Tärningen är kastad...

Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell har skapat ett spel där alla Sveriges homosexuella är spelpjäser. Spelet heter: "Vem skall få adoptera?" och är en ren förolämpning mot alla som inte uppfyller Socialstyrelsens norm på en familj. Och självklart är det inte för att bögar och flator är sämre föräldrar. Nejdå, det handlar som alltid om de stackars barnens bästa.

I spelets regelbok står det att lesbiska inte skall få någon hjälp att bli gravida, och att homosexuella män inte skall ha någon rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Den parlamentariska utredningen lade ett förslag på ändring i regelboken som gick ut på att homosexuella par med registrerat partnerskap skall kunna ansöka om adoption. På detta svarade Kerstin Wigzell i ett pressmeddelande att "frågan gäller inte om den sexuella läggningen påverkar föräldraskapet utan om ett barn ska kunna ha två adoptivföräldrar av samma kön". Med andra ord så menar hon att homosexuella inte är sämre föräldrar, men att barnen inte kommer att må bra av att ha två pappor eller mammor.

Hon återknyter därmed till det som i regelboken kallas för "barnens bästa-ideologin". Att hänvisa till någon annans bästa brukar man göra när man vill dölja dåliga och/eller obefintliga motiv, vilket generalsekreterare Kerstin tydligen gör när hon hellre låter barnen slita på någon bananplantage i Sydamerika för en spottstyver istället för att få vårdas av två kärleksfulla föräldrar.

I regelboken står det alltså att det redan är jobbigt att vara adopterad, och då resonerar Socialstyrelsen att det blir extra svårt om föräldrarna är av samma kön.

Målet med spelet är att skapa ett ideal för hur den perfekta familjen skall se ut; Mamma, pappa, barn ger maxpoäng. Om man bildar en familj som ligger utanför socialstyrelsens ideal förlorar man poäng;
- Mamma, pappa och adoptivbarn? Minus ett poäng.
- Mamma och barn? Minus två poäng.
- Mamma, plastmamma och barn? Minus fyra poäng.
- Pappa, pappa och adoptivbarn? Minus tio poäng och game over.

När Socialstyrelsen skriver reglerna och säger att man skall utgå ifrån kärnfamiljen som idealtyp - istället för att öppna ögonen och se hur familjer i Sverige faktiskt ser ut - slår Socialstyrelsen inte överhuvudtaget vakt om barnens bästa. Nej, barnen blir istället ett medel för att uppfylla normen om den goda och perfekta kärnfamiljen.

Socialstyrelsens spel är inte en förolämpning bara mot alla homosexuella med eller utan barn, utan också mot alla andra familjer som inte faller inom ramen för Socialstyrelsens önsketänkande.

Men allra mest är det en förolämpning mot de stackars barnen som blir utnyttjade.

Av Andreas Svenberg 02 aug 2001 09:15