Om Jesus kom på besök

Under den första morgontimmen över frukosten berättade min livspartner om kristdemokratisk ungdom, KDU, deras skrämmande ideologi, deras syn på invandrare och så vidare. Jag tänkte på väg till mitt jobb där jag ägnar tid åt djurrättslig kamp att om Jesus en dag knackade på dörren och sade "Hej, visa mig världen!".

Och jag skulle ta tjänstledig några månader för att visa Jesus världen. Jag skulle visa honom fattigdom, svält och utarmning i tredje världen. Jag skulle ta honom till alla de länder där religiösa krig rasar. Krig utan början och utan slut. Han skulle sitta med ett döende barn i sin famn i ett flyktingläger med tiotuentals svältande människor på flykt undan krig och förföljelse och han skulle fråga "Varför?"

Vi skulle ta oss till de sista resterna av regnskogar och i ljuset från en eldstad skulle jag berätta om regnskogens ofantliga rikedom, mångfald och dess sårbarhet. Han skulle fråga "Varför?"

Vi skulle vandra barfota på snövita sandstränder och jag skulle ta hans hand i min och föra honom till havs. Vi skulle simma långt ut och dyka ned i havet. Flera dagar skulle vi simma runt, likt delfiner och jag skulle visa honom allt: De sjuka haven, de döende och förstörda korallreven, och han skulle få se en harpunerad och dödligt sårad vikval. Han skulle stanna där och omfamna det döende djuret och se upp på mig och fråga "Varför?"

Jag skulle ta honom till USA och visa de förkolnade resterna av en sprängd abortklinik. "Detta gör De för Dig" skulle jag berätta. Han skulle fråga "Varför?"

Jag skulle ta honom till de länder där man mördar människor med avvikande sexualitet eller politiska åsikter. Jag skulle visa honom den plats där han föddes för 2001 år sedan. Han skulle säga: "Snälla, ta mig till stallet!"
Varsamt skulle jag visa honom in i slakthusen och han skulle se får, kalvar och getter med avskurna halsar i plågsam dödskamp. "Detta gör De också för Dig". "Men varför", skulle han fråga.

Jag skulle ta honom på resa genom Europa i en djurtransport. Han skulle förtvivlat söka efter foder och vatten i mörkret för att ge de törstande djuren. Han skulle smeka en ångestfylld och sjuk sugga och viska tröstande och lugnande ord i hennes öra. "Det är snart över, snart får du komma hem till mig".

Tysta skulle vi gå de sista milen hem och jag skulle berätta för honom om de goda. Innan avskedet skulle jag vilja ge honom hopp. Tala om att det finns goda människor och att det finns kärlek.

Då, i avskedets minut, skulle han tala. Inne på min tomt skulle han lyfta en sten och säga "Lyft en sten och jag finns där, bryt en träbit och jag finns där, se in i en myras ansikte och jag finns där."

Jag skulle stå där vid mitt hus i skymningen och se honom vandra bort.

Några dagar senare skulle jag läsa att han mördats, ännu en gång, förrådd av de sina.

Av Chatarina Krångh 03 aug 2001 15:22