavel. "Mischa har stuckit!", säger han nervöst flinande. Jag tittar oförstående på honom och börjar direkt gå nerför trapporna trots att det är mörkt ute. Hon sitter ihopkurad i en dörrsmyg och börjar spinna när hon får se mig. Medan jag går upp igen hinner jag skaka av mig den värsta ilskan, så ser jag att videon är avstängd trots att filmen fortfarande visas i rutan. Jag tittar frågande på Fredrik: "jo, alltså den här Koi katschi-filmen finns inte på video så jag spelade in den i stället. Gudfadern 2 kan vi hyra och se när som helst", säger han. "Stick, å det snabbt!", säger jag avmätt, "okey, okey", svarar han och lommar iväg. Jag ser slutet på filmen men är fortfarande förbannad. Sen spolar jag tillbaka bandet och börjar spela in "myrornas krig" på ren djävulskap. Dagen därpå ringer han och jag talar om vad jag har gjort, "du skojar", säger han, "närå, dagsens sanning", svarar jag. Då kommer han och hämtar videon, och vi hörs inte av på några veckor.

Jag borde egentligen börja läsa nationalekonomi inför tentan men Clemenza och grabbarna har fått mig i sina klor. Jag streckläser en engelskspråkig pocketutgåva som jag köpte vid en tågluff 1978. När jag är klar med boken inser jag att tiden kvar till tentan är för knapp och inriktar mig på kretselektroniken i stället. Mot all förmodan klarar jag godkänt på den kursen. En januaridag när jag sitter i vardagsrummet med fönstret öppet och läser hör jag ett ritschande ljud och ett mjau från fönsterblecket. Jag förstår att det är Mischa, jag kollar ner på marken från femte våningen. Där nere linkar hon fram, uppenbart skakad. Jag kilar ner och hämtar henne, hon verkar ha klarat sig utan några större blessyrer.

Jag får en hyfsad slutlön på tiotusen netto, investerar en del av pengarna i en handgjord mörch-tonarm och känner mig ganska nöjd med livet. En lördag ute på Åby vinner nästan alla hästar jag spelar på och jag börjar fantisera om ett liv som yrkesspelare. Sen säger min inneboende upp sig från sitt rum. Jag ringer Fredrik som jag vet vantrivs hos sin mamma och säger att han kan flytta in under förutsättning att han skaffar ett jobb. "Duger tidningsbud?", frågar han. Jag tvekar en stund men säger okej. Själv ringer jag upp alla gymnasium i stan och hoppas kunna försörja mig på springvikariat. Fredrik degenererar allt mer, går upp vid fyratiden på eftermiddagarna efter att han delat ut morgontidningar, slutar använda sil till téet och byter sällan kläder.