Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Där. Här. Borta.

Fyll tomrummet mellan mina armar...

Så mycket ljus från en så liten sol, men min siluett skuggar marken där hon går. Marken där frosten gnistrar som stjärnor. Hon säger att hon har fjärilar i magen av kärlek. Jag har ett krig.

Hennes steg kommer mot mig. Kroppen bär de öppna armarna. Ögonen skjuter ljuset. Jag tar emot det som bjuds.

Förkylningen går över, övergår i influensa, halsfluss och feberfrossa. Jag kan inte andas under vatten. Inte simma genom is.

Hon har fjärilar. Jag har ett krig.

Jag är en infiltratör, en spion, en kameleont. Ögonen vrider sig desperata i 180 grader för att finna nya blomstrande fält. Här vissnar för många blommor.
Jag har druckit allt vatten. Jag bär skulden till en ökenbildning, men ändå leder fotspåren i sanden mot mig med astronautsteg.

Fingrar skriver in mig i sagor. Jag är rinnande bläck men spräcker huden mellan fingrarna. Sätter en ny kula i bröstet. Springer över golv som är fyllda med splitter och härdsmältor. Tömmer glaset och tappar oss på blod.

Det är en sten som vi med blåslitna händer bygger vårt palats med.
Är det okej att tala om vikten?

Vi korsar rödljusen som om det vore en ny front. Vi ska alla vandra den där långa, långa, långa vägen och ta vänster där vi borde ta höger.

Jag måste vila ögon och öron. Jag har sett och hört för mycket de senaste åren och ibland hör jag inte mig själv. Tv:n har stått och flimrat för länge. Där såg jag ditt liv passera i revy framför mina ögon. En hund som jagade sin svans. En vinyl som hade hakat upp sig.

Blev tvingad in i leken. Vill inte leken tåla. Kom och rädda oss nu är du snäll för det verkar som om vi faller.
Flickan med svavelstickorna svälter i en värld full av fetma.

Postfacket är öppet och det regnar in påminnelser om världen utanför.
Den stora lampan släcktes och ingen i hela världen kan tända den. Batterierna i fjärrkontrollen är slut. Radion är död. Nu är programtablån bara en ständig repris.

Kryp tillbaka in i livmodern. En tryggare plats kommer aldrig att finnas. Drömmen har fastnat på näthinnan. Tavlorna lossnar. Vaser krossas. Taket faller. En blind fläck i solen.

Jag har planterat ett frö och börjat spotta på ökensanden runt omkring det och jag önskar att jag kunde se dig när du sparkar sand med leende ögon och soldoftande hud.

Fyll tomrummet mellan mina armar för vissa dagar är bara till för lek.